”Kampen räddade varvsjobben”

av Socialist Party (CWI Nord- och Sydirland) // Artikel i Offensiv

I nio veckor ockuperade arbetarna på skeppsvarvet Harland & Wolff i Belfast varvet då företaget ställdes under förvaltarskap, vilket hotade jobben. Arbetarna – medlemmar i facken Unite och GMB – krävde att regeringen skulle förstatliga varvet för att skydda framtiden. Arbetare, unga och fackliga i Irland och hela världen har visat sin solidaritet med denna viktiga kamp. Arbetarnas kamp räddade varvet, då en ny köpare har tagit över varvet.

Socialist Party (CWI Irland) pratade med Susan Fitzgerald, medlem i Socialist Party och Unites regionala samordnare, som spelade en nyckelroll i kampen.

Arbetarnas ockupation av Harland & Wolff var verkligen historisk. Kan du berätta hur det startade?
– Veckorna innan hade förvaltarskapet fokuserat enbart på en potentiell köpare, som sänkte sitt bud betydligt i siste stund och, viktigast, vägrade ge en försäkran om att jobben skulle behållas. Ledningen hade ingen lösning. Då var det upp till facken att dra ihop en plan som i början fokuserade på att diskutera med regeringen, politiker och förvaltaren angående vad som kan göras för att rädda varvet.
– Medan dessa samtal pågick hade vi regelbundna samtal i lunchrummen med alla arbetare där vi utöver att uppdatera dem om vad som hände argumenterade för att vi måste gå i handling. Vi refererade till och drog lärdomar av arbetarnas ockupation av Ford/Visteonkraftverket i Belfast och Waterford Crystal i Irland för tio år sedan.

– Det viktigaste var samtalen om vad är nödvändigt för att rädda varvet – återförstatligande. Arbetarna är väl medvetna om att varvet var statligt ägt mellan åren 1977-1989. Frågan om förstatligande ställdes inte på något ”ideologiskt” vis, utan kom ur den verkliga situationen: det fanns ingen bra lösning inom den privata sektorn. Och varvet är en resurs som kan användas i investeringar i grön energi, ett område det har varit engagerade i de senaste 10-15 åren. 
– Under samtalen (mellan ledning och förvaltaren) skisserades det bakom kulisserna fram planer på ockupation om nödvändigt, där en arbetsplatskommitté etablerades. Den 29 juli stod det klart att det inte blev några sista minuten-räddningsplaner. Det var nödvändigt för arbetarna att utlysa att de nu tar över varvet.
– Att förstatligande var möjligt visades av händelserna på Ferguson Marine i Glasgow, där den skotska regeringen i augusti utlyste att de skulle förstatliga det varvet. Detta stärkte förstatligandefrågan – om de kan i Skottland, varför kan inte vi?

Massivt stöd gavs till varvsarbetarna. Kan du berätta om den solidariteten?
– Det flödade in solidaritet från alla tänkbara slags arbetare. Arbetarna på Bombardier, som håller till precis intill varvet, var bland de första som anslöt sig. Så fort ockupationen startade reste de en banderoll där det stod ”Arbetarna på Bombardier är i solidaritet med arbetarna på Harland & Wolff”.
– När Ferguson Marines varv förstatligades sa arbetarna där att Harland & Wolff är näst på tur och gjorde en solidaritetsbanderoll och skickade fackliga företrädare till Belfast för att ge hälsningar. Innan ockupationen började, när tjänstemännen strejkade, hade de plakat med budskap om solidaritet med varvet.
– Från hela Nordirland slöt folk upp: fotbollsspelare, musiker, komiker, författare – vad du vill. När ICTU (motsvarande LO) organiserade ett protestmöte lämnade varje fack kvar sin fana som ett budskap om att detta var en kamp för hela rörelsen och för att visa enighet. 
– Solidaritet kom också från arbetare i södra Irland, som besökte ockupationen.
– Arbetarna gav tillbaka sin solidaritet. Under Belfast Pride-veckan satte de upp två Prideflaggor som fortfarande hänger kvar vid ingången. Under Pridedemonstrationerna syntes fanor och t-shirtar med budskapet ”Rädda vårt varv” till stöd för varvsarbetarna. Många tog också Socialist Partys plakat, där det stod ”Pride betyder solidaritet: Stöd varvsarbetarna”. På Earth Strike satte de upp budskap över hela varvet till stöd för Earth Strike, hade på sig Earth Strike t-shirtar och höll i fackliga banderoller under marschen.

