25 flyktingar varje minut

av Robert Bielecki, en artikel ur veckotidningen Offensiv

Allt fler människor tvingas på flykt på grund av krig, förföljelse, övergrepp och klimatförändringar. Så många som 70,8 miljoner människor är enligt FN:s flyktingorgan UNHCR:s årsrapport tvingade till att lämna sina hem – den högsta siffran någonsin.

Hela 70,8 miljoner är på flykt enligt 2018 års rapport, vilket är en fördubbling jämfört med för 20 år sedan och en ökning med 2,3 miljoner jämfört med året innan. Antalet människor på flykt ökar för varje år, vilket speglar en allt mer instabil värld. För 10 år sedan tvingades en på 160 att fly för att undkomma olika fasor – nu är den siffran en på 108. Varje minut tvingades 25 människor på flykt under fjolåret.
Antalet flyktingar har inte bara ökat i absoluta tal, utan även i andelen människor som inte kan leva i sina hem på grund av våld, krig, förföljelse med mera. Av de 70,8 miljoner flyktingarna klassas 41,3 miljoner som internflyktingar, det vill säga att de är flyktingar i sina hemländer.

Av de nyliberala och/eller reaktionära högerpolitikerna får man höra att västvärlden har en ”invasion” av flyktingar och att vi tar emot ”oproportionerligt” många. Men faktum är att blott 16 procent av världens flyktingar tas emot av så kallade industriländer. 
Merparten av flyktingarna som kan fly sina länders gränser flyr till grannländer (80 procent), och de allra flesta flyktingar lever i de minst utvecklade länderna i världen. 
Helst tycker politikerna ändå att murarna ska resas så pass högt att ingen kan ta sig in, och EU gör tyvärr ett ganska bra jobb för att se till att så är fallet. Ifjol lyckades bara 138 882 flyktingar ta sig till Europa, vilket är det lägsta antalet på fem år, och under året har minskningen fortsatt trots att allt fler tvingas fly. 
Fort Europa har kriminaliserat räddningsarbetet i Medelhavet, ett dödens hav för flyktingar där en av sex flyktingar har dött hittills i år. EU och dess medlemsländer finansierar miliser och diktaturer i bland annat Nordafrika för att förhindra att människor tar sig till Europa. Det har bidragit till de avskyvärda flyktinglägren i Libyen, där flyktingar säljs som slavar. Men EU kan acceptera vilka brott mot mänskliga rättigheter som helst så länge människor i nöd hålls ute.

De fem-i-toppländer som människor flydde ifrån år 2018 var Sydsudan, Afghanistan, Syrien, Somalia och Myanmar (tidigare Burma), men även krishärdar som Jemen nämns. Många har också flytt från Etiopien och Venezuela. Totalt tvingades 13,6 miljoner att fly under 2018, var­av 10,8 som internflyktingar. Fortfarande är hälften av alla flyktingar barn under 18 år, en siffra som har legat på ungefär samma nivå de senaste åren men som 2009 låg på 41 procent.

Dock fortsätter EU-länderna och särskilt Sverige att tvångsutvisa människor till fruktansvärda och horribla situationer. SVT Nyheter rapporterade den 23 juni att antalet tvångsutvisningar till Afghani­stan har ökat markant. Under 2017 tvångsutvisades över 151 personer, medan siffran fram till april i år var på omkring 100. 
Det kan tyckas lite, men allt fler flyktingar stoppas via ”verkställda polisavvisningar”, alltså beslut som fattas av polisen direkt vid gränsen eller via ”inre utlänningskontroller” – hela 9 364 flyktingar stoppades eller utvisades på detta sätt under år 2018, jämfört med 644 år 2012. Till och med april i år hade hela 4 097 sådana avvisningar ägt rum.
78 procent av alla flyktingar som lyckats ta sig ifrån sina länder är i så kallade utdragna flyktingsituationer; det vill säga där minst 25 000 av samma etnicitet eller folkgrupp har varit på flykt i fem år eller mer då hemlandets situation inte har gått att återvända till. Dessa länder är bland annat Afghanistan, Sydsudan, Palestina, Syrien, Kongo-Kinshasa och Somalia.

UNHCR:s rapport visar återigen de fasor som är verkligheten för alltför många människor. Ingen väljer att fly – det är något man tvingas till på grund av en helt ohållbar, farlig och fruktansvärd situation. Utöver att sunt förnuft – solidariteten – dikterar att vi bör hjälpa människor i nöd är politikernas argument om att ”det inte finns pengar eller möjlighet” att ta emot fler totalt falska. 
Hur mycket resurser och pengar finns det inte i världen, men i helt fel fickor? Storföretag, banker och de superrika fullkomligen drunknar i pengar, och aktieutdelningen slår varje år nya groteska rekord. Klassklyftorna ökar för varje sekund. Välfärden går på knäna i desperat behov av mer resurser och fler personal. Exemplen kan göras kilometerlånga.
Kampen för flyktingars rättigheter går hand i hand med kampen mot kapitalism, imperialism och högerpolitiken. Istället för en värld byggd på profitjakt och cementerade orättvisor behöver vi bygga en rörelse för trygghet, välfärd och bostad åt alla.

RS och Offensiv står för:
• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Afghanistan, Libyen, Sudan och Turkiet. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken.
• Återinför asylrätten. Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet.