Coronaviruset och kapitalism: En dödlig cocktail

av Vincent Kolo, chinaworker.info // Artikel i Offensiv

Coronaviruset, som orsakar sjukdomen covid-19, sprids fortfarande snabbt med mer än 92 000 bekräftade fall och över 3 000 dödsfall. Epidemin sker nu snabbare utanför Kina än inom landet, om den kinesiska regimens officiella uttalanden är trovärdiga. Den dagliga ökningen av infektioner i Sydkorea har övertagit de i Kina.

Den japanska regeringen har beordrat att alla skolor ska hållas stängda i åtminstone en månad, vilket påverkar 13 miljoner studenter. I Italien, nu med över 2 000 fall, är elva städer i norr under ”Kina-liknande” karantän.
I hela världen är nedstängningar och inställningar det nya normala. Kinas en gång i tiden årliga nationella folkkongress var från början var tänkt att starta denna vecka. Men Xi Jinping försäkrar sig om att världens rikaste ”parlament” inte ska utsättas för infektionsfaran, samtidigt som hans regim anstränger sig för fullt för att få arbetare tillbaka till arbetet.
En annan diktatur, Iran, styr över ett av de mest alarmerande utbrotten med närmare
1 000 officiella fall. Denna siffra avfärdas brett som en mörkläggning av ett mycket allvarligare utbrott.

Utbrottet är fortfarande bara klassat som en epidemi snarare än en pandemi av Världshälsoorganisationen (WHO). Detta samt WHO:s generella hantering av larmet har provocerat fram mycket debatt. 
Covid-19 uppnår redan två av tre kriterier för en pandemi så som det identifieras av USA:s center för sjukdomskontroll och skydd i att den sprids mellan personer och kan orsaka död. Det tredje kriteriet är att den har spridit sig i hela världen.
Konstigt nog, och kanske som en återspegling av det politiska trycket och önskan om att undvika panik, undviker WHO den sista punkten trots det faktum att över 60 länder har infektionsfall.
Efter att ha varit i total förnekelse de första sex veckorna av utbrottet, trots starka bevis för att Kina (världens andra största ekonomi) hade stannat av helt, trillade polletten till slut ner för Wall Street och den globala börsmarknaden. Världens börser, inklusive New Yorks, föll med 10-12 procentenheter på en vecka – det värsta fallet sedan 2008 års finanskris och den snabbaste ”rättelsen” någonsin.
Eswar Prasad, tidigare ansvarig för IMF:s Kinadivision, skrev i NY Times att: ”Den hoppfulla berättelsen om att 2020 förebådade en blygsam studs tillbaka i global tillväxt ligger nu i ruiner. Europa stagnerade och Japans ekonomi krympte under 2019 års sista kvartal, även när Kina och Indien tappade fart. Året startade redan skakigt. Nu har coronaviruset satt världsekonomin i överlevnadsläge. Virusets utbredning slår mot resande, handel och logistikkedjor världen över.”

Inte minst har USA:s president Trump satt sitt hopp till Xi Jinping och den kinesiska diktatorns åtgärder, inklusive världens största karantän, för att hindra spridningen av den virala epidemin. Detta har inte skett.
Wall Streets försenade insikt om den potentiella förödelse som epidemin kan orsaka är bara en del av berättelsen. Den nuvarande ekonomiska kalabaliken har varit förväntad länge och kunde ha hänt även utan covid-19:s utbrott. Det beror på att börserna, särskilt i USA, representerar den största ekonomiska bubblan nånsin. 
Som svar på detta diskuterar Trumpadministrationen nya skattelättnader och till och med att sänka några av tullavgifterna mot Kina för att lugna kapitalisterna. Trumps rådgivare säger till och med att epidemin är en ”bluff” som Demokraterna har hittat på för att sabotera hans hopp om att bli omvald.

