Facken måste ta fajt för jobb & löner

Även om det ännu är oklart om smittspridningen i Sverige tar fart på nytt igen under hösten kommer det att dröja innan faran kan sägas vara över. 

De kommande månaderna kommer därför att innehålla en fortsatt mycket stor dos av osäkerhet och eventualitet, men också många abrupta vändningar.

Under pandemin har regeringen tvingats att ge upp mycket av sin åtstramningspolitik, men också tagit nya kliv högerut vad gäller exempelvis flyktingpolitiken samt sjösatt nya nyliberala projekt som utredningen om marknadshyror. 

Pandemin stoppade inte heller attackerna mot LAS (Lag om anställningsskydd). Efter LAS-utredningen har regeringen istället gett ”parterna” – fack och arbetsgivare – i uppdrag att under hot om lagstiftning förhandla bort det som finns kvar av anställningsskyddet. Dessa förhandlingar ska enligt tidsplanen vara klara innan den 1 oktober, då den uppskjutna avtalsrörelsen ska återstarta. 

Arbetsgivarna gör ingen hemlighet av att de hoppas att förhandlingarna ska leda till att det blir ännu lättare att avskeda anställda genom fler undantag i turordningsregler. 

”Kompetens och produktivitet måste ges större vikt vid uppsägningar. Det måste i vissa fall vara lägre trösklar till att skilja någon från anställningen”, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf till IF Metalls tidning Dagens Arbete den 7 augusti och menar att det hittills ”bara handlat om försämringar i marginalen”.

Det svar som facken bör ge är: Det finns inget att förhandla om. En vägran att förhandla bort delar av LAS från facken skulle också sätta press både på arbetsgivarna och regeringen samt utgöra en avstamp för en fajt i den kommande avtalsrörelsen. 

I förra veckan flaggade arbetsgivarna för noll i löneökningar och i måndags menade Industriarbetsgivarna att det ”överhuvudtaget inte fanns något utrymme för kostnadsökningar”. 

Men svenska storbolag och banker, i skydd av staten och med stöd av regeringen, fortsätter att göra vinster. ”Jag har aldrig upplevt att så många bolag redovisar högre vinster än förväntat. Det gäller stort sett alla bolag”, säger en börs­analytiker på storbanken SEB till brittiska Financial Times som den 27 juli rapporterade om att under ”de senaste två veckorna har ett efter ett av de svenska bolagen överträffat förväntningarna”. 

Statlig dopning (stöd och lånegarantier) stod för halva rapportglädjen, enligt en färsk analys från storbanken Nordea som tillsammans med andra banker nu freneniskt försöker blåsa upp en redan stor bostads- och lånebubbla.

I likhet med andra länders aktiebörser har kurserna på den svenska börsen under de senaste månaderna gått stadigt uppåt, trots historiskt BNP-ras och den djupaste ekonomiska krisen i modern tid.

Den nya börsbubblan som göder spekulation och superrika ger nytt besked om kapitalismens kortsiktighet och hur parasitärt systemet är. 

Att spekulanterna och bolagen väljer att spendera på börsen istället för investeringar ger ingen återhämtning utan ”kan vara ett tecken på att de underliggande sårbarheterna i realekonomin håller på att förvärras” som ekonomijournalisten Per Lindvall skrev i en krönika i realtid.se den 1 juni.

Världen, Sverige inget undantag, konfronterar en historisk kris – en brytningstid som mer än något annat sätter ljuset på behovet av en omställning och genomgripande förändringar, på alla områden,  vilka alla har det gemensamt att de kräver en kamp och organisering för en socialistisk politik. 

Utgångspunkten för oss som socialister är: Det är inte arbetarna, de lågavlönade som ska betala den kris som kapitalismen och dess rovdrift på människor, djur och natur skapat. 

Varje försök från makteliten att använda krisen som ett vapen för att genomföra nya försämringar måste besvaras med handling från inte minst facken, som måste återerövras av medlemmarna och omstöpas till demokratiska och kämpande fack med ny ledning. ■