Krönika: ”En kvinnas liv är i trasor”

av Åsa Karlsson // Krönika i Offensiv

Arga och äcklade, förtvivlade – men knappast förvånade. Vi är många som efter den senaste tidens händelser pendlar mellan en känsla av vanmakt, nu fanken ger jag upp! 
En kvinna på flykt med livet i trasor. Hon behöver hjälp och stöd, hon är en av de kvinnor som berättade efter #metoo. Berättade om något av det mest privata; övergrepp, tortyrliknande och livsförändrande. Nu står hon åtalad för förtal. Lagen säger att oavsett om det har skett en våldtäkt eller ej kan den som utpekas stämma för förtal, och männen gör detta.
En ny man träder in i bilden. En äldre man, en jurist med erfarenhet av sexualbrottslagar, som faktiskt har varit med och ändrat lagen under sina år i höga positioner, som av en slump. Han har argumenterat för att offrets berättelse inte ska räcka, att mer bevisning måste till, annars inget åtal. Speciellt kvinnor skulle annars kunna anklaga oskyldiga män, förstöra karriärer och kanske få skadestånd.
En man med makt och inflytande som tycker om rampljuset, och kanske saknat det lite nu på ålderns höst. Han är 71, änkling sedan några år, morfar och nybliven pensionär.

På nätet finns det många vackra kvinnor och flickor. Under sitt långa yrkesliv har han många gånger druckit lite för mycket och uppfört sig skamligt; kladdat på kvinnor, kramat lite för mycket och lite för länge, pussat dem på huvudet och på kinden. När han tänker efter är det nog cirka 20 gånger det hänt. En gång bad han om ursäkt, nej två minns han nu, småleende. Ingen frågar om detta då pågick medan han varit gift och har han inte en flickvän i Skåne, vad tycker hon? 
Den här kvinnan är vacker, har foton från sin tid som fotomodell och hon är lite stukad av livet. Han erbjuder stöd och råd, och hon tar tacksamt emot. När han börjar kalla henne för sin ”dotter” och sig själv som ”extrapappa” tycker hon det är lite gulligt. Hon har inte många i sitt liv, är ”ensam i världen”, som han sedan beskriver henne. Han bjuder hem henne på julafton till villan, och då kan hon ju hämta rättsintyget han har hjälpt henne skriva. I april ska hon upp i domstolen, då mannen som hon utpekat har våldtagit och torterat henne har anmält henne för förtal. 
I lagen står det att samtycke krävs för att inte ett brott ska begås. Hon är berusad och somnar. Han tycker sig kunna anta att hon vill ha sex eftersom hon liksom lutar sig mot hans axel. En ärligt schysst person skulle då se till att hon sov bekvämt, lägga på henne en filt och ställa fram en hink och ett glas vatten. Istället sker det som hon anmäler som våldtäkt. 

Göran Lambertz häktas, men släpps i brist på bevis och utredningen läggs ner! Hans kampanj för att länka ihop sig med andra män (Assange, Virtanen) som har anklagats för övergrepp och sedan offentligt attackerat och smutskastat kvinnorna, orsakat hatvågor på nätet och tyckt att dödshot är en naturlig följd, är pågående. Han talar ut i en direktsänd presskonferens och kallar henne en lögnaktig fresterska samt ”råkar” säga hennes namn. 
Direkt blir en sökning på hennes namn och adress nummer ett på nätet och de vassa knivarna börjar dissekera hennes liv. Kvinnan mår nu så dåligt att hon inte vet om hon orkar fortsätta, enligt sitt målsägandeombud.
Har inte varje kvinna som har anmält våldtäkt fått sitt liv och sin heder ifrågasatt? Många har tystats, ännu fler har aldrig orkat eller kunnat anmäla, än mindre berätta. 
Efter #metoo behövs ännu mer – bort med tystnad, bort med den unkna synen på kvinnor och BORT med dessa gubbslem i alla åldrar!