På detta sätt är deras svar på krisen en upprepning på ett någorlunda annorlunda sätt av alla misstag som Kinas autokratiska ledare har gjort, som ignorerade bevis, slösade bort värdefulla veckor, desinformerade och ljög för samhället samt smädade alla som försökte tala om det.
Jämför bara hur snabbt Trump och andra kapitalistiska politiker rusar till Wall Streets stöd – i tisdags sänkte exempelvis den amerikanska centralbanken Federal Reserve sin styrränta, men USA-börserna sjönk ändå – och löften om att göra allt de kan med hur de reagerat på det offentliga hälsonödläget. 
Sjukhus och sjukvårdssystem i hela världen har krossats av nedskärningar och nyliberal chockterapi. Nästan 30 miljoner vuxna amerikaner saknar sjukvårdsförsäkring på grund av den höga kostnaden, och en undersökning 2018 av Chicagos universitet visade att 44 procent av sjuka eller skadade inte besökte en läkare. 

Sjukhus och sjukvårdssystem i hela världen har krossats av nedskärningar och nyliberal chockterapi.

Samtidigt som coronaviruset sprider sig, sprider sig även en våg av näringslivets inskränkningar, lönesänkningar och tvångsledighet utan lön. I Kina har de flesta arbetare förlorat lön under den oemotsvarade nedstängningen de senaste sex veckorna. Migranter från fattigare kinesiska regioner som utgör den stora majoriteten arbetare inom bygg, tillverkning och många tjänstesektorer har i de flesta fall inte anställningskontrakt, pensioner, a-kassa eller sjukförsäkring.
Dessa arbetare får ta huvudsmällen för epidemin i Kina, och har i många fall inte tillgång till sjukvård på grund av höga kostnader eller hukou-regler (inhemska pass). 
Många arbetare i USA riskerar också att stå utan inkomst under en eventuell karantänrestriktion. Enligt Center for American Progress är 73 procent av  USA:s deltidsanställda inte berättigade till ens en dag av betald sjukfrånvaro. 

I Kina, där epidemin började, har den orsakat en historiskt stor ekonomisk och politisk kris. Produktionskollapsen de senaste sex veckorna har varit mycket värre än vad den kinesiska diktaturen hade förutspått. Det verkar nu oundvikligt att BNP-tillväxten kommer att dras ner till negativa siffror för detta kvartal och möjligen även för nästa, beroende på hur epidemin fortskrider.
I hela Kina är arbetare strandsatta och fångade av rese- och karantänrestriktioner, plus de som stannar hemma av rädsla för att bli smittade i ett land där sjukvårdsskulder har knuffat ner många hushåll i fattigdom. Xi Jinping har skiftat fokus från att bekämpa epidemin till att uppmana till en landsomfattande återupptagande av ”fullskalig produktion och normala liv” i alla regioner utom Hubei och Wuhan, epidemins epicenter. 
Men detta har mötts av ett blandat resultat, där diktaturen och Kinas flervåningspartistat har orsakat mer skada mot sig själv. Den Pekingbaserade kommentatorn Wu Qiang sa till NY Times att:
– Denna kris har orsakat ett ödesdigert slag mot Xi Jinpings personliga image. Under lång tid framöver kommer allmänheten att fortsätta misstro honom, och denna misstro är irreparabel.
Medan striden mot covid-19 är långt ifrån över i Kina stärker KKP-regimen ytterligare sin repressiva arsenal och orwellska övervakningsstat, då den anar en fara mot sitt styre. Det senare, som inte bara misslyckades med att varna för ett nytt utbrott utan också kväste varningarna, blir ytterligare förstärkt i namn av att bekämpa coronaviruset.

Socialister och ISA står för massiva investeringar i offentliga sjukvårdssystem och nödåtgärder för att förbereda samhället för ett pandemihot. Dessa måste stå under full demokratisk kontroll och offentlig granskning – vi kan inte lita på politiker med dolda agendor, varken i ”demokratiska” eller auktoritära stater.
Det är i många länder brist på mediciner och utrustning som sjukvårdskläder, handskar och bra ansiktsmasker. Nya offentligt ägda enheter behöver etableras under demokratisk kontroll för att snabbproducera detta samt livräddande utrustning som respiratorer.
De katastrofala marknadsdrivna nedskärningarna i sjukvårdsfinansieringen behöver dras tillbaka genom masskamp ledd av fackföreningar och arbetares politiska organisationer. Arbetarrörelsen och vänstern internationellt måste resa sig mot denna utmaning – coronaviruset visar att världen inte är säker i kapitalismens och dess politikers händer.