Krönika: ”Det pågår ingen transdebatt”

av Isolde Edith Osbeck // Krönika i Offensiv

Det pratas mycket om transpersoner i media nu. Varenda ledarsida har en alarmistisk text om hur fler och fler personer står i kö för transvård. I nuläget ligger fokus framför allt på barn och unga som är trans. Detta kallas ofta för ”transdebatten”. Men det pågår inte en transdebatt. 
En transdebatt skulle vara till exempel en diskussion om hur transvården skulle kunna förbättras eller hur transpersoners fysiska och materiella utsatthet skulle kunna minskas. Att vilja neka transpersoner den vård vi har rätt till eller att skriva krönikor om huruvida transpersoner existerar – det är inte en debatt. 
Det som media drar igång några gånger om året nuförtiden är inte en debatt. Det är samma gamla moralpanik som riktas mot redan marginaliserade och utsatta grupper i samhället. 

De oroar sig för operationer på barn som aldrig utförs, samtidigt som de fullständigt blundar för de operationer på barn som är intersex som faktiskt sker, utan barnens samtycke.
Barn som är intersex, alltså barn som föds med hormonuppsättningar eller könsorgan som inte stämmer överens med samhällets stela uppdelning av kön, är lika vanliga som rödhåriga barn. De operationer och hormonbehandlingar som görs på de här barnen mot deras vilja nämns aldrig. Det är alltså inte just operationer på barn de är emot.
De vill skydda nationalstaten genom att hålla den ”ren”. Samma tankemönster som låg bakom tvångssteriliseringarna av romer, samer, kvinnor som ansågs promiskuösa, personer med funktionsnedsättningar och transpersoner. Tvångssteriliseringarna av transpersoner var de sista att avskaffas, så sent som 2013. 
Jag är 90-talist och har jämnåriga vänner som blev utsatta för detta övergrepp från staten. Efter 2013 skedde en kraftig ökning på antalet personer som sökte sig till könsidentitetsutredningar runt om i landet. Det är självklart kopplat till att tvångssteriliseringarna har upphört, men de reaktionära ledarsidorna försöker lura oss att tro att det är för att det har blivit ”trendigt” att vara trans.

Så hur ser arbetet med att hjälpa barn och unga som är trans då ut? Jag har i flera år varit aktiv med att stödja unga transpersoner via allt från sommarkollon, ungdomsgårdar och stödjourer. Det finns ett fokus i media på hormoner och operationer, men det ges aldrig till minderåriga. 
Vi gör roliga aktiviteter och ger anhöriga råd och stöd. Men framför allt lyssnar vi på transungdomarna. Vi lyssnar på deras berättelser, oro och förhoppningar. Tänk om media och samhället i stort, istället för att sprida lögner och tala över huvudet på unga transpersoner, faktiskt lyssnade på dem.