Kampen har spridit sig snabbt till över 100 städer och är en bris av revolutionen 1979.
Offensiv har talat med iranska aktivister i Sverige om den pågående masskampen i Iran.
Mernosh Shafiea, Shora:
– Vi har väntat på en explosion, även om det inte har gått att säga ett datum. Det senaste året genomfördes 1 300 arbetarprotester i Iran.
– Det viktigaste är att protesterna nu har gått över gränsen, de riktas mot alla delar av regimen. Slagorden handlar om jobb, bröd och frihet – inte bara om val.
– Diktaturen ser mycket allvarligt på det här. De kanske för en kort tid kan stoppa protesterna genom att döda och fängsla, men de kommer tillbaka. Situationen för arbetare ändras inte.
– Krig och invasion från imperialismen är inte aktuellt. Men de kan försöka använda shahen och nationalism för att stoppa arbetare och socialister. Men än så länge är det en liten grupp som följer det.
– En del inom vänstern talar om en ”demokratisk republik”. Men kapitalismen i Iran kan inte ge välfärd, för det behövs socialism.
Hamid Fouroutan, Irans Kommunistiska Parti:
– Folk har fått nog, riktig nog, med allt – ekonomi, politik och löften. Allt har blivit dyrare, många har inte mat. Arbetare har inte fått lön och aktivister arresteras.
– Det har fått ut folket på gatorna. Den här gången lyssnar de inte på någon del av regimen – det riktas mot systemet, mot kapitalismen. Revolten finns i över 110 städer, moskéer har attackerats och ockuperats. Vi har sett mycket radikala protester i städer som kallas religiösa.
– Regimen är chockad. De stängde Instagram och telegram, har arresterat 3 300 och dödat 69 (till tisdag morgon 9 januari). De försöker också backa och lovar att det ska finnas platser att demonstrera på. Men folk fortsätter. Det har varit strejker på flera stora arbetsplatser, Haft Tapeh och i gasproduktionen. 10 000-tals har deltagit begravningar som har blivit till massdemonstrationer. Vi har också sett hur tidigare anhängare till regimen har bytt sida.
Farkhonde Ashena:
– Det viktigaste som behövs nu är organisering av arbetarna. Det är vad vi kämpar för, organisering i områden, på universitet och arbetsplatser. Att bygga för en generalstrejk med tydliga krav.
– Regimen vet att det inte går att vara på gatorna under lång tid. De fruktar mest en generalstrejk från arbetarklassen. Regimen har attackerat och arresterat särskilt organisatörer på universiteten, men försöker också med någon ”reform”.
– Men folk vill att regimen störtas. Det som saknas är alternativet. Folk tänker samtidigt som de kämpar – vad ska vi göra? Det finns också ett hot från USA, som med starka mediakrafter vill lansera en återkomst för shahen. ■
Varning för imperialismen
När Donald Trump påstår sig stödja protesterna i Iran är det en ren lögn. USA-imperialismen har inget intresse av folkliga uppror och har inte heller kapacitet att åstadkomma den här sortens revolter. Trump har tydligt visat hur gärna han är nära allierad med exempelvis diktaturer som i Saudiarabien. USA-imperialismen, liksom EU, agerar enbart för att gynna sina egna ekonomiska, militära och politiska intressen.
