Bok: I skuggan av Assange

av Åsa Karlsson // Artikel i Offensiv

Vad är en modig människa? Är det viktigare att skydda och tysta ner när en ledare eller en viktig person begår brott, ljuger eller hycklar om hen tillhör en rörelse eller organisation som kämpar för frihet, för mänskliga rättigheter eller till och med en revolution, jämfört med en uppenbart ondskefull och hemsk person?

Är vissa mer värda, deras röster mer värda att lyssna på? Alla som vet men håller tyst, som vet sanningen men hjälper till att dölja den, riktar skuld mot de som utsatts, skriver om historien så att lögner blir sanning, vad tycker vi om det? Vad ska vi göra åt denna tystnad, denna rädsla och inte minst, detta våldsamma hat som idag riktas mot kvinnor, mot hbtq+-personer, mot flyktingar, mot fattiga… listan är lång. 
Om vi vill uppnå förändring går det inte att undvika konflikter varken på relationsnivå eller på samhällsnivå. Bara om vi kommer samman och sätter ord på det ordlösa går det att synliggöra och förändra de svårrubbade patriarkala könsmaktstrukturerna. Och ja, det krävs en social revolution.

Hur ska jag börja? Pallar jag av att läsa den här boken? Jag läser och tänker, får egna minnesbilder och konstiga drömmar. Anna Ardins bok I skuggan av Assange, Mitt vittnesmål (Bazar förlag 2021) kommer ut efter ett decennium av tystnad. Det här är en ärlig, rakryggad berättelse, ett vittnesmål om ett brott och vad som hände sedan. 
Anna Ardin vill ge hela bilden, få oss att se även de misstag som hon gjorde, hennes tvekan och oförnuft. Hon vill att vi ska se henne och få en bild av det ofattbara hat som hon har tvingats möta, från första stund allt blev offentligt, oförminskat alla dessa år och än idag. Sociala medier är på riktigt. De som hatar och hotar skriver att hon är en förfärlig människa, ful som stryk, lesbisk radikalfeminist och agent för CIA, hora, häxa och en brottsling som borde straffas.

Jag känner att vi måste orka höra vittnesmål, måste höra en av alla miljontals kvinnor som vågar berätta om något av det svåraste som finns: om sexuella övergrepp, om tvång, om att bli behandlad som helt värdelös. När någon orkar, tar mod till sig – då måste vi lyssna. 
Anna har kämpat för att överleva i en enorm hatstorm, hållit tyst och förlitat sig på rättsprocessen, i förhoppning att hon och andra som utsatts till sist skulle få berätta i en rättegång, men år efter år lyckades Assange förhala och gömma sig undan rättvisan och nu är det för sent, brotten anses preskriberade. Nu vet hon och vi att han aldrig kommer att stå till svars för sina handlingar, om inte fler av hans offer träder fram, vilket inte är omöjligt.
Efter #Metoo-rörelsen finns det en ökad medvetenhet om sexuella övergrepp, om härskartekniker och könsmaktstrukturer, hur det kapitalistiska systemet behöver patriarkatet, behöver förtryck och våld som ett sätt att kontrollera oss, splittra oss, försvaga och förvilla oss. 
Å andra sidan mobiliserar våldshögern och sociala medier används som ett effektivt vapen mot feminister, fackliga aktivister, hbtq+-personer, vänstern, flyktingar och invandrare, mot vetenskap och för vidskepelse och fördomar.

Det kapitalistiska systemet behöver patriarkatet, behöver förtryck och våld som ett sätt att kontrollera oss, splittra oss, försvaga och förvilla oss. 

2010 var Julian Assange, en av Wikileaks grundare, inbjuden till Sverige för att tala på en konferens. Idag har de flesta sett och hört om Wikileaks, organisationen som bildades 2006 av hackern Julian Assange i syfte att släppa hemliga dokument och hjälpa visselblåsare, mot staters och myndigheters lögner, maktmissbruk och krigspropaganda. 
Anna var aktiv inom Broderskapsrörelsen, kristna socialdemokrater och dessutom engagerad i djurrättsfrågor. Hon hade en blogg där hon bland annat skrev om mänskliga rättigheter, djurrätt, feminism och Kuba. 
Hon ansåg att Wikileaks bidrog till ökad fred och yttrandefrihet, och ville gärna hjälpa till inför besöket. Assange ville inte bo på hotell av rädsla för CIA, och hon lånade ut sin lägenhet eftersom hon skulle vara bortrest.
Hon var även med och fixade så att de kunde ha konferensen i LO-borgen. En av de som hjälpte till som volontärer var en ung kvinna som senare anmälde Assange för våldtäkt. 

Egentligen vill jag inte redovisa vad som hände, det borde berättas i en rättegång. Istället har Anna vittnat hos polisen, om och om igen. Hon har fått vända ut och in på sig själv, och alla detaljer i hennes liv har granskats: allt hon gjort och allt hon skrivit eller sagt har använts av de som vill smutskasta och ifrågasätta henne, som kvinna, som person.
Tidningar och övrig media har jagat henne, velat få hennes berättelse och har lovat stora pengar för den, men hon har vägrat. Andra kvinnor har mejlat eller ringt från världen över och sagt: ”Exakt så gjorde han mot mig, jag känner igen det, han har en metod, ett mönster”. Få vågar träda fram, då de vet att deras liv för alltid tillhör andras tyckanden om de gör det.
Wikileaks, som ska stå för sanning och för mod att tala om regeringars övergrepp, har använts av Julian Assange som sin personliga hämndapparat. Han och hans team har spridit lögner, underblåst hat och sorgligt nog kraftigt minskat i betydelse på grund av detta, även när det gäller kritik som rör hur dåligt vittnen och visselblåsare tas om hand och skyddas av Wikileaks. 

I skuggan av Assange är en modig berättelse om en kvinna som överlevt, som vågar ta stegen fram i ljuset och möta hatstormen. Om hennes liv och rättigheter, hennes önskan om att höras och respekteras. Den är också allas vår rätt.

Titel: I skuggan av Assange Mitt vittnesmål
Författare: Anna Ardin
Utgivningsdatum: 2021-01-20
Förlag: Bazar
Sidor: 309