Hongkongs säkerhetslag – Xi Jinpings ”kärnvapenalternativ”

av Per-Åke Westerlund & Vincent Kolo // Artikel i Offensiv

Införandet av den nya nationella säkerhetslagen i Hongkong av den kinesiska diktaturen (KKP) är ett dråpslag mot de demokratiska och politiska rättigheterna. Effekten liknar den från en militärkupp eller en andra ”4 juni” (massakern på Himmelska fridens torg), men genom att använda lagar, hemliga poliser och enorma mängder cyberbevakning istället för pansarvagnar.

Vidden av den nya lagen har förskräckt rättsliga experter och demokratiaktivister, inte bara i Hongkong. Lagen är mycket värre än vad kommentatorer förväntade sig. 
Kapitalisterna och pamparna i Hongkong, som stödjer lagen och hävdade att den skulle bli ”något begränsad”, har visat sig ha helt fel.
För den antiauktoritära kampen i Hongkong och Kina, och den historiska massproteströrelsen ifjol, representerar detta ett allvarligt nederlag. Men det är ett nederlag som kanske inte blir så långvarigt som diktaturen hoppas på. 
Den nya lagen infördes en timme innan midnatt den 30 juni, medvetet tajmat för att uppnå maximal chockeffekt före helgdagen den 1 juli, som varje år är den viktigaste protestdagen i Hongkongs politiska kalender.
Sedan dess har det varje dag utlysts nya drakoniska åtgärder, som breddar omfånget och allvaret i denna nya lag. 

Den viktigaste aspekten av lagen är inte vad den säger, utan vem som kommer att genomdriva den. Fastlandskinas hemliga polis och KKP-agenter kommer att verka öppet för första gången med en extremt omfattande makt. Nya organ har uppstått på några få dagar för att spionera och samla information om politiska aktiviteter samt för att driva igenom lagen, där man om nödvändigt kringgår lokala statliga styrkor. 
Mannen som Peking har utsett som ansvarig är en notorisk torped, Zheng Yanxiong, som tidigare var generalsekreterare för Kommunistpartiet i Guangdong. Zheng blev känd 2011 då han försökte krossa proteströrelsen i Wukan, en by i Guangdong. Hans chefer var då tvungna att ställa honom åt sidan eftersom de såg hans hårdföra taktik i Wukan som kontraproduktiv. Detta var dock just före Xi Jinpings era.

Den motbjudande högerpolitiska Hongkongregeringen och pro-­KKP-etablissemanget är såklart lyckliga över sin chans till hämnd och känslan av att plötsligt känna sig mäktiga igen – de är fruktade för första gången sedan fjolårets protester bröt ut, vilket gjorde dem till objekt för avsky och åtlöje. 
Men det är inte Hongkongregeringen som leder denna process. Den nya lagen visar att den är ännu mer irrelevant än någonsin.
Myten om ”ett land, två system”, alltså ett mått av politiskt självstyre under Kinadiktaturens styre, har nu skrotats en gång för alla. Detta är en historisk och potentiellt vårdslös avvikelse för KKP-regimen, som kan inbjuda till enorma vedergällningar från rivaliserande kapitalistiska regimer i världen. 
Hongkong slungas fram till rollen av ett nytt ”Västberlin” i det upptrappade kalla kriget mellan den kinesiska och den västerländska imperialismen.

Hongkongs roll och vikt hittills är inte enbart som Asiens främsta ekonomiska center, med en stark närvaro av banker och företag från Väst, utan den spelade också rollen som en politisk sköld för diktaturen. Peking kunde upprätthålla illusionen om att de var öppna för vissa begränsade demokratiska reformer genom att bevara Hongkong som ett ”andra system” inom ”ett land”.
För en tid under de första åren efter överlämnandet var detta inte bara en förevändning; tidigare KKP-­regimer exkluderade inte möjligheten att tillåta ett större mått av borgerlig demokrati i Hongkong och att använda det som en försökskanin för möjliga demokratiska experiment i ett senare skede i Kina.
Men även innan Xi Jinping kom till makten hade regimen definitivt övergett den idén. Diktaturen hade insett att även små demokratiska eftergifter – att lätta på censuren, ett mer oberoende rättssystem – skulle sätta igång en kedjereaktion som till sist skulle leda till dess kollaps. Sedan dess har Pekings mål varit att vrida klockan tillbaka i Hongkong. Xi Jinpings resa till makten cementerade ytterligare denna totalitära färd.
Införandet av den nationella säkerhetslagen har medvetet som mål att få en ”big bang”-effekt. Det är dagliga besked om nya extrema åtgärder. Det är som ett monster som växer sig större för varje dag. Detta återspeglar delvis det faktum att diktaturen var så mån om att lamslå världen med sin maktuppvisning över Hongkong att det inte fanns någon detaljerad plan. Detaljerna är fortfarande ett pågående arbete. 

