Västpapua: Frige Victor Yeimo

av Per Johansson // Artikel i Offensiv

Den 9 maj arresterades den fredliga självständighetsaktivisten Victor Yeimo i provinshuvudstaden Jayapura. Yeimo är en 38-årig aktivist som hade en ledande roll i organiserandet av den stora vågen av antirasistiska demonstrationer och möten som organiserades på Västpapua under kampvågen 2019.

Victor Yeimo har varit generalsekreterare för West Papua National Committee fram till 2018 och är känd som internationell talesperson för KNPB och Papuan Peoples Petition. Han har också drivit krav på utredning av morden på fredliga politiska aktivister och religiösa ledare. 
Efter att den indonesiska regimen brutalt slagit ned masskampen 2019 har Victor Yeimo jagats av regimen och tvingats hålla sig gömd, bland annat i grannlandet Papua Nya Guinea. Den 9 maj var Victor Yeimo tillbaka på Västpapua där han greps av polis.
Den indonesiska regimen har bland annat anklagat honom för landsförräderi eftersom han kampanjar för ett fritt Västpapua samt att han skulle ha uppviglat till våldsamma upplopp.
”Enligt det offentliga uttalandet från polisen var en av anledningarna till hans arrestering hans deltagande vid 40:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2019, vilket verkar ha gjort honom till offer för statliga repressalier”, skriver Tapol i en kommentar till arresteringen (Tapol är en organisation som kämpar för demokrati och människorätt i Indonesien och som startades under Suhartos militärdiktatur).
Det kommer att behövas en massiv kampanj och press på indonesien om inte Victor ska sluta som så många andra politiska kämpar, det vill säga att hittas mördad i något dike eller att tyna bort i resten av sitt liv i indonesiskt fängelse.

I slutet av april beslöt den indonesiska regeringen att terroristklassa Organisasi Papua Merdeka (OPM, Rörelsen för ett fritt Västpapua, som har en väpnad gren). Men terroristerna är den indonesiska regimen och ockupationsmakten. 
Bakgrunden till terroriststämplingen av OPM var ett ökat antal sammanstötningar mellan den lilla gerillarörelsen och indonesiska ockupationsstyrkorna, vilket sannolikt är en följd av de senaste årens ökade militära närvaro efter att det byggts flera hundra mil nya vägar in bland de papuanska bergen.
Men det som regeringen troligen ansåg vara den mest provocerande handlingen var ett anfall från en liten OPM-grupp mot en indonesisk militärstyrka den 25 april och där den högste chefen för Indonesiens ockupationsmakt, general I Gusti Putu Danny Karya Nugraha på Västapapua, dödades. Generalen deltog enligt uppgift i den militära insatsen på höglandet för att stärka truppernas moral. 
Effekten torde ha blivit det motsatta, eftersom den lilla rebellgruppen i sammanstötningen dödade Indonesiens högste befälhavare på ön och klarat sig undan egna förluster. 
Efter detta stämplades OPM som terrorister, samtidigt som den indonesiska regimen trappade upp sin militära närvaro och skickade fler soldater till Västpapua. 
Indonesiens president Joko Widodo sade dagarna efter att han beordrat polisen och militären att ”jaga och arrestera” alla medlemmar i rebellgrupper på Västpapua.

Den 1 maj stängde den indonesiska regimen ned internet över stora delar av Västpapua. Detsamma gjordes 2019 för att slå ned den antirasistiska proteströrelsens demonstrationer. 
Internet stängs ned av två skäl: dels för att försvåra organiserandet av protester och dels för att försvåra att information om regimens övergrepp når ut i internationell media. 
Trots detta har vi kunnat läsa och se på nyheterna hur regimen de senaste dagarna skickar allt fler trupper till Västpapua. Vi har också kunnat se bilder på hur många byar på höglandet angrips och sätts i brand i jakt på OPM-sympatisörer. Det är troligen den största attacken mot Västpapua sedan Suhartodiktaturens terror på 1970-talet. 

Det kommer att behövas en massiv kampanj och press på indonesien om inte Victor ska sluta som så många andra politiska kämpar.

Benny Wenda, som är ledaren för United Liberation Movement for West Papua och idag lever i exil i London, fördömde i ett uttalande terroriststämplingen av OPM: 
– Min fråga till presidenten är: vem var det som invaderade vårt land till att börja med? Vem har mördat över 500,000 män, kvinnor och barn? Vem har tvingat 50,000 på flykt sedan december 2018, vilket lett till hundratals dödsoffer? [Antalet döda uppskattas till 500,000 sedan ockupationen inleddes 1961].
– En illegal ockupation är en kriminell handling. Folkmord är en kriminell handling. Motstånd mot detta är legitimt och nödvändigt. 
Benny Wenda var också med och bildade en interimsregering för Västpapua bestående av flera ledare i exil den 1 december 2020: 
– Som vi skriver i vår provisoriska konstitution kommer en framtida västpapuansk republik att bli världens första gröna stat, och en ledstjärna för mänskliga rättigheter – motsatsen till årtionden av blodig indonesisk kolonisation.

Hur ska Västpapuas självständighetskamp kunna vinnas?
Västpapuas befolkning måste lita till sin egen kamp. De får inte ha några illusioner om FN eller att andra stormakter ska ingripa. Trots allt var det FN som godkände Indonesiens ockupation vid bluffvalet 1969. Lärdomen från Östtimors befrielse från Indonesien var att när Australien engagerade sig var det för att gynna sina egna storföretag och inte att hjälpa den fattiga befolkningen. Lita därför inte på imperialismen. 
Det finns frön till solidaritet mellan arbetare i Indonesien och Västpapua. Under den antirastistiska kampen 2019 hölls några mindre demonstrationer i Indonesien under parollen ”Indoneser för Västpapua”. 
En annan intressant händelse är att under de indonesiska fackens strejker mot försämringarna av arbetsrätten förra året hördes också talkörer för ”Papua Merdeka!” (Självständigt Papua). Vi ska så klart vara ärliga och säga att dessa inslag ännu är små. Men det är viktiga frön som förhoppningsvis kan gro och växa. 

Det är avgörande att det finns ett antikapitalistiskt och socialistiskt program för kampen och det framtida nya Västpapua. Om inte kommer nya orättvisor och förtryck att uppstå i ett framtida fritt Papua och en ny elit växa fram som tar kontroll över landets rikedomar. 
Därför behövs ett program för demokratisk kontroll över gruvor, regnskogen, fisket med mera. På det sättet skulle alla som berörs blir delaktiga i politiken och den skulle kunna ske i harmoni med miljön.