Myanmar: Massprotester mot militärkuppen

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Bara en vecka efter kuppen utmanas militären i Myanmar av massdemonstrationer och strejker. Dagens protester mot militärjuntan är de största sedan kamprörelsen (ofta benämnd som saffransrevolutionen) hösten 2007.

Efter en helg av stora demonstrationer landet runt följde strejkaktioner och uppmaning till generalstrejk under måndagen den 8 februari.
”Under måndagens strejk demonstrerade tusentals människor i huvudstaden Naypyidaw, och även i andra städer som Mandalay och Yangon (Rangoon) har strejkande gått ut och demonstrerat”, rapporterar brittiska BBC den 8 februari. 
En strejkande läkare som BBC talade med den 8 februari berättar:
– Idag är det särskilt statstjänstemän, vårdanställda, lärare och ingenjörer som strejkar och vi har gått samman för att nå vårt gemensamma mål; att få diktaturen på fall.
Efter måndagens protester införde militärjuntan utegångsförbud och förbjöd folksamlingar på över fem personer. Men det stoppade inte kampen, utan nya demonstrationer, om än inte lika stora som dagarna innan, genomfördes under tisdagen. 
Polisen använde tårgas och vattenkanoner mot demonstrationerna samt sköt skarpt mot demonstrationen i huvudstaden och flera aktivister fängslades. I huvudstaden skadades minst tre demonstranter och i Mandalay, landets näst största stad, arresterades ytterligare 27 aktivister under tisdagen. 

Den upptrappade kampen mot kuppen har skakat en ifrån först stund isolerad och impopulär militärjunta. Det dröjde bara några dagar innan kuppmakarna mötte modigt motstånd i form av strejkaktioner från vårdanställda och lärare samt mindre demonstrationer i kombination med bland annat kastrullprotester i bostadsområdena. 
Nya gripanden kunde heller inte hindra protesternas spridning och att den gångna helgen blev till två dagar av stora demonstrationer. 
Söndagen blev en ny höjdpunkt i kampen, trots att militären svarade lördagens protester med att helt stänga ner nätet (Facebook, Instagram och Twitter hade redan innan helgen blockerats). I landets största stad Yangon demonstrerade uppemot 100,000, och bland demonstranterna ”fanns hopp om att vinna över de vanliga poliserna som bjöds på mat och dryck” (The Guardian den 7 februari).

Avgörande för den framtida utvecklingen blir i vilken mån som de fortsatta protesterna kan splittra de väpnade styrkorna och vinna över de vanliga poliserna och soldaterna. Enligt den oberoende nyhetssajten Myanmar Now den 9 februari ska poliser ha deltagit i tisdagens demonstration i huvudstaden. 
Många demonstranter har vittnat om att de inte har något annat val än att kämpa, och över protesterna svävar viljan att förhindra att Myanmar åter blir en diktatur under militärens järnhäl. Även om det naturligtvis också finns en stor oro att militären ska slå till lika brutalt som 1988 och 2007.
År 1988 krossades demokratikampen i blod och över 3 000 personer föll offer för militärens dödliga våld. Minst lika många fängslades. En av de som fängslades efter 1988 var Aung San Suu Kyi, som sedan 2015 har varit Myanmars premiärminister. Hon, tillsammans med andra företrädare för det regerande partiet NDL, greps och bortfördes när militären genomförde sin kupp den 1 februari.

Protesterna 2007, som inleddes i augusti efter att militärregimen tagit bort subventionerna på bränsle och priset på gas steg med 500 procent, slogs efter flera veckor av heroisk kamp ner av militären. Uppemot 200 aktivister dödades och tusentals greps. 
Den brutala repressionen kunde dock inte utplåna demokratirörelsen och efter några år kände sig militären tvingad att börja avveckla sitt direkta styre över landet. Denna omsvängning från toppen var en manöver för att om möjligt förhindra en ny revolt underifrån.
Men även efter att de första delvis fria valen hölls 2015 har militären behållit sin dominerande ställning i samhället. För att om möjligt blidka militären har det styrande partiet NDL sedan 2015 och dess ledare Aung San Suu Kyi samregerat med militären, och den förda politiken har inneburit att ingen av alla de stora förändringar som utlovats har genomförts. Tvärtom, fattigdomen har ökat och i ett Myanmar som är en stor risexportör svälter befolkningen och nästan halva landsbygdsbefolkningen saknar jord att bruka. 
NDL försökte länge ursäkta sina svek med hänvisning till vad som påstods vara påtvingade samarbetet med militären, men missnöjet växte.

Kuppen var sannolikt en följd av generalernas rädsla för att valet 2020, som slutade i en överväldigande seger för NDL och blev till ett stort bakslag för militärens parti USDP, skulle initiera kamp och skärpta krav på att NDL skulle bryta samregerandet med militären. 
Myanmars militär har också stora ekonomiska intressen att försvara. Militären har berikat sig på att plundra staten och landets naturtillgångar. Kuppen genomfördes för att säkra både makt och förmögenheter i ett Myanmar i djup kris och som drabbats mycket hårt av pandemin, särskilt av den andra vågens smitta. 
Det motstånd som kuppen möter kan, om det lyckas bli mer organiserat och utbrett, splittra militären och polisen samt nå målet att driva bort generalerna från makten. De närmaste dagarna kan bli avgörande, men med de senaste dagarnas demonstrationer och strejker har massorna börjat ta tillbaka initiativet och skapat förutsättningar för gå vidare och samla det civila motståndet i en generalstrejk. 
• Kuppmakarna måste bort och alla som fängslats måste omedelbart släppas fria. 
• För ett demokratiskt och socialistiskt Myanmar.