foto: Offensiv
Östersund
I 15 städer ägde det den 20 augusti rum demonstrationer för att protestera mot den eländiga situationen för föderskor och barnmorskor. I Stockholm slöt hela 2 000 upp. Nedan följer rapporter från några av orterna.
Härnösand
Det var bra kampstämning bland oss hundratalet demonstranter som gick genom Härnösand och stannade på torget för tal och musik.
Arrangörerna Johanna Nyström, Frida Stridbar och Catharina Hultman Eurenius hade fått till ett bra arrangemang. Bra tal varvades med musik. Vi fick höra många exempel på hur neddragningarna inom förlossningsvården och nedläggning av BB har skapat problem.
– Vi måste kräva att barnmorskor ska kunna jobba säkert för både de som föder och för dem själva. Vi måste kräva att de får de resurser som krävs, var några av de avslutande orden vid arrangemanget från Johanna Nyström.
En av de som deltog var Härnösandsbon Maria Lekarkina:
– Vi vill stå upp för alla föderskors rätt till en bra förlossning. Man vill inte att det ska bli sämre. Jag stöder även BB-ockupationen i Sollefteå.
Per Johansson
Östersund
Jag har aldrig gått i en demonstration med ett så stort inslag av småbarn som i söndagens ”Arg jävla riksmarsch mot BB-kaoset”. I Östersund var det 200-300 personer som samlades på Stortorget och sedan gick en runda genom stan och stannade i Badhusparken.
Där talade Kristina Jonsson, en av initiativtagarna. Enligt henne måste personalen många gånger slå knut på sig själva för att det ska bli så bra som möjligt. Mammor skickas hem efter 3-4 timmar utan någon riktig uppföljning.
Efter demonstrationen talade jag med undersköterskan Annie Qvarfort som framhöll vikten av att öka grundbemanningen.
Sigbritt Herbert
Malmö
Under paroller som ”Solidaritet med Sollefteå” och ”Vi har råd med bättre vård – säker förlossning och eftervård” demonstrerade cirka 250 personer i Malmö.
Anders Wemmert
Göteborg
Mellan 500 och 1 000 personer demonstrerade under söndagen i Göteborg mot den rådande situationen inom BB. Elise Abrahamsson, Förbundet Tillsammansskapet, var en av talarna:
– Förlossningsvården runt om i landet blir allt mer pressad. Nedskärningarna och nedprioriteringar är problemet. Pengarna finns och miljontals kronor går till vinster.
Offensiv talade med några av demonstranterna på plats:
– Det är viktigt att förlossningsvården fungerar bra, vilket den inte gör. Vi behöver resurser och vi behöver politiker som förstår hur viktigt det är. Kvinnor ska inte behöva åka utomlands. Vi måste höja lönerna och få fler mottagningar, menade Sonja Rapinoja Johansson.
– Min dotter är en månad gammal och är född i Varberg. Där har det funkat superbra, men jag vet att det inte är så överallt. Det ska inte behöva spela någon roll vart man bor. Det är viktigt med tillräckligt många barnmorskor för att alla ska kunna få plats, sa Hanna Lind.
Amer Mohammed Ali
Eskilstuna
Även i Eskilstuna hölls en BB-demonstration. Ungefär 180 personer deltog, och inslaget av vårdpersonal var stort. Arrangerade gjorde bland andra Lovisa Lindström, mamma och sjuksköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
– Politikerna bryter mot vårdlagen. Vårdlagen säger att det ska finnas personal och lokaler för att ge god vård, och att vården ska ge trygghet.
– Men i Sverige får åtta av tio förstföderskor förlossningsskador. Det kan vara allt från mindre skador till skador som ger men för livet, sa Lovisa i sitt tal på demonstrationen.
Offensiv pratade med Lovisa efteråt, och hon konstaterar att det finns all anledning att protestera:
– Politikerna säger att det inte är kris inom förlossningsvården i Sörmland. Men om det inte är kris, varför får man då vänta i flera månader på att träffa en gynekolog för en förlossningsskada? Varför är det nästan omöjligt att få komma till förlossningsavdelningen innan man ska precis till att föda? Varför är det nästan omöjligt att komma fram till gyn på telefon?
Under samlingen på Fristadstorget före och efter demonstrationen fick vi höra många fruktansvärda berättelser av kvinnor som har drabbats av bristande resurser inom förlossningsvården.
Linda Lindfyr berättade om sin egen förlossningsskada:
– Jag fick inte välja smärtstillande, jag fick inte veta vad sugklocka är, jag fick inget fysiskt stöd (perinialgrepp) för att förhindra förlossningsskador. Efteråt fick jag inte åka upp på operation för att bli undersökt ordentligt och sydd, utan syddes ihop snabbt med en lämnad skada invärtes. Jag fick ingen ordentlig undersökning av en läkare. Det tog 2,5 år innan jag fick den operation jag behövde.
Lovisa Lindström menar att det behövs mer resurser och mer personal till sjukvården och förlossningsvården, och även mer resurser till att skaffa bättre lokaler och till kompetenshöjning av personalen.
RS Eskilstuna