Söndag den 5 juli: Internationella och taiwanesiska politiska partier, organisationer och NGO:er kommer att mötas av krav på att öppna sina medlemslistor och konton för kinesiska agenter. Representanter för organisationer som vägrar detta kommer att dömas till upp till två år i fängelse om de nånsin tar sig till Hongkong eller Kina, oavsett medborgarskap. 
Detta reser faran för åtal för socialister, däribland ISA-medlemmar, i vilket land som helst. Den extraterritoriella vidden av lagen är oemotsvarad.
”Om du nånsin har sagt något som kan förolämpa Kinas eller Hongkongs myndigheter, håll dig då borta från Hongkong”, skrev Donald Clark, en expert på kinesisk lagstiftning på George Washington University, i en analys som citerades i Hong Kong Free Press.

Måndag den 6 juli: Polisen kan genomsöka bostäder eller arbetsplatser och sätta upp telefonavlyssningar vart de vill, utan att behöva ha någon husrannsakansorder. Polisen kan också hindra alla som är ”under utredning” från att lämna Hongkong. Telekom- och internetbolag tvingas nu lämna över sina kundregister. 
Denna oemotsvarade utvidgning av polisens makt och alla andra åtgärder under den nya lagen införs utan något samråd med myndigheterna i Hongkong – de är åskådare, precis som vi.

Tisdag den 7 juli: Böcker som stämplas som olagliga av den nya lagen kommer att tas bort från skolor och bibliotek. Utbildningsbyråns order konstaterar:
”Om något läromedel har innehåll som är utdaterat eller innehåller de fyra brotten under lagen kommer det att tas bort, såvida de inte används positivt för att utbilda eleverna om deras nationella säkerhetsmedvetenhet eller känsla av att skydda den nationella säkerheten. Men innehåller de andra allvarliga brott eller sociala och moraliska oacceptabla gärningar tas de bort.”
Att införa fastlandskinesiska regler och restriktioner för skolor och universitet i Hongkong har varit ett långsiktigt mål för Peking.

Lagen benämner fyra brott som straffbara med livstid i fängelse (eller dödsstraff om den åtalade skickas till ”rättegång” i Kina). Dessa ramas in med extremt vaga termer och kan därför användas av regimen som de själva vill. Aktiviteter och ståndpunkter kan förklaras olagliga från en dag till en annan.
Omstörtning inkluderar all kritik mot diktaturen i Peking. Parollen ”Gör slut med enpartidiktaturen” har varit ett centralt krav för Hongkongs demokratikamp från dess början; både parollen och organisationerna som använder den kan bli förbjudna. 
Secession (avskiljande) täcker krav kring självständighet eller större autonomi för Taiwan, Hongkong, Tibet och Xinjiang. Alla organisationer som uppmanar till ”självbestämmande” bryter mot den nya lagen. Denna innebär att Mao Zedong själv, som i ord fast inte i praktiken förespråkade rätten till nationella minoriteters självbestämmande, skulle ställas inför livstid i fängelse under den nya lagen. 
”Ta tillbaka Hongkong, revolution i vår tid” – en av fjolårets populäraste paroller – har redan förbjudits under den nya lagen då den faller under ”secession”-delen. ISA har aldrig stött denna paroll då den förknippas med Hongkongs högernativister och pekar på en förvirrad, nationalistisk riktning bort från behovet av att bygga en enad rörelse med fastlandskinesiska arbetare.
Men genom att förbjuda parollen har KKP garanterat att den kommer att utöva ett ännu kraftigare grepp på arbetares och ungas sinnen i Hongkong, och kan även få ett eko bland fastlandskinesiska arbetare och -ungdomar.
Taiwans styrande DPP har varnat sina invånare för att resa till Hongkong eftersom de kan arresteras under den nya lagen om de har gjort något offentligt uttalande eller skrivit om stöd för Taiwans självständighet. 54 procent av Taiwans befolkning stödjer självständighet för ön, en rekordhög siffra och ett direkt resultat av Xi Jinpings aggressiva antitaiwanesiska politik som förstärks av tillslagen i Hongkong. 

Lagens mål är att sprida terror – inte bara i Hongkong, utan även i Fastlandskina där missnöjet växer sig allt starkare.

Terrorism innefattar en mängd aktiviteter utan någon som helst koppling till faktisk terrorism. Denna stämpel har använts brett av både det lokala pro-KKP-etablissemanget och Fastlandskinas media för att beskriva fjolårets protester.
Att störa kollektivtrafiken, som protesterna vid MTR:s tunnelbanestationer ifjol, kan klassas av KKP-polisen som ”terrorism”. Varje handling till stöd för såna protester, som att ge mat och dryck till demonstranter eller ge de skadade sjukvård, blir olaglig och innefattar därmed inte bara demonstranterna, utan potentiellt en enorm del av befolkningen. 
Att konspirera med utländska makter för att underminera nationell säkerhet täcker alla internationella länkar eller kontakter, inklusive Taiwan. 
Medan detta troligen kommer att användas mot vissa grupper och politiker som har uppmanat USA och andra utländska makter att införa sanktioner och press på KKP kan det också användas mot politiska organisationer, fackföreningar, NGO:er, och alla grupper som har medlemskap utanför Hongkongs gränser och som kritiserar KKP:s styre.
Journalister och media i Hongkong stålsätter sig också för tillslag från de nyligen bildade nationella säkerhetsbyråerna som har fått order om att ”ta nödvändiga åtgärder för att stärka styret” av media och NGO:er. Hongkongs ledare Carrie Lam lugnade ingen när hon sa att ”om journalister kan garantera att de inte bryter mot lagen, då kan jag garantera detsamma”.
En nylig undersökning från Hongkongs Journalistförening visade att 87 procent anser att pressfrihet kommer att ”påverkas allvarligt” av lagen, och 90 procent anser att journalisters säkerhet kommer att hotas. 

