”Vi i vården måste förstå hur viktiga vi är”

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Krisen i vård och omsorg är redan mycket allvarlig inom nästan alla sektorer och delar av landet. När det dessutom genomförs stora nedskärningar på sjukhus, äldreomsorg och hälsocentraler blir ännu viktigare att kampen för vården blir en viktig del av årets 8 marsprotester. Offensiv har pratat med undersköterskan Ann-Christin Holmström om situationen inom äldreomsorgen.

Du som har jobbat länge inom välfärden, hur tycker du att arbetssituationen har ändrats under den tiden?
– Jag har jobbat 20 år inom olika välfärdsverksamheter i Luleå. När jag började arbeta på ett vård- och omsorgboende var vi två personal på sju boende, ett demensboende. Det var dåliga hjälpmedel; taklift fanns bara i speciella rum. Det var en tyngre fysisk vårdbelastning. 
– Idag har vi bra hjälpmedel, men bemanningsmässigt ligger vi på samma nivå som för 20 år sedan, trots att det idag finns mycket forskning på demens och vad åldrandet gör med människor. Det innebär stora krav på att vi som personal ska aktivera de boende, men vi får inga fler resurser till detta.
– Vi får fler och fler arbetsuppgifter. Nu senast försökte våra enhetschefer få oss att städa soprummet också, men då kontaktade vi facket och fick hjälp och stöd därifrån och enhetscheferna var tvungna att backa på den punkten. 

Många inom välfärden blir långtidssjukskrivna idag. Hur påverkar jobbet hälsan?
– Det är främst stressen och vikariebristen som gör folk sjuka. Om man är hemma sjuk vet man att ens kollegor får springa fortare för det kanske inte fanns någon vikarie att ta in och då kanske man inte stannar hemma när man egentligen skulle behöva det. När man upplever stress på jobbet gör man förflyttningar utan hjälpmedel och stressar igenom arbetsuppgifter. Då riskerar man att skada sig även fysiskt. Följdsjukdomar som högt blodtryck, risk för stroke och ryggproblem är vanligt förekommande i vården. 

Vilka åtgärder inom vård och omsorg anser du behövs för att färre ska bli sjuka och för att förbättra vårdkvalitet och arbetsmiljö?
– Jag tror på en högre bemanning. Upplever man att det finns tid och utrymme att göra aktiviteter eller kunna ge en guldkant för de vi vårdar går man med glädje till jobbet. Sen måste man titta på lönerna och OB-ersättningen. Ska det finnas personal som ska jobba dygnets alla timmar kan man inte kräva att de ska jobba gratis vissa timmar som det är inom omsorgen nattetid. 
– Man bör också ta bort karens­dagen för alla som jobbar med människor. Personalen måste få större inflytande över sitt schema och känna att man kan lägga ett bra schema för att orka – delade turer och långpassen måste bort. 

Vilken effekt skulle sex timmars arbetsdag med bibehållen lön ha?
– Med sex timmar arbetsdag orkar vi som personal mer, vi är utvilade och kan ge mer på jobbet. Det ger också möjlighet till en fritid med exempelvis träning, man är inte helt färdig när man kommer hem. Vi ska alltid jobba med lågaffektivt bemötande och för det krävs att man är utvilad och har energi. 

Om fackföreningsrörelsen kallade till demonstrationer på 8 mars i hela landet med krav på förbättrade arbetsvillkor i välfärden – vad tror du responsen skulle bli?
– Om Kommunal kallade till strejk skulle många ställa upp. Det finns en ilska och frustration bland arbetare, men också en uppgivenhet då man har känt länge att facket inte kan göra så mycket. Arbetsgivaren har fått så många fördelar genom att facken har vikit sig när man har tecknat avtal. Jag tror att det krävs en strejk för att få till en förändring, styrkan ligger i facket och massorna. 
– Vi arbetare måste börja förstå hur viktiga vi är, utan oss fungerar inte vården. Skulle vi alla gå ut på gatorna den 8 mars och säga att nu är det slut, nu är det dags att börja upprusta vården, vi vägrar arbeta under dessa sjuka förhållanden längre – då måste arbetsgivarna göra något. Vi måste bli enade och stå upp för vår yrkesroll och för varandra. 
– Och självklart ska jag demonstrera den 8 mars!