Historiskt CWI-möte i en ny tid

av Danny Byrne, Committee for a Workers’ International // Artikel i Offensiv

Ett historiskt möte för CWI:s internationella styrelse (IEC) ägde rum i Belgien den 12-16 augusti. Det ägde rum i efterskalven av att en minoritet med byråkratiska, kuppartade metoder splittrat CWI. På mötet deltog en stor majoritet av ledamöterna i det IEC som valdes på världskongressen 2016. Sammanlagt deltog ledande medlemmar från CWI-organisationer i 24 länder.
På IEC-mötet diskuterades världsläget, socialistisk feminism, orsakerna till CWI:s splittring och den tidigare ledningens urartning, klimatkampen och behovet av demokratiska och kämpande fack. I en rad artiklar kommer Offensiv att återge mötets diskussioner och beslut. Vi börjar med en rapport från den första diskussionen om världsläget, den globala kampen och den tilltagande ekonomiska, sociala, politiska och ekologiska krisen.

Ett hoppfullt och entusiastiskt möte tog på sig uppgiften att se över situationen och sparka igång en process av diskussioner och debatt fram till CWI:s världskongress i början av 2020.
Ett stormöte hölls också som sändes live till CWI:s medlemmar i hela världen, där över 400 000 kronor samlades in till vår internationella socialistiska organisation. 
IEC-mötet började med en livlig och klargörande diskussion om världsperspektiven. Vincent Kolo och Cédric Géromé från CWI:s provisoriska kommitté inledde diskussionen som avrundades av Tom Crean från Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA). I en och en halv dag bidrog kamrater från 20 länder till diskussionen.

Diskussionen färgades av tre områden som är centrala för den nuvarande världssituationen: början på en ny ekonomisk nedgång som hotar världsekonomin, klimat- och miljökrisen, den dramatiska eskaleringen av interimperialistiska rivaliteter som över allt annat uttrycks i det nya ”kalla kriget” mellan Kina och USA samt de massiva pågående omvälvningarna i världen i särskilt Nordafrika, Hongkong och Puerto Rico. 
Hur dessa processer utspelar sig och den enorma påverkan de kommer att ha på världspolitiken och framtidsutsikten för miljontals kommer att vara den avgörande faktorn i utvecklingen av klasskampen de kommande månaderna och åren. 
I diskussionen lades tonvikten på att den ”politiska revolution” som CWI:s sektioner och medlemmar har utfört under den föregående perioden – för att rädda vår internationella organisation från en sekteristisk, dogmatisk och byråkratisk degenerering – var en avgörande del av de politiska förberedelserna av våra styrkor för att kunna ingripa i denna spännande och utmanande nya period. Diskussionen visade att en ny global ekonomisk nedgång på många sätt redan har börjat. Det syns i de senaste siffrorna som visar att Kinas tillväxt är den lägsta på 30 år och att Tyskland, Italien och Storbritannien alla är nära eller redan inne i en officiell recession (läs mer här).

En ny kapitalistisk kris kommer att vara unik på så vis att det blir den första krisen i mannaminne som framför allt har utlösts av geo­politiska faktorer. Den dämpande påverkan som handelskriget mellan USA och Kina, likväl som mindre faktorer som Brexit, har på den världsekonomiska tillväxten visar de nära dialektiska sambanden mellan politik och ekonomi. Det är också en tydlig bekräftelse på hur motsättningar inneboende i kapitalismen, där det centrala är spänningarna och konflikterna mellan inhemska härskande klasser, står i vägen för ekonomiska framsteg. 
IEC-mötet innehöll mycket diskussioner om naturen av den kommande ekonomiska nedgången och dess påverkan. Medan geopolitiska faktorer har varit den avgörande utlösaren är den underliggande motorn för krisen samma som 2007-08: oförmågan hos den globala kapitalismen att övervinna sina egna svagheter och motsägelser. 
Detta återspeglas i det växande skuldberget (skuldsättningen har ökat lavinartat sedan 2008) och i den kroniska bristen på produktiva investeringar, vilket göder spekulativa bubblor. 

Det lades också mycket tonvikt på att en ny kris kommer att slå mot en världsekonomi som i grund och botten inte har återhämtat sig från den senaste krisen. Många av de åtgärder som de härskande klasserna internationellt utförde för att motverka kraschen 2007-08 – räntesänkningar och avgörande internationell koordinering – kan inte användas på samma sätt för att hantera den kommande nedgången.
Detta samtidigt som de ökade motsättningarna mellan de imperialistiska länderna och den allt mer framträdande ekonomiska-politiska nationalismen förhindrar ett gemensamt agerande mot den annalkande krisen.
Påverkan av en ny kris på framtidsutsikterna för arbetarklassen, unga och alla förtryckta kommer också att vara annorlunda. Erfarenheterna från de senaste 10 åren av attacker, utarmning och kamp kommer inte att glömmas. Även om en ny ekonomisk kris, arbetslöshet och osäkerhet tillfälligt kommer att motverka villigheten till att ta industriell kamp kommer den politiska och ideologiska påverkan av en ny recession utan tvekan att fördjupa radikaliseringen som har ägt rum det senaste årtiondet och sätta mer revolutionära explosioner på agendan. 

