av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv
I närmare tre veckor har det pågått enorma demonstrationer och strejker i Colombia, riktade mot president Iván Duques nedskärningspolitik och korruptionen i landet. Under första dagen den 21 november var en miljon ute på gatorna runt om i landet i en landsomfattande strejk mot högern.
De omkring en miljon colombianer som intog gatorna mot högerregeringen på strejkdagen den 21 november var inspirerade av kampen i bland annat Chile och Ecuador. Strejken och protesterna triggades bland annat av ett förslag om nedskärningar på pensionerna, och följer mindre studentprotester som har ägt rum tidigare i år.
Demonstrationerna var från början lugna och fredliga, och demonstranter viftade med chilenska och ecuadorianska flaggor och banderoller med texten ”Sydamerika har vaknat”. Regeringen svarade genast med att skicka ut 170 000 kravallpoliser som använde sig av våldsam repression mot demonstranterna, bland annat genom användandet av tårgas och vattenkanoner.
Samma dag som protesterna bröt ut (den 21 november) stängde president Iván Duque landets gränser. Dagen efter infördes utegångsförbud i huvudstaden Bogotá och i flera andra städer. Regeringen har kallat protesterna en ”terrorkampanj”, när det är regeringen själv som står bakom flera dödsfall av demonstranter.
Sedan starten har det pågått protester varje dag i olika delar av Colombia, och under två veckor genomfördes tre generalstrejker. Även om det var hotet om nedskärningar på pensionerna som utlöste protesterna har kritik mot regeringens högerpolitik på alla områden snabbt väckts.
Kraven som strejkledare och fackföreningar ställer är att regeringen stoppar alla planer på nedskärningar och så kallade ekonomiska reformer. Ett annat krav är att regeringen hedrar fredsavtalet med FARC, något som den nuvarande regeringen har ignorerat. Det har lett till en mängd dödsfall, bland annat ett flertal minderåriga och är en av de frågor som väckts av många demonstranter.
Demonstranterna har sedan flera dödats av polisen lyft kravet om att Colombias kravallpolisstyrka Esmad, som är ökänd för att använda övervåld, ska läggas ner.
Den 4 december blev det den tredje generalstrejken på två veckor, och det märktes tydligt att protesterna och strejkerna haft effekt när president Duque vädjade till facken om att avbryta strejken på grund av dess förlamande effekt på ekonomin.
Det facken bör göra nu är att ställa hårdare krav, kalla till fler generalstrejker och försöka få ännu fler att gå ut i en landsomfattande obegränsad strejk tills kraven uppfylls. Facken i Colombia var fram till 1990-talet mycket starka, men sedan dess har tusentals fackligt aktiva mördats av paramilitära organisationer och än idag är Colombia ett av de farligaste länderna att organisera sig fackligt i.
Colombia är ett av världens tio farligaste länder för arbetare, och att arbetare över hela landet ändå går ut i strejk visar på deras beslutsamhet att kämpa för förändring.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.