av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Efter höstens historiska klimatstrejker världen runt har land efter land skakats av massrevolter mot högerpolitik, regeringarnas auktoritära styre, korruption och växande klyftor.
Även om det är olika frågor som har fått missnöjet att explodera finns flera gemensamma drag: makteliten har tagits med total överraskning‚ ungdomen har gått i bräschen, varken repression och/eller eftergifter har ofta inte stoppat protesterna utan tenderat ge kampen ökad beslutsamhet och att det inte finns någon tilltro till etablissemangets alla representanter. De olika kamprörelserna har också hämtat inspiration och kampmetoder från varandra.
I Chile blev de ungas protester mot höjda kollektivtrafikpriser inledningen till de största demonstrationerna på årtionden. Precis som i Ecuador svarade Chiles regering med repression och intog till en början en obeveklig hållning, vilket bara ökade massornas kampvilja och beslutsamhet.
Regeringen tvingades dock dra tillbaka höjningen, men eftersom prosterna gäller betydligt mer än endast biljettpriserna i kollektivtrafiken fortsatte kampen på gatorna. ”Det handlar inte om 30 pesos, utan om 30 år av orättvisor”, som demonstranterna säger, Detta är en revolt mot stadigt växande orättvisor som har gjort Chile till ett av världens mest ojämlika länder.
”Vi är krig”, deklarerade Chiles president Sebastián Piñera, en av landets rikaste, när han i söndags förlängde och utökade undantagstillståndet samt skickade ut ännu fler soldater på gatorna. Inte sedan Pinochets militärdiktatur (1973-1990) har Chile styrts av undantagstillstånd i flera städer och speciallagar mot demokratin.
Att en general dessutom har fått nästan oinskränkt makt av presidenten visar hur långt regeringen är beredd att gå i sitt krig mot det arbetande folket.
Men protesterna fortsätter. Det är också troligt att kampen i Chile och Ecuador sprids till andra latinamerikanska länder. Överhuvudtaget gungar marken under många av kontinentens högerregeringar, som alla har försvagats under de senaste 12 månaderna.
En ny politisk karta håller på att ritas i Latinamerika. Vad som dock ännu saknas är att arbetarklassens organisationer i än högre grad blir med i protesterna och att kampen börjar föda nya stora vänsterorganisationer som kan ta plats på den politiska karta som missnöjet ritar.
– För första gången står det libanesiska folket enat mot den korrupta elit som suger vårt blod och våra skattepengar för att själva leva i lyx, medan människor dör på sjukhustrappen, sade en av de 100 000-tals som demonstrerade i huvudstaden Beirut till Sveriges Radio Ekot.
I detta uttalande ges en bild av de orsaker och stämningar som ligger bakom den förändring som håller på att äga rum.
Helgens i massprotester Chile, Libanon och Katalonien liksom exempelvis arbetarstrejkerna i USA, den globala kvinnokampen och klimatstrejkerna uttrycker alla en förnyad tilltro till kampen och början till en global förändring av medvetenheten.
I dagens kamp gror fröet till såväl mer organiserade revolter med antikapitalistisk udd som den socialistiska vänsterns pånyttfödelse.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.