foto: Almigdad Mojalli / VOA / Public domain / Wikimedia Commons
Det är ännu långt till vapenvila och fred i ett Jemen som fullständigt har slitits itu av det över 3,5 år långa saudiskledda kriget.
Att samtalen på Johannesbergs slott ett par mil utanför Stockholm till sist kunde starta har väckt nya förhoppningar om att kriget i Jemen äntligen är på väg att få ett slut. Men dit är det ännu långt. Även under samtalen fortsatte den saudiskledda krigskoalitionen att fälla bomber över hamnstaden Hodeida, som är en livlina för en stor del av landets befolkning.
Samtalen på Johannesbergs slott, som ännu pågår när denna artikel skrivs den 11 december, kan öppna en dörr på glänt till en framtida vapenvila. Men det är tyvärr långt ifrån säkert. Oavsett vad som sägs i samtalen är risken överhängande att den saudiledda koalitionen (under befäl av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, UAE) återupptar sin offensiv och inleder slutstriden om Hodeida, som kontrolleras av Huthirörelsen.
Huthirörelsen, som hävdar att dess styrkor i Hodeida uppgår till 20 000 man, skulle försvagas om man tvingas ge upp hamnstaden, men inte vara besegrad. Fortfarande skulle landets norra och mest befolkade delar, inkluderat huvudstaden Saana, vara under dess kontroll, vilket skulle ge fortsatta inkomster i form av vägtullar och avgifter samt knyta den ännu närmare Iran.
Det mer än tre och ett halvt år långa saudiledda bomb- och svältkriget har slagit sönder det jemenitiska samhället, där 22 miljoner människor, 80 procent av befolkningen, behöver akut nödhjälp för att överleva. Uppemot 60 000 människor har dödats, merparten från de saudiska bombangreppen som också har riktats mot skolor och sjukhus.
Den svält som kriget orsakat har dödat ännu fler. Sedan det saudiledda kriget inleddes 2015 har 77 barn under fem år varje dag dött till följd av svält. ”Varje dag kämpar 400 000 barn i landet mot svår akut undernäring och riskerar att dö vilken minut som helst. Över två miljoner barn har inte längre någon skola att gå till. Det är ofattbart hur många barn som har drabbats” (Unicef).
Den obeskrivbara humanitära kris som kriget har skapat har väckt ilska och avsky världen över och opinionen gör att det blir allt svårare för regeringarna i Väst att fortsätta ge sitt stöd till det saudiledda kriget. En del europeiska länder, men inte Sverige, har tvingats ta en paus i sina vapenleveranser till Saudiarabien och UAE.
Även i USA, som är Saudiarabiens och UAE:s huvudsakliga vapenleverantör, växer kravet på att Trumpadministrationen måste dra in sitt stöd till kriget och ta avstånd från det saudiska kungahuset som avslöjats som ansvarigt för mordet på journalisten Jamal Khashoggi.
I ord har Trumpadministrationen också känt sig tvingad att mana till fred. Men enligt USA:s utrikesminister Mike Pompeo kommer inget att kunna rubba fortsatt militärt stöd till Saudiarabien och den 20 november utpekade Trump ”Iran som direkt ansvarig för Jemenkriget”. Icke desto mindre är Trumpadministrationen under allt större press när även allt fler republikaner i kongressen vänder sig mot USA:s inblandning i kriget.
Det USA med flera kallar Jemens legitima regering och som närvarade på Johannesbergs lyxslott är ingen regering, utan en samling marionetter.
Den regering som flydde huvudstaden Saana efter att Huthirörelsen, i avsaknad av demokratiska och revolutionära massorganisationer, gripit makten i norr 2014 saknar stöd och har ingen makt i de områden som de påstår sig kontrollera. Istället är dessa områden i händerna på krigsherrar och miliser som betalas av Saudiarabiens och UAE:s härskare. Inte sällan strider dessa krigsherrar och miliser sinsemellan om makt och inkomster.
Efter att ha tagit över Aden, den största staden i söder, började de påstått allierade att slåss inbördes om krigsbytet och ”detsamma har drabbat Taiz, Jemens tredje största stad där rivaliserande miliser, stödda av USA:s trognaste allierade i regionen, nu bekämpar varandra” (Washington Post den 6 december). Det som har hänt i Aden och Taiz ger en brutal bild av vad som kan hända i Hodeida om de UAE-ledda styrkorna lyckas erövra staden.
Den barbariska krigföringen har bidragit till att den förtryckande, sekteristiska Huthirörelsen kunnat stå emot. Efter tre och halvt års krig står det klart att den saudiledda krigskoalitionen inte lyckats besegra Huthirörelsen militärt, utan snarare bidragit till att huthierna har kunnat behålla sin makt i norr och att Irans inflytande har ökat.
Även om vapenvila kommer till stånd riskerar Jemen att förbli en krigsskådeplats när rivaliserande miliser, med stöd av sina utländska allierade, försöker konsolidera den egna maktställningen för att kunna förtrycka massorna.
Imperialismens och de korrupta diktaturernas ingripande i Jemen år 2011, för att slå sönder den enhet som masskampen har fött det året och för att hindra en fortsatt revolution efter att den förre diktatorn Saleh tvingades avgå, blev inledningen till dagens tragedi.
Med revolutionen avledd samt mot bakgrund av att den arabiska våren i Mellanöstern och Nordafrika övergått i iskall vinter var massorna inte starka nog att återta initiativet efter att ha förlorat det när en ny kontarevolutionär regering upprättades, på ruinerna av den gamla regimen, efter det att Saleh tvingats bort.
Snart fyra år av krig har ytterligare försvårat massornas kamp och organisering, men minnet av revolutionen 2011 är inte utraderat och de modiga strejkerna för att få ut obetalda löner, den kamp som förekommit för rätten att bilda fackföreningar och demonstrationerna mot ”de nya kolonisatörerna” ger en bild av ett annat Jemen, fritt från våld och förtryck.
En första förutsättning för fred är att alla utländska makter omedelbart och villkorslöst drar sig bort från Jemen och betalar för landets återuppbyggnad.
Som socialister ger vi helhjärtat stöd till varje steg och initiativ som kan förena och försvara massorna. Huruvida en eventuell vapenvila öppnar vägen till fred beror på i vilken mån de förtryckta i Jemen och regionen som helhet kan förena sig i en revolutionär kamp som inte låter sig avledas av falska löften och manövrer uppifrån, utan går vidare i en kamp för socialism och verklig demokrati.
