foto: ROSA
Massprotester mot den förhärskande sexismen i samhället och rättssystemet.
Medlemmar i Socialist Party (CWI Irland) var i täten i att organisera stormöten och marscher i hela landet, såväl i södra som norra Irland, mot våldtäktskultur och kvinnohat. Detta efter domen i det högprofilerade våldtäktsfallet i Belfast där två kända rugbyspelare och två av deras kompisar friades efter att de hade våldtagit en ung kvinna på en fest, vilket blottlade hur rättssystemet sviker kvinnor.
Över 10 000 demonstrerade i Dublin, och även i Belfast, Cork, Limerick och Galway ägde stora protester rum. Många hade plakat som det stod #Metoo och I believe her (jag tror henne) på. I Dublin talade bland andra Ruth Coppinger och Laura Fitzgerald, båda medlemmar i Socialist Party och välkända feministiska kämpar. Ruth sitter också i riksdagen för Solidarity (ett slags vänstervalsamarbete).
– Ge er själva en applåd för att ni är här idag. Allt fler, framför allt ungdomar, har fått nog av detta sexistiska samhälle. Vi vägrar acceptera våldtäktskulturen som råder i samhället, sa Ruth Coppinger i öppningstalet.
Ett uttalande från ROSA (systerorganisation till Socialistiska Feminister) direkt när domen kom visar det obscena i detta fallet:
”I 94 procent av alla våldtäktsrättegångar blir den åtalade friad, och antalet fällande domar när det kommer till sexuellt våld är lägre än för alla andra brott.
Under rättegången återspeglades rättssystemets attityd mot offer för sexuellt våld bland annat genom försvarsadvokatens kommentarer. Allt från skuldbeläggning av offret och uttalanden som ’om du inte gillade honom, varför kysste du honom?’ till att den unga kvinnans kläder skickades runt i juryn och inspekterades för att se om det fanns bevis för samtycke. Det visade hur rättegången tog formen av ett långt karaktärsmord av kvinnan baserat på kvinnohatande idéer.
Kommentarer om rugbyspelarnas fina uppfostran och vilka bra familjer de kommer från samt att festdeltagarna hade stoppat våldtäkten om offret ropat eftersom de var ’medelklass’ avslöjar också de fördomar som finns mot arbetarklassen inom rättsväsendet.
Media har också gett en röst åt de konservativa och bakåtsträvande idéerna angående samtycke. Reportage har varit tydligt vinklade till rugbyspelarnas fördel och oanständiga: vissa tidningar gav detaljerade beskrivningar om kvinnans kläder och underkläder.
När rätten frågade om offret hade sagt ’ja’, svarade rugbyspelaren Paddy Jackson att ’hon sa inte nej’. Att detta tolkades som att hon gav samtycke snarare än ett erkännande av att samtycke inte gavs är extremt talande.
De sexistiska attityderna som dominerade rättegången visar att det behövs specialåtgärder för att se till att offer för sexuellt våld får rättvisa.”
Utöver krav på specialdomstolar i fall gällande sexuellt våld krävs sekulära sexualundervisningar som inte är vinklade i skolor och att nedskärningarna på kvinnojourer och stödorganisationer för kvinnor utsatta för våldtäkt dras tillbaka.
