Black Lives Matter: Solidaritet och kamp

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Black Lives Matter väller fram över hela världen och har även kommit till Sverige med massdemonstrationerna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Mordet på George Floyd har väckt en vrede som nu omsätts i handling och protesterna kommer att fortsätta. Demonstranterna känner igen sig i rasismen och våldet – det är därför det blir så stort.

Offensiv talade med många på demonstrationen i Stockholm den 3 juni om varför de var där. Det vanligaste ordet som kom fram var solidaritet. Att man känner solidaritet för svarta i USA, men också i Sverige. De flesta känner ett behov av att förändra systemet. Många med rötter i Mellanöstern svarade att de också upplever rasism såsom kommentarer, att bli hånad och trakasserad, men att man känner att det inte är i samma utsträckning som för svarta. 

Det finns en ganska hög medvetenhet bland demonstranterna om att orsaken till rasismen framför allt inte är enskilda personer, utan att rasismen sitter i systemet. Det är en viktig slutsats som vi i Rättvisepartiet Socialisterna håller med om. 
En bild på detta visades under demonstrationen när poliserna kastar runt unga demonstranter framför spärrarna vid tunnelbanan och sprayar dem med pepparspray. Istället för att hjälpa till att värna om demonstrationsfriheten och flytta demonstrationen till en större plats som Kungsträdgården ringade polisen in folk så att det blev större trängsel. Tyvärr följer detta mönstret som vi har sett genom åren där poliser med enormt mycket resurser har skyddat nazisternas demonstrationer, men stoppat antirasister. 

Systemet som alla kritiserar är ett kapitalistiskt system som går ut på att några få ska bli superrika på andras arbete. För att denna orättvisa ska kunna fortgå finns staten som funktion att hålla samhället, med sina klassklyftor, intakt. Därför ser vi hur polisen gång efter annan stoppar demonstrationer och masskamp för rättvisa. 
Rasismen återskapas varje dag genom diskriminering på arbetsmarknaden och i skolan, och ett av de vanligaste uttrycken är polisens rasprofilering och även väktarvåldet. 
Enligt en undersökning från den europeiska byrån för grundläggande rättigheter hade 24 procent av de tillfrågade med afrikansk bakgrund känt sig diskriminerade de senaste fem åren  i Europa (2018), men siffran för Sverige var betydligt högre: 41 procent. 

Rasismen har en lång tradition inom den svenska staten. Smutskastningen av människor med svart hudfärg påminner om hur staten på många sätt har tryckt ner samer och andra folk utifrån deras utseende. Förra året i tunnelbanan möttes den gravida kvinnan med värkar (påväg till sjukhuset) och hennes lilla dotter av våld, hot och förnedring. Det var väktare i tunnelbanan som gick lös för att de tyckte att hon inte nog snabbt tog fram sin biljett. Utredningen mot väktarna lades ner. 
Det finns också en ekonomisk rasism som är en del av klassamhället. De tyngsta och farligaste jobben utförs sedan länge av arbetare från andra länder. Även bostadssegregeringen är brutal. Fattigdom har över hela världen visat sig vara en dödsfälla under denna coronavår. 
I slutet av maj var en sjättedel av alla som har dött i covid-19 i Stockholm hemmahörande på Järva, den fattigaste delen av staden (131 stycken). 
Att staten och samhället särbehandlar och skuldbelägger asylsökande och papperslösa göder också rasismen. Flyktingar ges inte samma rättigheter som andra, till exempel att få jobba, få vård, återförenas med familjer eller få starta sin framtid genom permanenta uppehållstillstånd. 

Arbetarklassen behöver använda sig av antirasism för att enas i solidaritet och bli stark nog att kunna strejka, gå i masskamp, utmana och till sist avskaffa det kapitalistiska systemet med alla dess förtryck. 

En av de vanligaste talkörerna på demonstrationen var ”Fuck SD”. Att ett av de största partierna i Sverige är ett rasistiskt parti säger en hel del om läget, och att KD och M som traditionella partier börjar samarbeta med SD. 
SD har de senaste åren framför allt riktat sin hets mot muslimer. Det är ett sätt att splittra arbetare och ställa dem mot varandra. Vi som kämpar mot rasismen måste genomskåda det här. Det är olika former av rasism, förtryck och utsugning som hänger ihop. 
Dagen innan demonstrationen i Stockholm fördes en öppen diskussion på instagram som ledde till att arrangörerna för demonstrationen byttes ut. Det meddelades att det är svarta som ska tala i svartas frågor. Medan svarta talespersoner är viktiga är det också viktigt med inriktningen att rörelsen blir så mycket starkare om alla som utsätts för rasism, utsugning och olika former av förtryck blir aktiva i en enad och stor kamp underifrån. 
Rasismen har sina rötter i kolonialismen och är en integrerad del av det ekonomiska systemet. Arbetarklassen behöver använda sig av antirasism för att enas i solidaritet och bli stark nog att kunna strejka, gå i masskamp, utmana och till sist avskaffa det kapitalistiska systemet med alla dess förtryck. 

Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Nej till polisers och väktares ras­profilering. Istället: trygghetsvärdar mot rasism och sexism i kollektivtrafiken och bostadsområden.
• Bygg antirasistiska nätverk i alla områden, på skolor och arbetsplatser. De är vi själva som måste ta kampen.
• Nej till skuldbeläggning av flyktingar. Permanenta uppehållstillstånd till alla som flyr från krig och förtryck.
• Coronakatastrofen visar vad som behövs: bra välfärd, bostäder och jobb åt alla. Kamp för rättvisa.

Erfarenheter av rasismen i Sverige

Aysha Mohamedari, en artonårig tjej, berättar att hon flyttade från Somalia när hon var sex år gammal och mötte rasismen i skolan. När en kille skrek n-ordet till Aysha sa läraren att det var ett okej ord att använda. De andra eleverna anmälde då läraren, medan Aysha koncentrerade sig på att lära sig svenska själv eftersom hon inte fick hjälp från läraren.
För två veckor sedan försökte en kille ta in henne i sin bil. Det ledde till att hon ringde polisen för hjälp, men de grep henne istället.
Aysha flyttade till Sverige för ett bättre liv och för att uppnå denna framtid var hon med i protesten i Stockholm. När hon var bakom spärrarna och försökte skydda en annan tjej som hade blivit pepparsprayad blev hon själv pepparsprayad.
När protesten kom till riksdagen märkte Aysha att när en vit person gick fram till polisen var de lugna, men när en svart person gick fram var de aggressiva. Poliser som gick ned på knä kändes inte genuina då de först hade ringt sina chefer och frågat om de fick. 

Kiné Mbaye berättar:
– Det är bra att Black Lives Matter har kommit till Sverige. Det är mycket rasism inom polisen. Både min son och mina vänner har kallats för n-ordet. Min son stoppas ideligen.
– Jag själv upplever hur man misstänkliggörs och avhumaniseras. Man upplevs som ett hot. Utanför polisen är det att folk inte tror att man kan prata svenska eller är adopterad.
– Jag blev väldigt rörd över de ungas demonstration med så många nationaliteter. Det är inte så mycket rasism bland de unga som bland föräldrarna. Vita behöver också komma med i rörelsen för att revolutionen ska lyckas.