Socialistisk kamp för klimatet

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

De historiska klimatstrejkerna den 20 september kan följas av ännu större klimatstrejker nu på fredag. 

Precis som tidigare var det främst unga som deltog i förra fredagens klimatstrejker, men denna gång var de inte ensamma. I flera länder deltog facken i klimatstrejkerna. Många arbetsgivare kände också pressen och vågade inget annat än att slå igen under eftermiddagen så att de anställda (utan löneavdrag) kunde ta ledigt och delta i strejkerna. 
En viktig orsak till varför klimatstrejken blev särskilt stor i Tyskland var att det denna gång ”även kom många vuxna direkt från sina arbetsplatser” (Deutsche Welle i sin rapport från den massiva strejken den 20 september). 
Förutsättningar att förena klimatrörelsen, facken och andra sociala rörelser har aldrig varit större än nu. Att ledningarna för de svenska facken, med några få undantag, har ställt sig vid sidan av klimatstrejkerna och dess krav på genomgripande samhällsförändringar är därför ett oförlåtligt svek som behöver besvaras underifrån med ett stort fackligt deltagande nu på fredag.

För att om möjligt ta udden ur den antikapitalism som uttrycks av klimatkampen har bolag efter bolag intensifierat sin falska grönmålning (”green washing”), samtidigt som makthavarna på nytt har lovat krafttag mot den snabbt förvärrade klimat- och miljökrisen. Men klimatstrejkerna är en replik på att makteliten inte har något svar. 
– I över 30 år har vetenskapen varit kristallklar. Hur vågar ni fortsätta titta bort? Ni kommer hit och säger att ni gör tillräckligt, medan politiken och lösningarna som behövs fortfarande inte är någonstans i närheten av vad som krävs. Ni säger att ni hör oss och att ni förstår allvaret. Men oavsett hur ledsen och arg jag är kan jag inte tro på det, som Greta Thunberg sa under FN-mötet i New York i måndags. 

Till och med kapitalismens försvarare tvingas ibland erkänna att klimatförändringarna är marknadsekonomins största misslyckande.Förskräckt tvingades exempelvis brittiska Economist (ett av den globala kapitalismens inflytelserikaste språkrör) i en ledare innan klimatstrejkerna den 20 september medge att många som är ute på gatorna för klimatet ”efterlyser inget mindre än att kapitalismen avskaffas” och tillade att ”marknadsekonomin har hittills gjort väldigt lite för att ändra sitt beroende av fossila bränslen”. Men allt slutade ändå i att om kapitalismen bara ges mer tid – ”betydligt mer än tio år” – kommer systemet att hitta lösningarna.
Det finns ingen större och mer ödesdiger borgerlig illusion än denna. Med kapitalismen i fortsatt förarsäte kommer inom kort fler trösklar (tipping points) att ha passerats. 

Utan avgörande systemförändringar – att kapitalismen ersätts med socialism och en demokratisk planerad ekonomi – kommer den globala temperaturen att öka med katastrofala 3 till 5 grader till år 2100.
• Socialistisk kamp krävs för att rädda klimatet.