Vad gäller världsrelationerna har vi den intensiva och eskalerande konflikten mellan två av världens stormakter, USA och Kina. Denna historiska konflikt, som går långt bortom ett ”handelskrig”, tar sig in till mittpunkten av världens politiska och ekonomiska händelser. En tendens mot en ekonomisk, politisk och teknologisk frikoppling från planeten uppstår med detta, där båda sidor söker att konsolidera och utveckla stängda makt- och inflytelsesfärer. Krisen kring den kinesiska teknikjätten Huawei har varit bland de mest tydliga exemplen på detta. Det är kopplat till utvecklingen av 5G-teknologin, som har avgörande produktiva och militära implikationer. 
Detta är inte en repris av det senaste ”kalla kriget”, som i grunden var en strid mellan två fundamentalt skilda politiska och ekonomiska system. Kalla kriget mellan USA och Kina representerar en historisk kraftmätning mellan världens dominerande imperialistiska makt (USA) och dess imperialistiska rival (Kina). Dock, likt förra kalla kriget, tenderar det att dela världen i olika motsatta block och i ökande grad bilda den centrala axeln av alla världsrelationer. 
Det återspeglar också inhemska utvecklingar inom de båda stormakterna. Kamrater från USA förklarade att medan den låga tillväxten fortsätter för den amerikanska ekonomin håller den på att tappa farten, samtidigt som det pågår ett uppsving i strejkaktioner och en våg av ”socialistisk” radikalisering, vilket återspeglas i Bernie Sanders nya primärvalskampanj. 
I Seattle är Socialist Alternative i full fart med återvalskampanjen för att säkra Kshama Sawants position i fullmäktige, i trots mot världens rikaste person, Amazons Jeff Bezos – en helt avgörande strid för världssocialismens krafter. 

Kamrater från Hongkong och Taiwan talade djupgående om konsekvenserna av den historiska massrörelse som skakar Hongkong. I över 10 veckor har massorna varit i nästan konstant rörelse, med åtminstone en demonstration med hundratusentals deltagare varje vecka. Förra helgen intog 1,7 miljoner gatorna!
Det pågår diskussioner mellan representanter för de härskande klasserna internationellt om huruvida den kinesiska regimen kommer att ingripa militärt och göra Hongkong till ett ”nytt Himmelska fridens torg” eller ej. Kamrater förklarade att även om detta är osannolikt på kort sikt visar det djupet av krisen som detta representerar för den kinesiska regimen, som är väldigt rädd för revolutionära omvälvningar.

Socialist Action (CWI i Hongkong) är aktiva på en daglig basis i rörelsens hjärta och pushar just nu för ett viktigt initiativ om studentstrejk. I en rörelse som i stort är ”ledarlös” och decentraliserad – vilket återspeglar bristen på tilltro massorna i Hongkong har till den borgerliga ”pandemokratiska” oppositionen – försvarar våra kamrater behovet av massiva arbetarklassaktioner som en central del i rörelsen och insisterar på behovet för rörelsen att sprida sig till Fastlandskina. 
Denna massrörelse representerar på många sätt början av en ny kinesisk revolution och sammanfaller med en våg av kamp och radikalisering på fastlandet. Den hårda mediekontrollen och censuren i Kina och massystematisk desinformation (som målar upp rörelsen i Hongkong som en reaktionär västerländsk komplott) underminerar potentialen för direkta, stora solidaritetsprotester på fastlandet. Men att den pågående massrörelsen i Hongkong utvecklas samtidigt som antalet protester ökar i Fastlandskina öppnar möjligheter för att de börjar bindas samman.