Xi Jinpings brutala drag mot Hongkong måste ses i kontexten av en serie aktioner från den kinesiska regimen nyligen, särskilt militärt. Dess gränskonflikter med Indien är de mest allvarliga sedan kriget 1962, deras stridsflygplan har äntrat taiwanesiskt luftrum flera gånger och för första gången utför Kinas flotta manövrar i tre hav samtidigt: Östkinesiska havet, Sydkinesiska havet och Gula havet. 
Xi Jinping verkar söka strid överallt, däribland en allt skarpare konflikt med Australien, med vilka Kina tidigare hade bra ekonomiska relationer. Två kanadensiska medborgare i Kina har åtalats för spionage och kan dömas till döden, i vad som är en hämnd mot att Huaweis vice ordförande Meng Wanzhou har arresterats, som också är dotter till Huaweis grundare Ren Zhengfei. 
Draget mot Hongkong är därmed inte bara eller ens primärt om Hongkong. Det uttalade målet, att stoppa massrörelsen som har samlat miljontals i demonstrationer 2019, nödgade inte KKP att använda ”kärnvapenalternativet” som den nya lagen är.
Den antiauktoritära proteströrelsen var faktiskt på väg ner efter att ha gått in i egna politiska motsägelser – bristen på ett tydligt politiskt program och mer än något annat en organiserad arbetarklassbas som kan sluta samman och leda kampen igenom en mer komplicerad fas.

Den nya lagen kan ha en chockerande effekt på kort sikt och detta är tydligt ett nederlag för rörelsen. Genom att dra lärdom av detta och skifta rörelsens fokus kan rörelsen återhämta sig i framtiden.
Lagens mål är att sprida terror – inte bara i Hongkong, utan även i Fastlandskina där missnöjet växer sig allt starkare. Kina är i en djup ekonomisk kris som ett resultat av covid-19, vilket följer på effekterna av handelskriget med USA och den generella nedgången av den kinesiska ekonomin de senaste 7-8 åren. 
Xi Jinping vill också visa styrka mot alla motståndare inom KKP och militären. Den interna maktkampen är nu ett avgörande drag av den politiska utvecklingen i Kina, som återspeglar en bredare kris i samhället. Xi kämpar med att skydda sin egna position och sin plan för en tredje mandatperiod, som grundar sig på 2018 års grundlagsändring, vilket nu inte längre verkar säkert.
När rivaliserande faktioner slipar sina knivar liknar Xi på vissa sätt sin amerikanske motsvarighet, Trump, som sätter mer och mer fokus på nationalismen och letar efter nya konflikter som ett sätt att visa sin styrka och tvinga samhället till att stödja honom.

Västimperialismen har än så länge fördömt lagen, men alla motåtgärder har varit relativt milda. De vill måla upp konflikten som ”ideologisk”, demokrati mot diktatur. Detta är hyckleri, eftersom USA och EU inte har några problem med diktaturer generellt sett, exempelvis Saudiarabien. Trump har gång på gång uttryckt sin beundran för Xi Jinping och i Hawaii förra månaden, där Mike Pompeo företrädde USA, verkade han ha nått ett nytt avtal med Xi för att rädda ”fas ett” av handelsavtalet mellan de två länderna. 
Det ryktas om att USA:s president i utbyte har gått med på att tona ner åtgärderna mot Kina gällande massrepressionen i Xinjiang och möjligen också Hongkong. 

Pekings allt mer provokativa handlingar kommer däremot att avslöja den relativa svagheten hos västmakterna om de inte agerar. Sett till insatserna i det nya kalla kriget är det mer troligt att vi kommer att få se en förhårdnad position på båda sidor gällande Hongkong på grund av dess symboliska betydelse i denna globala kamp. 
När västregeringarna agerar kommer det såklart främst vara för att skydda sina banker och affärs­intressen. Den kinesiska regimen kan ha missberäknat och motåtgärderna kan bli ännu allvarligare än vad de har trott. Den interimperialistiska konflikten skärps och är bara i sin linda. 

För socialister och aktivister i Hongkong är detta en väldigt farlig utveckling. För socialister på andra håll är det en varning som understryker karaktären av den nya period vi har gått in i, med skarpare och mer explosiva tvära kast och fler konflikter, nya kamper och det omedelbara behovet av verklig socialism och demokrati som baseras på makten hos arbetarklassen.