USA: Vilken väg leder till ett nytt vänsterparti?

av Bryan Koulouris & Ginger Jentzen, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Ett uppror har brutit ut, som började i Minneapolis och sprider sig över landet. Resningen sattes igång av ett brutalt rasistiskt polismord på George Floyd, och den underliggande ilskan grundar sig på djupgående orättvisor. En mångetnisk rörelse av huvudsakligen arbetarklassfolk växer fram med unga svarta i fronten.

Folk är less på det rasistiska polisvåldet och de djupa ojämlikheter som är inbyggda i det här systemet. Minneapolis och många andra städer i uppror har upplevt årtionden av det demokratiska etablissemangets styre, som inte har haft något annat att erbjuda än fördjupad fattigdom, åtstramningar och uppsvullna polisbudgetar.
Även vänstern inom Demokraterna, som Bernie och ”The Squad”, har inte kunnat erbjuda en ledning i denna dystra situation av hälsokris, ekonomisk kollaps och institutionaliserat rasistiskt våld. Bernie har uppmanat till utökade polisbudgetar och understött Joe ”skjut dem i benet” Biden, en marionettdocka för storföretagen och sexistiskt kräk. 
Folk börjar bli aktiva och organiserade under denna pandemi och som ett svar på det rasistiska polisvåldet. Många är medvetna om att Demokraterna inte kommer att lösa någonting. 
Democratic Socialists of America (DSA) har fått 10 000 nya medlemmar under de senaste månaderna, och en del av de ”Our Revolution”-grupper som grundades av Sanders lämnar nu Demokraterna för att ansluta sig till ”Movement for a People’s Party”.

Socialist Alternative har också vuxit i snabb takt, och vi har varit ryggraden i viktiga bredare initiativ under de senaste månaderna som har hjälpt till med att föra arbetarnas rörelse framåt. 
Dessa inkluderar ”Union Members for #justiceforgeorgefloyd” och ”Workers Speak Out”, likaväl som ”Rent Strike 2020” och Tax Amazon-kampanjen i Seattle, där vi tillsammans med gräsrotskampanjen vann en enorm seger; Amazon och andra storföretag ska skattas med 240 miljoner dollar om året, pengar som ska gå till billiga bostäder och välfärden i stort. 
Vi är samtidigt medvetna om att ett nytt massparti för arbetare inte kommer att växa fram enbart ur initiativ av revolutionära socialister, utan snarare från en mycket bredare politiserad rörelse av arbetarklassfolk. Det finns tidiga indikationer på att miljontals människor kommer att röra sig i den riktningen under de kommande åren, särskilt när vi ser potentialen för explosiv kamp mot rasism, klimatförändringar och ekonomisk utsugning.

Miljontals unga, progressiva arbetare och ickevita runt om i landet vill driva ut Trump i november, och vi sympatiserar med dem. Samtidigt har praktiskt taget ingen lust att rösta på Joe Biden. Bhaskar Sunkara, redaktör för Jacobin, drog igång en debatt när han sa att skulle rösta på De Grönas presidentkandidat Howie Hawkins, och diskussionen läckte över till The Nation och New York Times. 
RoseAnn DeMoro, tidigare ledare för National Nurses Union, twittrade att hon ska göra kampen för ett tredje parti till sin livsuppgift, och den kända Berniesympatisören Nina Turner twittrade det vidare. DSA:s Bread and Roses-grupp publicerade nyligen en artikel med rubriken ”Varför arbetare behöver ett politiskt parti”. 
Detta är indikationer på den kommande debatten om bygget av en ny politisk kraft för arbetare som kan ta kampen mot miljardärklassens två partier. 
Många frågor hägrar dock över denna debatt: Hur kan vi bygga ett nytt massparti för arbetarklassen? Borde vi försöka reformera Demokraterna istället? Är De Gröna ett alternativ? Vad bör socialister göra i presidentval?

USA är det enda avancerade kapitalistiska land som aldrig har haft ett massförankrat arbetarklassparti på det nationella politiska planet. I de flesta andra länder byggde tidigare socialistiska, arbetar- eller kommunistiska partier upp ett avsevärt väljarstöd som förstärktes av mäktiga arbetarrörelser. Dessa masspartier var redskap för att vinna ett omfattande socialt skyddsnät i Europa efter andra världskriget och andra positiva reformer. 
Något som kanske var ännu viktigare var att en del av dessa masspartier blev viktiga organiseringscentrum för rörelser och hade debatter om hur kampen skulle tas vidare och få igenom en socialistisk förändring. 
Dessa partier har för det mesta gått högerut under de senaste årtiondena och slutit fred med kapitalismen, och många av de framsteg som vanns genom kamp har omintetgjorts av miljardärklassen.
Detta visar att även om kapitalisterna går med på reformer under trycket av en massrörelse eller ett vänsterparti kommer de att sträva efter att eliminera dessa framsteg när de ser en politisk öppning för att göra det. Detta är en anledning till varför vi behöver en grundläggande socialistisk samhällsomvandling som bryter miljardärklassens makt en gång för alla.
Ett nytt massvänsterparti i USA skulle kunna kämpa både för meningsfulla reformer och vara en plats för debatt om vägen framåt för vår kamp. Även om det har gjorts många försök att utveckla arbetarklasspartier i USA, och ett par blev stora och viktiga organisationer, uppnådde de av ett antal olika anledningar aldrig det massinflytande som är nödvändigt för att kunna utmana storföretagen förkvävande grepp över politiken.

