”Hjältarna ska få vad de förtjänar”

av Nicolas Croes, PSL/LSP (ISA Belgien) // Artikel i Offensiv

Covid-19-pandemin visar oss hur viktig sjukvårdssektorn är. I åratal har sjukvårdspersonal protesterat och kämpat för mer personal och resurser. Idag beskrivs de som hjältar. Kommer uppskattningen att omvandlas till investeringar? Eller kommer åtstramningarna att fortsätta?

Svaren på dessa frågor bör inte lämnas till etablissemangspolitikerna att lösa. Arbetarna kan själva ta initiativ. Ett sådant initiativ är att aktionskommittén ”La Santé en Lutte” (Sjukvård i kamp) har sagt att de ska hålla en stor demonstration för investeringar i sjukvården på dag X, så snart som möjligt efter nedstängningen upphör.
PSL/LSP, ISA i Belgien, har pratat om detta med Karim Brikci, fackligt förtroendevald på Bryssels Brugmann-sjukhus. 

Sjukvårdspersonalen har länge tagit till gatorna med krav på mer resurser. Är det från den kampen som La Santé en Lutte bildades? Kan du berätta lite om initiativet?
– Det är ett kollektiv av kamp, diskussion och mobilisering kring sjukvårdssektorn. Det uppstod efter flera strejkaktioner mellan mars och juni 2019 på sjukhusen i Bryssel. Snart dök frågan upp om ett mer långsiktigt perspektiv och för samarbete mellan kollegor och strejkande från olika arbetsplatser. Alla höll med om att en tvådagarsstrejk inte skulle vara nog för att få igenom våra krav. En koordinering mellan personal, aktivister och fackligt förtroendevalda från olika fackföreningar och kollegor som inte är med i facken sattes upp. Det fick namnet La Santé en Lutte, sjukvård i kamp.
– Det specifika med denna aktionskommitté är att den organiserar kollegor oberoende av deras fackliga anslutning och arbetsplats. Vi har ärliga diskussioner med olika yrkesorganisationer och fackföreningar med sikte på att mobilisera hela sjukvårdssektorn.

– Aktionskommittén har sitt ursprung i Bryssel, men det finns redan grupper i Liège och Charleroi. Med detta initiativ vill vi bryta den korporatism som råder inom sjukhusen med strikta skillnader mellan olika yrkeskategorier. Vi vill föra samman och organisera all personal, från vaktmästare till läkare, i demokratiska generalförsamlingar. 
– Detta har gjort att vi har kunnat upprätthålla en sammanhängande mobilisering i över sex månaders tid. I slutet av 2019 var det nya aktionsdagar på såväl offentligägda som privatägda sjukhus, vilket visar på behovet av en allomfattande aktionsplan för hela sjukvårdssektorn. Det är viktigt att agera tillsammans med den offentliga och privata sektorn, men tyvärr är detta svårt att få fackliga ledare att förstå. 

Under tiden har behovet av mer resurser blivit än mer tydligt för alla att se…
– I kontexten av covid-19-pandemin har vår kamp blivit ännu viktigare. Utan att gå in på detaljer är situationen på många sjukhus och omsorgsboenden rent ut sagt katastrofal. Det belyser vad vi har fördömt i åratal och visar den totala inkompetensen hos den härskande klassen att hantera situationen. 
– Myndigheterna följer marknadslogiken. På grund av detta var det omöjligt för dem att påbörja en egen produktion av skyddsutrustning. Efter en månads karantän finns det fortfarande en brist på material och utrustning. Vi har antingen skyddsmasker från långt bort ifrån som vi har fått vänta på under lång tid, undermåliga skyddsmasker, eller skyddsmasker som vanligt folk har gjort som en reaktion på regeringens misslyckande.
– Många anser att fabrikerna måste tas över för att bemöta situationen, men regeringen säger inget om det. Privata företag fick lukrativa kontrakt för att utföra tester, medan läkarmottagningar och andra inte fick utföra tester. Vi måste ifrågasätta det nära samarbete mellan regeringen och vinstintressena hos privata företag. Det är en grundläggande fråga.

