Massorna mot Piñera och nyliberalismen

av Lousie Strömbäck // Artikel i Offensiv

Rörelsen mot högerpolitiken i Chile fortsätter kampen dagligen, men möts nu av en upptrappad brutalitet från regeringen genom polisen och militären på gatorna. 23 personer rapporteras ha dött av våldet och minst 2 500 har skadats.

Massprotesterna i Chile är en respons på årtionden av ett nyliberalt system som har inneburit svår fattigdom för en stor del av befolkningen. Många arbetare lever på mindre än 5 000 kronor i månaden och pensionerna räcker inte ens till mat. 
Privatiseringarna av vården och skolan har lett till att bara de som har det gott ställt ekonomiskt har råd att låta sina barn studera på universitet, och människor som till exempel behöver genomgå en operation använder sig av kickstarterkampanjer för att få råd med det. Allt är privatiserat i Chile, till och med dricksvattnet. En majoritet av chilenarnas kreditskulder beror enligt en undersökning av ChileDuedas.cl på matinköp, framför allt kött som är lika dyrt som i Sverige.

När regeringen i oktober beslutade att höja priset på biljetterna i huvudstaden Santiagos tunnelbana blev det sista droppen för befolkningen, som gick ut på gatorna för att protestera. Sedan dess har det skett i princip dagliga protester och demonstrationer i hela landet, varav flera har haft mellan en och två miljoner deltagare på en och samma plats. Enligt en undersökning stöder mer än 85 procent av befolkningen protesterna.
Polisen har använt gummikulor som de har skjutit mot fredliga demonstranter. De har avsiktligt siktat mot ögonen och runt 180 personer har fått svåra skador i ögonen efter att ha träffats. 60 procent har fått en kraftig synnedsättning på ena ögat och 30 procent har blivit helt blinda på ena ögat. En universitetsstudent som träffats i båda ögonen är nu helt blind. 
Chiles polisstyrka har nu ett världsrekord i antalet orsakade ögonskador till följd av användning av vapen.

De 23 dödade och 2 500 skadade under de senaste tre veckorna beror helt på regeringens agerande. Dessutom har det kommit in rapporter om människor som har försvunnit (en taktik som Pinochets regim använde sig flitigt av), samt minst 800 rapporter om misshandel, våldtäkter och tortyr utfört av poliser och militär.
President Piñeras regering försvarar ändå polisens handlande. Både Piñera och hans regering anklagas för brott mot mänskliga rättigheter och ett av de viktigaste kraven som ställs av rörelsen är att presidenten avgår tillsammans med sin regering. Kravet ställs bland annat genom användning av hashtaggen #fueraPiñera – ”ut Piñera” – som spridit sig över hela världen. Den chilenska massrörelsen har också fått stöd världen över i form av marscher och manifestationer.

Men Piñera har hittills vägrat avgå, utan säger istället att han kommer att ta till alla nödvändiga medel för att sitta kvar under hela mandatperioden. Det undantagstillstånd som infördes redan i oktober är en början och att utöver polisen även ta ut militären på gatorna får alla att minns diktaturtiden med Pinochet. 
Det finns en stor risk att den nuvarande regeringen genomför en statskupp för att kunna behålla makten. Regeringen innehåller tidigare medlemmar ur Pinochets regering som för samma politik nu som då.

Chile är nyliberalismens vagga, men nu säger man att det även kan komma att bli nyliberalismens grav. Landet står inför ett vägskäl och det finns egentligen tre olika vägar som den nuvarande situationen kan ta. Det första är att rörelsen av brist på politiskt ledarskap till slut rinner ut i sanden med som max några nya reformer som resultat. 
De andra alternativen är en revolution som störtar regeringen, eller att regeringen, militären och polisen genomför en statskupp för att behålla makten.
Generalstrejken tisdagen den 12 november, dagen efter den nationella strejkdagen den 11 november, stannade hela Chile. Generalstrejken var den andra under tre veckors tid, den tid som rörelsen har pågått. Det kan bli en viktig impuls till att fortsätta organiseringen och kampen.