Fem arbetare dödades av militären i Ådalen 1931 – glöm dem aldrig
Likt arbetarna för 86 år sedan samlades vi vid Frånö Folkets Hus och började gå marschvägen ned mot Lunde. Det är en flera kilometer lång sträcka och tar en och en halv timme att promenera i lugn takt.
I år var ett litet mellanår. Inte något jämnt årtal och vi var ett litet mindre antal. Runt 100-talet deltagare jämfört med 250 förra året.
Marschen avslutades vid monumentet i Lunde. Den plats där militären för 86 år sedan dödade fem arbetare.
Vid samlingen hälsade Erik Åslund från föreningen Ådalsmarschen oss välkomna och sedan var det lite musik och sång samt flera talare.
Åke Näsholm sjöng ett par sånger, men berättade också att hans morfar gick i tåget 1931. Efter skotten visade det sig att hans morfar hade fått ett kulhål genom hatten! Hatten överlämnades till Ådalskommissionen som utredde händelsen.
– Tur att min morfar var kortväxt!, kommenterade Åke.
Sebastian Gunnesson, som representerade BB-ockupationen, började med att peka på kamptraditionen i omgivningarna, som Sandökravallerna 1907 och hungermarscherna 1917.
– Nu handlar kampen om överlevnad. Både som människor och som geografisk plats!
Gösta Hellström från Sundsvall, men uppvuxen i Frånö, var en av dem som åkt upp för att delta i årets Ådalsmarsch.
– Det känns självklart för mig. Jag kommer från en arbetarsläkt där många kämpat hårt. Eira Söderberg som dog av en rikoschett från soldaternas kulor var en kompis till mamma min. Historien från 1931 har alltid funnits med.
– Jag tycker att det har varit ett bra arrangemang, men förstår inte varför inte fler från trakten också sluter upp en sån här dag. ■
