Myanmar: Svara militären med en ny ”flod av demonstranter”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Söndagen den 28 februari blev den blodigaste i Myanmar sedan militärens kupp den 1 februari. Minst 18 personer dödades och 30 skadades när polis och militär i flera städer öppnade eld och använde sig av chockgranater för att stoppa demonstrationerna. Den blodiga söndagen följdes dock av nya demonstrationer i måndags när den av militären avsatte premiärministern Aung San Suu Kyi framträdde i en videolänk i samband med den skenrättegång som har inletts mot henne.

Militärens upptrappade våld utgör ett desperat försök att tysta de massiva protester som ägt rum sedan juntan tog över för mer än fyra veckor sedan. Generalerna har mötts av dagliga strejker och demonstrationer. 
Den framgångsrika generalstrejken i förra veckan (den 22 februari) tog proteströrelsen till en ny nivå. Enligt vissa bedömare deltog uppemot 12 miljoner i generalstrejken i ett land vars invånarantal räknas till 54-55 miljoner. 
På strejkdagen strömmade ”en flod av människor ut på gatorna”, skrev Civil Disobedience Movement (CDM), som är det namn under vilket protesterna samordnas. CDM initierades av de läkare och sjuksköterskor som nästan omedelbart efter kuppen beslöt att gå ut i strejk. Deras modiga strejk på kanske så många som 100 sjukhus landet runt inspirerade snabbt andra arbetargrupper att göra detsamma och mindre än en vecka efter kuppen skakades Myanmar av de största demonstrationerna sedan den så kallade ”saffransrevolutionen” 2007, som krossades av militären.
Samtidigt började de strejkande och deras fackföreningar att resa kravet på generalstrejk för att samla protesterna och bygga motståndet.

Strejkerna och den fackföreningsrörelse som har byggts upp i kamp under de senaste åren ger dagens proteströrelse en styrka och tyngd som inte fanns 2007 och som saknades i den revolt som svepte genom landet 1988.
Till följd av strejkerna och de dagliga protesterna har militären inte kunnat konsolidera sin makt och inte lyckats i sitt uppsåt att söndra och härska genom att styra tillsammans med ledarna från de partier som likt militärens parti USDP gick bakåt i valet i november förra året.
Strejkerna har lamslagit landet och dess ekonomi. ”Myanmars banksystem har knappt fungerat sedan kuppen, då tusentals bank­anställda har strejkat för att förlama ekonomin och pressa kuppmakarna att lämna ifrån sig makten”, skrev den oberoende nyhetssajten Frontier Myanmar den 1 mars. 
Kontanter har blivit en bristvara i ett land där sedlar och mynt är det vanligaste betalningsmedlet. Strejkerna har också lamslagit landets järnväg och de många ekonomiska verksamheter som militären driver inom exempelvis olje- och gruvindustrin.
Det var först för tio år sedan som Myanmars arbetare vann rätten att organisera sig och kunde börja bilda fackföreningar. På den relativt korta tiden har flera fack hunnit med att skapa en kamptradition.

Ma Moe Sandar Myint, en av textilarbetarnas fackliga organisatörer, sade i en intervju i den amerikanska vänstertidskriften Jacobin dagarna innan kuppen att: 
– De bäst organiserade facken har byggts i strejker och de flesta fack som är med i min federation har erfarenhet av att åtminstone ha lett två eller tre strejker. Så fort jag slutade skolan 2002 började jag jobba inom textilindustrin. Fem år senare höjdes minimilönen i Myanmar till motsvarande 23 kronor i timmen, men på min fabrik vägrade ledningen att betala ut den höjda minimilönen så vi gick ut i strejk. 
– Strejken varade i flera dagar och avbröts först efter att ledningen sagt att de skulle betala ut allt det som de var skyldiga oss. Men det löftet höll dem inte, så vi inledde en maskningsaktion och började organisera oss fackligt. Jag blev den första på fabriken som gick med i facket.
– Tidigare var det män som ledde strejkerna och som svar på det beslöt bolagen att istället bara börja anställa kvinnor till en lägre lön. Ägarna trodde att kvinnor inte skulle våga ta kamp och gå ut i strejk. Men de hade fel och idag är det framför allt unga kvinnor som står i spetsen för kampen och leder facken.

Hot om avsked, att militären bedriver en klappjakt på ledande fackliga aktivister och med våld försöker tvinga de strejkande att gå tillbaka till arbetet har inte stoppat kampen.

Textilindustrin i Myanmar sysselsätter drygt 600 000, varav 90 procent är kvinnor. De flesta internationella klädjättar, däribland svenskägda H&M, Kappahl och Lindex, har produktion i Myanmar. 
Textil- och klädarbetarna har också varit ledande i motståndet mot militärkuppen.
– Fabriksarbetarnas och särskilt kampen från de unga kvinnliga arbetarna inom textil- och klädindustrin tycks ha stark påverkan på stämningarna och varit en stark bidragande orsak till att rädslan övervunnits och att en generalstrejk genomförts, säger en facklig organisatör till Labor Notes den 26 februari.
Hot om avsked, att militären bedriver en klappjakt på ledande fackliga aktivister och med våld försöker tvinga de strejkande att gå tillbaka till arbetet har inte stoppat kampen.
Ännu finns heller inga tecken på att polisens och militärens upptrappade våld lyckats skrämma massorna att ge upp kampen.

Tyvärr fanns det ingen plan för hur kampen skulle drivas vidare efter den framgångsrika generalstrejken. Under generalstrejken tvekade den försvagade och splittrade militären att brutalt gå till angrepp. Istället valde generalerna att avvakta i väntan på att gatorna inte skulle vara fyllda ”av en flod av demonstranter”. 
Morden och massarresteringarna under de senaste dagarna kan dock ge upphov till nya beslutsamma protester, som i Sudan när militären försökte krossa revolutionen i blod med ett angrepp på demonstranter som samlats utanför militärhögkvarteret i huvudstaden Khartoum i början av juni 2019. 
Militärens massaker på minst 100 demonstranter följdes av generalstrejk och massorna kunde gripit makten, vilket tvingade militären att slå till reträtt och gå med på steg mot civilt styre.

För att driva kampen vidare i Myanmar och för att försvara massaktionerna behöver den samordning som finns få en fastare och mer organiserad form. Demokratiska aktions- och försvarskommittéer som samlar arbetare och unga behöver byggas på alla nivåer i samhället. 
Kampen för demokrati i Myanmar är också en kamp för att störta den ruttnande kapitalism som militären försvarar och som även den störtade regeringen såg som sin uppgift att slå vakt om. Om vanliga poliser och soldater i större omfattning ska ansluta sig till massrörelsen krävs såväl beslutsamma aktioner som ett program för social förändring.
I avsaknad av ett parti som verkligen står upp för landets arbetare och fattiga ses det styrande NDL under ledning av Aung San Suu Kyi som proteströrelsens politiska språkrör, samtidigt som behovet av nytt kämpande och socialistiskt parti bara blir mer brännande och akut.

Masskampen i Myanmar har visat sin styrka och även gett inspiration till kamp i angränsande länder som Thailand. Till viljan att aldrig mer återgå till militärdiktatur har nu lagts viljan att svara den blodiga söndagen och hedra dess offer. Den grad av kamp och motstånd som militären kommer att möta de närmaste dagarna och veckorna kan bli avgörande för framtiden.
• Stöd kampen i Myanmar. Ut med juntan – för ett demokratiskt och socialistiskt Myanmar.