De djupa ekonomiska klyftorna, etniska ojämlikheterna och kapitalismens miljöförstöring är problems som inte går att rösta bort.

USA-imperiet har blivit världens dominerande kapitalistiska makt, som plundrar stora delar av planeten för storföretagsvinster. Dessa supervinster för storföretagen gav i tider av kapitalistisk expansion och ekonomiskt uppsving den härskande klassen utrymme att betala arbetare, särskilt vita arbetare, högre löner i jämförelse med andra länder. 
Detta ledde också under det ekonomiska uppsvinget på 1950- och -60-talet till en stor tillväxt av medelklassen och utrymme för kapitalisterna att göra eftergifter till arbetarkamp, vilket ledde till framväxten av ett skikt av högavlönade arbetare. 
Dessa kapitalismens ”säkerhetsventiler” håller nu dock på att stängas; USA-imperiet är numera inte så dominerande som det en gång var, och ekonomin har gått från recession till bräcklig återhämtning och nu depression. 

Vi har dock fortfarande ett tvåpartisystem i USA, kontrollerat av miljardärklassen. Båda partierna kontrolleras av storföretagen, men det finns viktiga skillnader mellan Demokraterna och Republikanerna. 
Skiftet högerut inom Republikanerna har gått i snabb takt under Trumpadministrationen. De är nu mer öppet rasistiska och sexistiska, piskar fram mindre högerextrema krafter och försöker genomföra en reaktionär politik. Trumps stridslystna och ofta återkommande osammanhängande framtoning i världspolitiken har ytterligare isolerat ett redan försvagat USA-imperium, vilket är genant för vissa grupper inom USA:s härskande klass. 
Samtidigt som Demokraterna står för en svag opposition vill miljontals fackliga, unga, förtryckta och aktivister desperat få ett slut på Trumpregimen.

I kampen mot Trump, hans administration, hans politik och de idéer han för fram har Socialist Alternative varit konsekventa. Socialister har, från protesterna omedelbart efter att Trump valdes, till massaktionerna mot deportationer, kvinnomarscherna med mera, varit i framkanten av kampen mot högeragendan. 
Vi påpekade samtidigt med byggandet av dessa kamper och protester att Demokraterna erbjöd en extremt svag opposition mot Trump, samt att vi behöver ett enat arbetarklassprogram och en enad rörelse för att underminera högern.
Under detta år samordnade Demokraternas partiledning en attack mot Sanders kampanj och förde fram trötta Joe Biden istället för Bernie, som skulle ha besegrat Trump. Detta är ett av flera exempel på att miljardärerna som kontrollerar Demokraterna är mer angelägna om att stoppa en arbetarklassrörelse än att driva bort Trump från makten.
Socialist Alternative förespråkade under 2016 att Bernie borde gå ”hela vägen” som en oberoende kandidat och bilda ett nytt parti av och för arbetare. Om han hade lyssnat på vårt råd (och samma råd från de över 100 000 som undertecknade vårt upprop) kanske Trump aldrig hade installerat sig i Vita huset! Men Sanders kapitulerade istället inför Demokraternas partiledning.

Socialist Alternative är emot den ”det mindre onda”-logiken; ett val mellan en högeradministration under Trump och ett miljardärskontrollerat Demokratetablissemang. Vi sympatiserar med de som vill besegra Trump i valet, men ett presidentskap under Biden kommer att styra i Wall Streets intresse. 
I USA ses politiska partier ofta som enbart valmaskiner, vilket stöds av det ingrodda tvåpartisystemet. Historien har gång på gång visat på sanningen i vad Frederick Douglass sa 1857, att ”utan kamp, inga framsteg”. Vänstern måste bryta med tänkandet att valkampanjer, sociala rörelser och arbetsplatskamp inte har något med varandra att göra.
Det finns en väldigt stor grupp av ungdomar som vill förändra systemet och ta kamp mot de djupa ekonomiska klyftorna och etniska ojämlikheterna, samt kapitalismens miljöförstöring. Dessa problem går inte att rösta bort.