De revolutionära massrörelserna i Algeriet och Sudan markerar en ny fas i den kamp som inleddes med den arabiska våren 2011-12. (Tyvärr fick inte CWI-kamrater från Sudan visum för att delta på mötet, men deras kommentar till de senaste händelserna lästes upp på stormötet). 
Den revolutionära kampen i Algeriet och Sudan som störtat två mångåriga diktatorer har sänt kalla kårar utefter ryggraden på den härskande klassen i regionen, men har också inspirerat miljontals arbetare och unga. Brutaliteten från kontrarevolutionen som har ägt rum i vissa delar av Mellanöstern de senaste åren gör dessa revolutionära uppsving extra betydelsefulla.
Särskilt kampen i Sudan är en av de mest avancerade revolutionära kamper detta århundrade. Det har sett den utbredda uppkomsten av gräsrotsmotståndskommittéer, vilka har varit hjärtat av massmobiliseringarna. Massakern som det styrande militärrådet och dess miliser utförde den 3 juni provocerade fram en ännu större motoffensiv med en tre dagar lång generalstrejk och en miljonmarsch den 30 juni.
Tyvärr har den revolutionära energin som de sudanesiska massorna visat inte mötts av samma åtgärder från rörelsens ledning. FDFC, ”Krafterna för en deklaration av frihet och förändring”, med ryggraden i den fackliga centralorganisationen SPA, har nu har tecknat en överenskommelse där makten delas med det kontrarevolutionära militärrådet.
Men en växande andel av folket motsätter sig detta förrädiska avtal och det kommer förmodligen att kollapsa under händelsernas tryck. Att den korrupta styrande klicken nu försöker ta ett ännu starkare grepp om ekonomin och trappa upp Sudans deltagande i det Saudiledda kriget i Jemen – samtidigt som massorna lider av prishöjningar och bristen på mat, bränsle och mediciner – skärper motsättningarna, vilket lägger grunden för ny revolutionär mobilisering. 

Att ett Brexit utan avtal blir mer och mer sannolikt är det tydligaste uttrycket för den ändlösa instabilitet som skakar den europeiska kapitalismen, som har varit helt oförmögen att återställa någon politisk balans efter krisen 2008. 
Medan både brittisk och övrig europeisk kapitalism är emot en oordnad Brexit knuffar ofrånkomligen politiska faktorer händelserna åt det hållet. Med Boris Johnson vid makten och såväl det styrande högerpartiet Tories som socialdemokratiska Labour i djup kris saknar den brittiska kapitalismen representanter som kan ge en lösning i linje med sina intressen. EU-etablissemanget, som är oroliga över EU:s existentiella kris och upplösning, känner sig också tvingade att ”vara hårda” mot Storbritannien. 
EU-valen, som kännetecknades av ännu större polarisering och ett grönt uppsving i många länder, visade hur den härskande klassen helt har misslyckats med att återställa någon tilltro till dess politiska representanter och återigen går mot en ny fas av ekonomisk turbulens. 

CWI:s uppgift i alla situationer är att peka mot kraften i en enad rörelse av arbetare och förtryckta.

Likaså med Latinamerika, där flera högerregeringar har valts i nyckelländer de senaste åren. Oavsett om det är klassiska nyliberaler (likt Macri i Argentina) eller högerpopulister (likt Bolsonaro i Brasilien) har ingen fått en smekmånad av stabilitet, trots storföretagens önskan.
Bolsonaro har de sämsta opinionssiffrorna en president någonsin har haft sedan diktaturen och hans regering är inblandad i interna motsättningar mellan konservativa, nyliberala och militära ”familjer”.
På andra sidan spektrumet hörde vi om hur Mexiko, som för ett år sedan såg en politisk jordbävning med valet av vänsterns Lopez Obrador (AMLO) till president, har sett en våg av kamp från en arbetarklass ingjuten med mod efter valet. 

Den kommande perioden kommer att sätta regeringar av alla politiska färger på prov. CWI:s uppgift i alla situationer är att peka mot kraften i en enad rörelse av arbetare och förtryckta. Bara ett socialistiskt program för att göra slut på kroniska kriser, ojämlikhet, förtryck och kapitalismens kaos erbjuder en väg till att utveckla ekonomi, liv och levnadsstandard för den överväldigande majoriteten i världen och också skydda planeten.
Även om separata diskussioner om kvinnoförtryck, socialistisk feminism och klimatet hölls under IEC-mötet – vilket speglar dess politiska betydelse och kopplar an till ambitiösa planer för globala, dynamiska initiativ från vår sida – lades det mycket vikt i denna diskussion om att dessa frågor har en nyckeldel i alla diskussioner om världsperspektiven i denna epok. 
Massiva kvinnorörelser har sporrat arbetarklasskampen framåt i hela världen, där CWI-kamrater ofta har haft ledande roller, och kvinnliga arbetare och ungdomar har varit avantgardet i alla slags klasstrider. 
Den globala ungdomsrevolten för klimatet, med ännu större sympati och stöd från arbetarklassen i stort, kommer att se en ny höjdpunkt nås under klimatstrejkveckan den 20-27 september, där CWI kommer att ingripa globalt på ett djärvt vis.
Denna elektrifierande diskussion visade den politiska styrkan, viljestyrkan och revolutionära optimism som finns i CWI:s DNA, en revolutionär socialistisk international som verkligen är vid god vigör och är redo för de stora utmaningar och revolutionära möjligheter som kommer.