Arbetarna krävde att varvet skulle förstatligas. Vad menar du som socialist med förstatligande?
– Kravet på att regeringen borde förstatliga varvet är logiskt, särskilt i kontexten om att vi måste hantera klimatkrisen och skapa gröna jobb. 
– Ingen har en bättre förståelse om vad som behövs för att driva ett varv, eller expertisen i vad som krävs, än arbetarna. Det är helt logiskt att varvet inte bara tas över i offentligt ägarskap, utan också att styret lämnas över till de verkliga experterna – arbetarna. Det skulle med andra ord innebära arbetarkontroll och -styre över varvet, och att arbetare inte fattar beslut på grundval av ökade profiter, utan på grundval av vad som är nödvändigt för samhället och klimatet – som grön energi. 
– Att en ny köpare nu tar över är en viktig seger i att det för tillfället säkrar varvets och jobbens framtid. Det var bara möjligt tack vare kampen. Men förstatligande kvarstår som det bästa sättet att trygga varvet långsiktigt och för att försäkra att arbetarnas förmågor används i samhällets bästa intressen samt att det drivs på ett klimatsmart, hållbart vis. Du kan inte kontrollera vad du inte äger. I privata händer kommer varvet att användas för det som ger mest profiter. 
– Jag tror det förstods att man i en sån här kamp bara kan riktigt lita på andra arbetare och arbetarklassens egna organisationer. Som socialist anser jag att det finns ett större behov än någonsin för fackföreningsrörelsen att sätta sin egen agenda och se hur de kan utmana de etablerade partierna på ett sätt som kan ena arbetarklassens folk.

Jag tror det förstods att man i en sån här kamp bara kan riktigt lita på andra arbetare och arbetarklassens egna organisationer.

Vi har sett tjänstemännens strejk och andra arbetare rösta för aktioner, från postarbetare till sjuksköterskor. Nu hotas också 1 200 jobb på Wrightbus. Vilka lärdomar finns det för arbetare att dra från kampen på Harland & Wolff?
– Ockupationen visade arbetarnas förmåga att organisera och ta sig an utmaningen. Och när en grupp arbetare reser sig kommer de att få solidaritet från tusentals arbetare från alla olika slags bakgrunder. Särskilt häpnadsväckande var solidariteten från fackligt aktiva och arbetare i Sydafrika, som fick reda på dispyten via vårt systerparti Workers and Socialist Party (CWI Sydafrika). Tanken på att dessa hårt pressade arbetare inspirerades och gick i handling i solidaritet med Belfasts arbetare var helt enkelt otroligt och en ständig samtalspunkt.
– Det nordirländska bolaget Wrightbus planer på att avskeda 1 200 arbetare som blev känt i början på oktober visar den totala likgiltighet som det kapitalistiska systemet har för arbetare. Lärdomarna från Harland & Wolffs är att kampen och klassolidariteten är nyckeln till att försvara jobben. Just nu håller arbetarna på varvet på att hyra bussar för att ansluta sig till Wrightbusarbetares protestmöte i Ballymena för att rädda deras jobb.

– Som den militanta fackliga ledaren Bob Crow brukade säga: ”Om du kämpar kan du vinna; om inte har du redan förlorat”. Det finns inga garantier för att segra, men dessa arbetares kamp har varit central i att trygga varvets jobb och framtid.
– Deras kamp visar att ett socialistiskt alternativ till kapitalismens misslyckande är möjligt och att arbetarklassen är nyckeln till att genomföra det.