Sydafrikas arbetare behöver ett socialistiskt parti som kan organisera och ta kampen vidare!
Den ständiga röklukten från brinnande ved i kåkstäderna, till följd av invånarnas försök att hålla sig varma i sina tunna plåtskjul under de kalla vinternätterna, är bara ett av skälen till den nattliga smog som omger Johannesburg.
Det andra skälet är klasskampens flammor som bokstavligen brinner runt om i Sydafrikas kåkstäder i protest mot den korrumperade ANC-regeringens (ANC: African National Congress) misslyckande med att ta itu med den förödande fattigdomen och arbetslösheten som ständigt ökar.
De (lokala) protesterna kring bristen på framsteg i frågor som byggandet av nya bostäder för att få bort de tusentals informella bosättningarna och bristen på grundläggande service såsom tillgång till vatten, el och sophämtning, har regelbundet ägt rum i de svartas kåkstäder sedan ANC-regeringen kom till makten 1994. Men de senaste protesterna har varit våldsammare och spridit sig till de färgades kåkstäder, som Eldorado Park (Eldo’s), som ligger intill Soweto i Johannesburg.
Eldo’s vägar är fortfarande märkta av de våldsamma protester som ägde rum tidigare i maj. Invånarna blev till fångar i sitt eget område när brinnande barrikader på motorvägen och huvudlederna in och ut från Eldo’s blockerades. Plundrare utförde räder och brände ner lager, butiker och bensinstationer.
Media hävade till att börja med att protesterna berodde på påstådd diskriminering av Eldo’s färgade lokalsamhälle, i frågan om företräde för de omgivande svarta kåkstäderna rörande bostadsbyggande och bostadsköer.
Bostadsbristen är och förblir ett massivt problem. En tvårumslägenhet i Eldo’s kan exempelvis rymma upp till tjugosju hyresgäster. Sådana bostadsförhållanden är dock inte något unikt för Eldo’s, utan är också vanligt förekommande i många svarta kåkstäder, vilket lokala medlemmar i Workers & Socialist Party (WASP) påpekade på ett lokalt möte efter protesterna.
Det var enligt invånarna inte bara bostadsfrågan som utlöste protesterna utan också kåkstadens akuta sociala problem, särskilt det växande drog- och alkoholmissbruket och det tilltagande våldet mot kvinnor, som polisen ignorerar. Vilket bekräftades på ett groteskt sätt några få dagar senare, då en kvinna sköts till döds i samband med en klantigt genomförd bilkapning.
WASP-medlemmar som bor i Eldo’s spelar en viktig roll i organiserandet av lokala aktioner. De framför konkreta krav som kan ge ett verkligt alternativ och dra undan grogrunden för de kriminella element som har utnyttjat den berättigade lokala ilskan för att befrämja sin egen agenda.
Steg tas, som sammankallandet av aktionsmöten för att sätta press på lokala, regionala och rikspolitiker, för att länka ihop sig med andra kåkstäder runt om i Johannesburg och i slutänden sträva efter att etablera en nationell federation av kommunala områden med ett socialistiskt program för bostäder och den samhällsservice som så desperat behövs.
Det ökande våldet, blockaderna och brinnande bildäck på vägar samt nedbrända byggnader blir allt vanligare då ”normala” protester ignoreras av myndigheterna, som endast verkar bry sig när vredens flammor slår höga. Såvida detta inte motverkas av enade aktioner under ett socialistiskt program kan denna tendens utvecklas ytterligare, även i den fackliga kampen.
Under ett #OutsourcingMustFall-strejkmöte (#OMF) i Pretoria förra veckan röstade deltagarna för en strejkaktion i protest mot att ledningen för Twashanes tekniska universitet (Twashane University of Technology, TUT) bröt sitt löfte om heltidskontrakt för entreprenadanställda.
Tusentals tidigare oorganiserade arbetare organiseras in i fackföreningsrörelsen under ledning av Wasp- och Outsourcing Must Fall-aktivister, inklusive TUT-anställda, och har vunnit betydande segrar som universitetsledningen nu vill rulla tillbaka. Aktivisternas ledning har organiserat en beslutsam kampanj för att besegra sådana attacker. Riskerna med en ilsken och frustrerad arbetsstyrka visades dock när en av de drabbade anställda frågade ”vem som tar med sig bildäck till strejkvaktskedjan”! Denna kommentar, som avfärdades av ledningen och medlemmarna, visar inte desto mindre på den brådskande nödvändigheten av ett politiskt alternativ till det bankrutta ANC.
Lanserandet av South African Federation of Trade Unions (Saftu), en ny fackföreningsfederation, efter splittringen av den Zumastödjande Cosatufederationen, har potentialen att medverka till bildandet av ett nytt massarbetarparti.
Detta trots den Numsadominerade (Metallarbetarfacket) Saftuledningens försök att göra den nya federationen ”politiskt oberoende, men inte opolitisk” efter erfarenheterna med det ANC-dominerade Cosatu.
När en ledande WASP-medlem, som deltog på lanseringskonferensen som en delegat från OMF, i sitt tal riktade sig till mötet med kravet på att Saftu snarast möjligt går vidare med lanserandet av ett nytt massarbetarparti som förberedelse inför det allmänna valet 2019, applåderades han högljutt och entusiastiskt av den breda majoriteten av gräsrotsdelegaterna, särskilt de från Numsa.
Alla dessa frågor diskuterades och debatterades på Wasps styrelsemöte i förra veckan. Delegater från Östra Kap, Kapstaden, Bloemfontein, Limpopo, Johannesburg och Pretoria brottades med vilken strategi och taktik som är nödvändig för att intervenera i de mäktiga klasstrider som äger rum i Syfafrika och för bygget av Wasp i städerna och kåkstäderna runtom i landet.
Trots den enorma arbetsbörda som ligger på Waspledningens axlar fanns deras internationella utblick och inställning i förgrunden i alla deras diskussioner. Särskilt i fråga om medvetenhet om och stöd för Jobstown not Guilty-kampanjen i Dublin och solidaritetshälsningar skickades under parollen om att ”Protester är inget brott (ens i Sydafrika!)”. ■
