Putinstyre ända till 2036?

av Rob Jones, Sotsialisticheskaya Alternativa (ISA i Ryssland) // Artikel i Offensiv

Kreml firar. Att 78 procent röstade för ändringar i grundlagen, med ett valdeltagande på 65 procent, beskrivs av Kremls talesperson Dmitrij Peskov som en ”de facto folkomröstningstriumf ifråga om förtroendet för president Putin”. Men verkligheten ser väldigt annorlunda ut.

När president Putin i sitt årliga ”tal till nationen” i januari tillkännagav att han föreslog en rad konstitutionella tillägg syftade han till att minska presidentämbetets makt och stärka parlamentets och premiärministerns makt. Vi i ISA beskrev detta som en ”smygande konstitutionell kupp”.
Vladimir Putin har redan suttit som president under fyra mandatperioder genom att använda sig av en anomali i den tidigare konstitutionen och har förlängt mandatperioden från 4 år till 6 år. Han kan sitta kvar vid makten fram till 2036, då hans styre kommer att ha varit i 36 år.

Förslaget lades fram till övervägande av parlamentet i mars. Talmannen tillkännagav att de bara skulle godta det om ledarna för de fyra parlamentariska grupperingarna, inklusive det så kallade kommunistpartiet och sittande presidenten kom överens. Gruppledarna rättade som väntat in sig i ledet. 
Förslaget skyfflades igenom alla dess parlamentariska stadier på 19 timmar; förändringen var ämnad att ställas inför en ”folkomröstning” den 22 april. Detta var ingen riktig folkomröstning, något som lyder under strikta regler definierade i konstitution, utan en omröstningsprocedur med regler som definierades under resans gång.
Det rådde naturligtvis aldrig någon tvekan om att tilläggen skulle godkännas i omröstningen. Inte på grund av att Putin är särskilt populär – hans styre har tvärtom mött en växande kritik allt eftersom hans popularitet i opinionsundersökningar har rasat. Ett positivt omröstningsresultat var garanterat på grund av hur omröstningen organiserades.

Folkomröstningen var redan från början inte avsedd att bedöma stämningarna bland väljarna, utan att demonstrera för de vacklande inom den styrande eliten att Putin fortfarande är den som bestämmer. 
Oron har ökat i Kremlkretsar om vad som kommer att hända om ett år eller så när argumenten utvecklas om vem som kommer att utses som Putins efterträdare. Han har under de senaste tjugo åren byggt sin så kallade ”vertikala makt” i vilken alla beslut tas inom en snäv krets av familj, vänner och medhjälpare, samtidigt som obekväma oligarker eller andra potentiellt mäktiga opponenter kringgås. 
En kamp inom den styrande eliten om efterträdaren skulle kunna få oanade konsekvenser då olika figurer kämpar om makten.

Den styrande eliten vill mest av allt upprätthålla stabilitet. ”Folkomröstningen” var avsedd att sammanfalla med den 75:e segerparadsårsdagen som en kröning av härskaren under de kommande 16 åren.
Detta gällde fram till att viruset grusade planerna. Putin hävdade att Ryssland var väl skyddat i ett försök att till en början ignorera viruset. Men allt eftersom antalet smittade ökade, särskilt i Moskva, och sjukhusen blev överbelastade kunde en nedstängning inte längre undvikas – bortsett från att det inte kallades det, utan en istället först en ”ledig vecka”, sedan en ”ledig månad” och så vidare. Viktigast är att Putin för första gången på tjugo år dumpade sin ”vertikala makt” och delegerade ansvaret för pandemihanteringen till regionala ledare. Detta ledde till tydliga friktioner inte bara mellan Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin och Kreml, utan också mellan de olika regionerna.
Kreml klargjorde att dess prioritet var omröstningen om konstitutionella förändringar, trots smittans utbredning. Den ekonomiska krisen som började i slutet av förra året, men som nu har accelererat dramatiskt, satte tryck på Kreml att genomföra omröstningen så snart som möjligt. De kunde inte i ett läge när både den ryska centralbanken och IMF förväntar sig att BNP faller med 6-7 procent i år och arbetslösheten redan ökar ta risken att ha omröstningen senare under året, när Putins stöd nu rasar.

