Det är främst unga och kvinnor som har osäkra anställningar. Fler än 250 000 arbetare i Sverige har osäkra anställningar idag, vilket framgår av LO:s rapport Anställningsformer och arbetstider 2017.
Kvinnor i arbetaryrken jobbar i snitt 30 timmar per vecka, och majoriteten av de som jobbar deltid gör det ofrivilligt.
Detta innebär att den faktiska månadslönen för arbetarkvinnor i genomsnitt inte ligger på mer än 18 486 kronor före skatt. Det är inte ens hälften av vad män inom tjänstemannayrken faktiskt tjänar i genomsnitt.
Hela 53 procent av kvinnor inom arbetaryrken jobbar deltid och 25 pro-
cent av arbetarkvinnor har tidsbegränsade anställningar. Bland både kvinnor och män i arbetaryrken jobbar i snitt en tredjedel deltid.
Hela 262 000 personer i Sverige har behovs- eller timanställningar, och får bara jobb när ordinarie personal saknas, ofta med kort varsel.
Detta innebär en ovetskap om man kommer att få tillräckligt mycket jobb för att ha råd med mat och hyra, något som skapar en enorm stress i tillvaron hos många.
Tidsbegränsade anställningar har högst procentandel i Stockholm av hela landet. De mest osäkra anställningsformerna som räknas som tidsbegränsade anställningar är behovsanställningar, anställning per timme och allmän visstid. Dessa är anställningsformer där det inte krävs någon anledning för att avskeda den anställda. Den största andelen av de
som har en sådan anställning är arbetarkvinnor.
Deltidsanställning är allra vanligast i åldersgruppen 16-24 år, där hela 52 procent är deltidsanställda. Inom samma grupp har 53 procent en tidsbegränsad anställning. Deltidsanställningar och tidsbegränsade anställningar som exempelvis timanställningar är något som har blivit allt vanligare sedan 1990-talet.
Anställning per timme är idag den vanligaste tillfälliga anställningsformen och är ett sätt för arbetsgivare att spara in pengar. Det är mycket enkelt att säga upp den anställda.
I och med att det nyliberala systemet har vuxit sig starkare i Sverige har landets arbetare blivit mer och mer lidande. Arbetarkvinnor är särskilt utsatta. Det handlar enbart om att spara pengar och göra så stora vinster som möjligt, vilket leder till sämre löner, osäkra anställningsformer och en sämre livskvalitet för arbetare.
Det som krävs för att förbättra arbetarnas situation är en lagstadgad rätt till fast heltidsarbete, högre löner, lika lön för lika arbete, en återkommunalisering av privatiserade företag och en högre personaltäthet för att minska arbetsbördan.
Nej till vinster i välfärden – pengarna ska gå till verksamheterna och till de anställdas löner. ■
