Luleå skolnedskärningar: 56 km enkel väg till skolan

av Liv Shange Moyo

Den 17 april bjöd skolräddarna i Vitådalen Luleås kommunpolitiker på skolbussafari längs den tänkta färdvägen till Råneskolan. En timme och 13 minuter tog resan på 56 kilometer enkel väg från Långsel till Råneå. Partierna bakom nedskärningsbudgeten lyste med sin frånvaro, med undantag för S-rebellen Leif Mettävainio som gjorde klart att han står med Vitådalen mot skolnedläggningen. Undertecknad var med på färden som representant för Rättvisepartiet Socialisterna.

Bussturen genom Vitådalen är egentligen 57 kilometer lång längs smala och ofta ännu oplogade vägar, många sträckor med hastighet på 90 km/h. Busschauffören Evelina berättade att hon ofta får hjälpa de yngsta barnen på med säkerhetsbältet och även följa dem över vägen när de klivit av. 
En resa med barn tar med andra ord åtminstone en och en halv timme enkel väg. Tre timmar i buss är lång tid för barn från förskoleklass och uppåt.
– Vi vet ju inte hur de har tänkt att det ska gå till, kommenterade en pappa vars barn ska börja förskoleklass nästa läsår.
Vi kan anta att barnen skulle åka hemifrån kvart i sju på morgonen och de flesta dagar i veckan skulle de vara tillbaka hemma vid kvart över fem.

Under vägen upp längs dalen berättade skolräddarna om bygden och dess historia, om föreningslivet, drivet, företagandet, naturlivet och sammanhållningen. Safarin stannade vid Vitåskolan och tog en tur genom lokalerna som byggdes ut och renoverades 1999. Berättelserna från såväl Jämtön (vars förskola med idag 19 barn finns med på nedläggningslistan) som Vitå­dalen underströk hur skola och förskola är nav för utveckling.
En inflyttad mamma berättade om vilken välkomnande bygd hon mötts av:
– Skolan skapar samhörighet, vi har verkligen den här känslan av att alla barn är allas barn, man hjälps åt. Skolan är så mycket mer än bara skola.
På landsbygden i stort står många hus öde, men i Vitådalen är det tvärtom en betydligt större efterfrågan på boende än vad som finns att tillgå. Roger Ylinenpää, tjänsteperson på kommunens samhällsutvecklingskontor med ansvar för landsbygdsfrågor, var med på safarin och berättade bland annat om några av fastlåsningarna när det gäller landsbygd- och samhällsutveckling – hur det är näst intill omöjligt att få lån för att bygga på landsbygden, samtidigt som många skulle vilja bo närmare naturen och bostadsbristen är stor i Luleå stad. 
Han belyste också det stora behovet av att utveckla hållbara näringar på landsbygden, till exempel grönsaksodling, fiskodling och annan livsmedelsproduktion.

Turen genom Vitådalen visade på behovet av en helhetsbild och en politik av satsningar istället för reträtter för att kommunen ska utveckla istället för att avveckla. Den avgörande klimatomställning som Luleå och övriga världen behöver genomföra inom de närmaste åren kräver ju exempelvis drastiskt reducerade transporter, närproducerade livsmedel, gröna jobb och hållbart bostadsbyggande. Skolnedläggningarna och medföljande avveckling av landsbygden skulle vara steg i helt motsatt riktning.
RS betonar att chansen att rädda de nu hotade skolorna och förskolorna ligger i gemensamma protester tillsammans med alla områden och verksamheter som hotas av de ändlösa ”effektiviseringarnas” politik, inklusive äldre- och psykvården, fritidsverksamheten och klimatet.
Resurserna för att satsa istället för att skära saknas egentligen inte – vad nedläggningsstriden nu ställer på sin spets är att frågan om avveckling eller utveckling avgörs av om massrörelser nu kan byggas som tar kampen för att fördela om samhällets tillgångar efter behoven. 

Några av arrangörerna gjorde korta kommentarer i slutet:
– Vi har valt att bo i Vitådalen tack vare att skolan funnits där, och vi vill kunna bo kvar, berättade Anna Säthergren, förälder bosatt i Högsön, och avslutade med:
– Det vi vill få fram är att det behövs en helt annan syn på hur samhället ska utvecklas.