Transfrigörelse i kampen mot kapitalismen

Kampen mot transfobi, liksom alla former av förtryck, är en viktig del i kampen för att krossa kapitalismen genom en enda arbetarrörelse.

VILGOT KARLSSON

Transpersoner förtrycks på olika sätt över hela världen. Till exempel i USA löper transkvinnor 4 gånger så stor risk att bli mördade jämfört med ciskvinnor. I Storbritannien har 25 procent av transpersoner som tillfrågats upplevt hemlöshet någon gång i livet. Det finns oändligt med studier som visar på utsattheten hos transpersoner i samhället, särskilt med koppling till hemlöshet, arbetslöshet, brist på tillgång till sjukvård, och ökade risker för drogmissbruk, att utsättas för våld eller tvingas till prostitution. 

Diskriminering på jobb- och bostadsmarknaden är en vardag för många. Transfoba lagar och retorik från högerpopulister och konservativa har fått ett uppsving, vilket är vanligt under en politisk och ekonomisk kris. Exempelvis tar Trump-administrationen i USA bort diskrimineringsskydd för transpersoner i sjukvården, omdefinierar kön som enbart något ”biologiskt” (alltså att det tilldelade könet vid födseln är det enda som ska räknas, och att det bara finns två kön), samt vill införa lagar för att förhindra att transpersoner besöker ”fel” offentlig toalett. 

Dessa lagar är inte till för att skydda kvinnor, som argumentet ofta lyder, och de har heller ingen grund i fakta eller forskning utan handlar om en demonisering av en minoritet. Ofta målas en bild upp av att kampen för transpersoners rättigheter inskränker på kvinnokampen eller hotar kvinnoseparatistiska rum. Allt detta grundas i tanken att transkvinnor inte är kvinnor, en helt genomskinlig transfobi. Det liknar tidigare splittrande attacker på homosexuella från media och politiker.

I Sverige raljerar högertyckare som Ivar Arpi mot genusforskning och borgerliga feminister vägrar inkludera transkvinnor. Uppdrag Gransknings reportage om könsdysfori fokuserar på oroliga föräldrar snarare än barnen som är trans och förstärker samtidigt myten om Rapid Onset Gender Dysphoria. Det är alltså en fabricerad oro om att unga personer övertalas till att snabbt genomgå oåterkalleliga kirurgiska ingrepp. 

Det finns ingen grund i fakta eller forskning här. Studier visar att könsidentiteten hos transbarn är lika stark som hos cisbarn. Barn som tidigt får tillgång till vård, inklusive hormoner vid behov, mår bättre än dom som nekats tillgång. Varje enskild individ genomgår en utredning och det går oftast inte fort på grund av bristen på resurser. Väntetiderna är långa, och utredningen i sig är ofta en utdragen process. 

Ända fram till år 2013 steriliserades transpersoner som genomgick könsbekräftande kirurgi, och så sent som 2018 fattade riksdagen beslut om att inkludera trans­personer i lagen mot hets mot folkgrupp och alltså erkännas av svensk grundlag för första gången. 

Ett antal organisationer, som RFSL och Amnesty ställer nu ytterligare krav, som vi också borde stödja, för att förstärka transpersoners ställning och rättigheter. Utöver kravet att införa ett tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer bör den juridiska processen att ändra kön skiljas från den medicinska könsbekräftande vården. Idag krävs ett medicinskt utlåtande för att ”bevisa” sin könsidentitet och byta juridiskt kön. Åldersgränsen bör också sänkas för byte av juridiskt kön, och inte kräva föräldrarnas godkännande. Intersexpersoner bör skyddas från invasiva kirurgiska ingrepp baserade på binära könsnormer. 

När transpersoner attackeras av media eller politiker måste vi inkludera och försvara. Borgerliga feminister ser inte kvinnoförtrycket som en del i utvecklingen av klassamhället utan pekar ofta på hur alla män förtrycker alla kvinnor utan någon fundamental lösning. Ett socialistiskt försvar av transrättigheter förnekar inte en materialistisk förståelse av kvinnoförtrycket utan kopplar det till kampen för frihet från kapitalismens utsugning.

Det är absolut nödvändigt att vi som marxister kämpar för transfrigörelse som en del i kampen mot kapitalismen. Det är vårt ansvar att utbilda oss och självsäkert försvara transpersoner mot nedskärningar och direkta attacker. Vi får inte falla för myter, desinformation och fossilerade former av feminism. 

Vi måste koppla krav om jobbtrygghet, rätt till bostad och sjukvård för alla, till specifika krav för att transpersoner ska kunna leva fritt och inte bara överleva. Alla krav som minskar de byråkratiska hindren och tillgängliggör sjukvård.

Ur befrielse från kapitalismens kedjor följer förutsättningarna för att krossa könsnormer och heteronormens kedjor. Det kortsiktiga målet är att hålla transpersoner vid liv, och det långsiktiga målet: frigörelse. 

Ingenstans är det tydligare att rättigheter kan attackeras, och segrar dras tillbaka än under den rådande kapitalismen. Därför måste vi kämpa för en helomställning av samhället. ■