Förtryck och ökad fattigdom har resulterat i ny våg av protester i Chile.
Chile är ett av de hårdast drabbade latinamerikanska länderna när det gäller coronapandemin. Fattigdomen har ökat enormt och trots att det finns pengar i statskassan låter regeringen folket nästintill svälta.
LOUISE STRÖMBÄCK
Chile har ett av världens högsta dödstal per miljoner invånare i Covid-19, och hamnar på femte plats i världen. Landet har nu nått över 10 000 dödsfall vilket sätter det på fjortonde plats i världen vad gäller antal dödsfall.
Pandemin har även avslöjat det som många redan visste; att hela systemet är bristfälligt och att ojämlikhet och klassklyftor är integrerade i det. Fattigdomen har väckt nytt liv i den sociala rörelsen som legat lågt sedan pandemins utbrott, och tusentals har gått ut på gatorna och krävt att regeringen tar sitt ansvar genom ekonomiskt stöd till befolkningen.
En potentiell lösning kom i form av ett lagförslag som innebär en reform av pensionssystemet så att alla som pensionssparar kan ta ut 10 procent av sina pensionspengar för att klara sig igenom krisen. Hela 80 procent av befolkningen stödde förslaget.
Kvällen innan omröstningen i mitten på juli genomfördes stora demonstrationer i huvudstaden Santiago, trots utegångsförbud och total karantän. Demonstranterna krävde att lagändringen skulle röstas igenom, vilket den också gjordes.
Som allt annat i Chile är även pensionssystemet privatiserat, ända sedan 1980-talet under diktatorn Augusto Pinochet som en del av nyliberalismens införande i landet. Pensionspengarna används till investeringar, vilket de som pensionssparar inte har någon kontroll över. Det blir alltså ett riskabelt spel om människors pensioner.
Pensionssystemet har länge varit en stolthet för Chiles ekonomi då summan har kunnat växa enormt när dess aktier gör det. Men detta blir till privata vinster och de som pensionssparar får mycket lite för det. Medan de privata aktörerna bakom pensionssystemet blir allt rikare klarar många pensionärer inte ens av att betala sin hyra. Minimipensionerna ligger på mellan 500–1 000 kronor per månad.
Den nya lagändringen är ett hårt slag mot de som tjänar pengar på andras pensioner, då deras ekonomiska ”insats” nu krymper avsevärt. Det blev också ett politiskt slag mot den styrande högereliten när befolkningen nu känner att de kan ta tillbaka makten över sina liv.
Chiles ekonomiska elit är nu rädd för att folket ska kräva ännu mer i framtiden, då den nya lagändringen öppnat en tidigare förseglad dörr.
Nu är det viktigt att fortsätta kämpa för en fullständig rätt till pensioner som går att leva på. De pengar som människor nu tagit ut borde inte räknas som annat än ränta på vad de betalat in. Pensionssystemet måste förstatligas och stå under arbetarkontroll, inte under riskkapitalister.
Samtidigt måste den chilenska staten ta sitt ansvar över befolkningens välmående genom ekonomiskt stöd för de som står utan inkomst och låginkomsttagare, slopade hyreskostnader, förbud mot vräkning och gratis sjukvård. Pengar finns i överflöd för att täcka alla dessa kostnader, men de behöver omedelbart omfördelas. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.