– Resultatet är att alla de som lyfter en retorik om en krigsliknande situation samtidigt skickar obeväpnad personal till fronten, ibland utan någon skyddsutrustning. Konsekvensen av detta för våra patienters och kollegors hälsa är obeskrivbara. På ett sätt var bristen på tester en fördel för regeringen och arbetsgivarna: om det hade funnits tillräckligt med tester skulle det vara tydligt att många kollegor var smittade och det skulle ha varit svårt att hålla igång sjukvården.
– Arbetsgivarnas styrelser brydde sig inte om detta från början. I flera veckor blev vi tillsagda att skyddsmasker inte var nödvändiga eller skulle ha liten påverkan. Sanningen var att det inte fanns nog med skyddsmasker. Vi ser nu de kriminella konsekvenserna. 

situationen på många sjukhus och omsorgsboenden är rent ut sagt katastrofal. Det belyser vad vi har fördömt i åratal och visar den totala inkompetensen hos den härskande klassen att hantera situationen. 

– Kollegor var till och med tvungna att arbeta sjuka. De pressades till att fortsätta arbeta. Detta var också fallet på de omsorgsboendena, som ledde till att en del äldre blev smittade.
– Premiärminister Wilmès säger att alla får nödvändig vård. Det föreslogs även att tillåta besök på omsorgsboendena igen. En sådan åtgärd är endast möjlig om personalens säkerhet kan garanteras och såklart om det finns tillräckligt med personal. 
– Många kollegor är utmattade. Och så ska vi behöva hantera besök? Politikerna är helt verklighetsfrånvända och lyssnar inte på vad som händer på golvet. De lyssnar inte på oss, men cheferna lyssnas till.

Ett antal andra aktiviteter och områden öppnas upp igen. Vad tycker du om det?
– Gör-det-själv-butiker och blombutiker återöppnade den 18 april. Enligt ministern Jeholet (från det liberala partiet MR) berodde detta på att man vill låta befolkningen ”drömma lite”. Men hur är personalen skyddad? Hur tas barnen till personalen hand om? Det är ett illa avvägt beslut. Likt andra beslut följs det inte av nödvändiga försiktighetsåtgärder. De lugnande orden från regeringen står i bjärt kontrast till verkligheten på golvet.
– Därför är det logiskt att ilskan inom sjukvårdssektorn fortsatt växer. Vi ser detta i samtal med kollegor, men också på sociala media. Med La Santé en Lutte säger vi: ”Idag är allt fokus på sjukvården, efter det gör vi upp om notan”. Vi kommer att göra allt vi kan för att försäkra oss om att denna paroll når sin fulla betydelse så fort som möjligt.

Hur har La Santé en Lutte anpassat sig till karantänen?
– I början undrade vi hur vi skulle kunna vara närvarande och kritisera situationen samtidigt som vi fortsatte försvara våra krav. Vår sida på Facebook spelade en stor roll i detta. Vi lanserade en kampanj med banderoller och affischer på fönster, balkonger med mera. Det var en imponerande känsla av solidaritet med sjukvårdssektorn. Detta får inte begränsas till applåder, utan vi måste översätta det till en kamp för att stoppa den profiterande logiken inom sjukvården.
– Vi undrade också hur vi skulle få igång mobiliseringen igen. En demonstration var planerad till den 29 mars, men den ställdes såklart in på grund av nedstängningen. Vi lyfte fram idén om en demonstration efter nedstängningen. Vi ber alla att delta, särskilt kollegorna från andra essentiella sektorer som sophämtningen, livsmedelsbutiker, med mera. ”Hjältarna” ska få vad de förtjänar! Är det inte skandalöst att en lokalvårdare på ett sjukhus tjänar mindre än 14 euro i timmen?
– Vi vill ha ett evenemang öppet för alla. Det är därför det blir en demonstration på helgen. Vi vill länka samman denna mobilisering till frågan om en aktionsplan med facken för att få igenom mer resurser till sjukvården. Tillsammans kan vi vinna!