Los Angeles-regionen hade redan innan pandemin sett en 13-procentig ökning av hemlösheten jämfört med 2019. Los Angeles rapporterade i april en arbetslöshet på nästan 20 procent. Denna bild återspeglas i många städer runt om i landet. 
Utan en utökning av a-kassor och tilläggsutbetalningar kommer hundratusentals inte kunna betala hyran under de kommande månaderna till följd av de massiva jobbförlusterna då en ekonomisk depression påbörjas. 
Wall Streets verktyg, Joe Biden, stödjer fortfarande inte Medicare for All (kostnadsfri offentlig sjukvård) trots att uppskattningsvis 27 miljoner människor kommer att mista sin arbetsgivaranknutna tillgång till sjukvård under pandemin. 69 procent av alla amerikaner stödjer Medicare for All.
Vår rörelse behöver kopplas samman med ett oberoende politiskt uttryck i val. Vi måste för att kunna få igenom Medicare for All ta itu med den privata försäkringsindustrin och de politiker som försvarar den. För att få igenom en robust Green New Deal måste vi förstatliga fossilbränslestorföretagen, avveckla och bygga om energiinfrastrukturen med fackligt ansluten arbetskraft under demokratisk kontroll av de arbetande i vår planets intresse. 
Vi måste omedelbart beskatta storföretagen för att kunna finansiera utbyggd och upprustad välfärd samt bygga billiga bostäder. 
Miljardärklassen kommer inte att luta sig tillbaka när den blir utmanad. Vi måste bygga en rörelse som är organiserad och stark nog att kunna bryta upp deras makt och bygga ett samhälle som sätter mänsklighetens behov före vinster. En kraftfull rörelse som inte ber om ursäkt för sig själv skulle vara ett avgörande bidrag till ett nytt arbetarklassparti.

Socialist Alternative i Seattle har visat att det är möjligt att vinna val efter val genom att ställa upp oberoende av Demokraterna som öppna och stolta socialister. Kshama Sawant har varit i spetsen för att Seattle blev den första staden att införa en minimilön på 15 dollar i timmen, att hjälpa till med att bygga en rörelse av strejkande arbetare, fackliga och lokalsamhällesgrupper som har spridit sig som en löpeld över landet. 
Socialist Alternative använder våra mandat som en plattform för att bygga arbetarklasskamp, som vi gjorde med den segrande Tax amazon-kampanjen. Även om vi inte på något sätt tror att vi ensamma kan bilda ett nytt massparti av och för arbetarklassen, kan ett exemplariskt arbete och konsekventa politiska argument av marxister hjälpa till. 
Under 1934 ledde socialister och kommunister tre stora lokala generalstrejker i Minneapolis, San Francisco och Toledo i Ohio som beredde vägen för massarbetarresningen i mitten av 1930-talet. Socialister som leder framgångsrik kamp kan bli en gnista för bredare uppror och utveckling av medvetenheten; även om ett nytt parti kommer att behöva dra in mycket bredare styrkor kan små socialistiska och vänstergrupper spela en kritisk roll.

Men det är inte bara Socialist Alternative som snabbt har vuxit och kan spela en viktig roll i bildandet av ett nytt arbetarklassparti. Movement for a People’s Party (MPP) och Democratic Socialists of America (DSA) har också båda två vuxit under den nuvarande radikaliseringen. 
DSA är både mycket större och mer engagerade i rörelser och inom fackföreningar än MPP eller De Gröna. DSA-uppbackade kandidater ställer emellertid vanligtvis upp som Demokrater, och det finns praktiskt taget inga mekanismer för att hålla deras invalda företrädare ansvariga inför organisationen. 
De flesta av aktivisterna inom DSA:s vänstergrupper anser att socialistiska kandidater bör ställa upp på Demokraternas vallistor samtidigt som de allmänt argumenterar för ett nytt arbetarparti i framtiden. 
De menar att en stor del av de styrkor som eventuellt kan bli basen för ett nytt massvänsterparti för närvarande är knutna till Demokraterna, inklusive fackliga aktivister, kvinnorättsorganisationer och lokalsamhällesgrupper. Det stämmer och varje organisation som förespråkar en självständig arbetarklasspolitik behöver ha en orientering mot dessa styrkor. 
Men hur ska kunna vinna över dem om vi accepterar att det är en användbar strategi att ställa upp som kandidater för Demokraterna? Hur ska vi kunna vinna över dem om vi inte driver exemplariska självständiga kampanjer, om vi inte förespråkar att våra sociala rörelser bryter sig loss från Demokraterna? 

Vi måste engagera oss i bredare masskamp, peka på vägen framåt till segrar, samt under processens gång popularisera nödvändigheten av att bryta med Demokraterna och bilda ett nytt arbetarklassparti. 
Ett nytt parti skulle snabbt komma att bli testat av både masskamp och intensiva påtryckningar från en kapitalistklass som är beslutsam i att brutalt suga ut arbetare och ovillig att göra några bestående eftergifter.
Ett nytt vänsterparti skulle behöva ett klart och tydligt socialistiskt program och en testad och beprövad marxistisk ledning. En stark marxistisk ledning kan genom att dra lärdomar av den internationella arbetarrörelsen och dess historia peka ut vägen framåt för kamp här och nu. 
Socialist Alternative arbetar tillsammans med våra likasinnade i International Socialist Alternative (ISA) för att bygga en medveten kraft för en internationell arbetarklassrevolution. 
Vi samarbetar samtidigt med andra för att bygga den bredare rörelse som är nödvändigt för att bekämpa detta ruttna kapitalistiska systems orättvisor och lysa upp vägen för ett nytt parti av och för arbetarklassen, de fattiga, de unga och de förtryckta folken.