Valfusket nådde en tidigare oemotsvarad omfattning.

Det har tidigare förekommit valfusk i samband med val, men den här gången har Kreml använt sig av alla möjliga metoder. För det första doldes huvudförändringen, som gör det möjligt för Putin att sitta kvar som president i två ytterligare mandatperioder, bland 206 andra – en del populistiska, om än meningslösa, åtgärder som indexreglering av pensioner och förbättring av minimilönen samt att homofobt ”värna om äktenskapet” som något mellan en man och en kvinna. 
En annan förändring definierar det ryska språket och folket som grunden för staten – vilket i praktiken relegerar alla andra nationaliteter som finns i landet till andra klassens folk. Som om inte det vore illa nog tillkännagav valkommissionen att inga kampanjer emot förändringarna skulle tillåtas.
Opinionsundersökningarna visade dock att stödet för tilläggen inte var garanterat. Därför ändrades röstreglerna: elektronisk röstning tilläts i två regioner (inklusive Moskva), och perioden för att rösta förlängdes från en dag till en vecka. Vallokalspersonalen förväntades gå från dörr till dörr för att samla in röster. Dessa förändringar gjorde det nästan omöjligt för oberoende valobservatörer att övervaka röstningen.
Studenter hotades ofta med att inte få sina examensdiplom eller med relegering om de inte röstade. En omfattande kampanj för att uppmuntra folk att rösta genom användandet av mutor och andra monetära sporrar genomfördes. I vissa regioner fick pensionärer veta att de skulle få rabattkuponger på matvaror om de röstade. I andra regioner organiserade valkommissionerna lotterier med bilar och lägenheter som högvinster.

Fusket nådde en tidigare oemotsvarad omfattning. Sergej Shpilkin, en framträdande rysk fysiker som tidigare har identifierat valfusk genom att använda statistiska undersökningsmetoder, har producerat grafik som visar på storskalig rösträkningsmanipulation. Han uppskattade att åtminstone 22 miljoner röster för tilläggen var ”avvikande”.
16 miljoner röstade trots allt detta emot, samtidigt som det också fanns ett betydande skikt av de som i protest helt enkelt vägrade att delta i valet.
Snarare än att vara en rungande bekräftelse på stöd har denna folkomröstning i själva verket demonstrerat Kremls fullständiga cynism. Ingen kommer att tro på att nästan 80 procent av befolkningen sluter upp bakom Kreml.

I slutändan var det bara två organisationer som klart och tydligt uppmanade till ett nej till konstitutionstilläggen: ”Njet”-kampanjen, vänsterliberaler som var svaga i sin argumentation och obeslutsamma i sin opposition, och Sotsialisticheskaya Alternativa (SA, ISA i Ryssland). Vi stöddes av Socialistiska feministalternativet, Virusfacket och student- och ungdomsfacket Community. 
Det allra första inlägget av SA på sociala media som uppmanade till en nej-röst argumenterade för att detta var ett nödvändigt svar på höjningen av pensionsåldern, lögnerna till den medicinska personalen, uppbrytningen av den sociala välfärden, den tilltagande repressionen och polisvåldet, samt för att opponera mot massavskedanden, arbetslöshet och fattigdom samt den systematiska sexismen och homofobin. 
Det fick snabbt ”likes” av 43 000 personer, huvudsakligen unga som i många städer lät trycka upp och använde våra plakat och flygblad i agitation för en nej-röst.

Responsen visar att även om vi fortfarande är en liten organisation finns det en omfattande potential för en klassbaserad vänsteropposition i Ryssland. När den ekonomiska krisen utvecklar sig kommer kampen för demokratiska rättigheter och mot polisrepressionen att öka då arbetarna kämpar för att försvara sina sociala rättigheter, jobb och levnadsstandard. 
Vi är beslutsamma i att trappa upp vårt kampanjande för att erbjuda ett genuint demokratiskt socialistiskt alternativ till den rådande auktoritära kapitalistiska regimen.