av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv
Regeringen har fällts på frågan om marknadshyra. ”Idag föll decenniets viktigaste bostadsreform”, konstaterade Susanne Nyström på Dagens Nyheters ledarsida besviket den 21 juni. Det var härligt att läsa, även om vi vet att frågan om marknadshyra inte är avgjord.
Det finns politiskt spel, det finns lobbyism, det finns strategier och taktik. Och så finns det som media otroligt noga undvikit den senaste tiden – en proteströrelse som har stöd av den stora majoriteten av befolkningen. Men alla vi hyresgäster som är en del av den rörelsen, aktivt eller med sitt stöd, ska vara väldigt stolta. Dimridåerna har dragits undan, klarspråket intagit scenen.
Sällan har någon så snabbt fått äta upp det han sa. Justitieminister Morgan Johansson (S), som sa på presskonferensen den 4 juni att det här är ingen stor fråga, är inte längre justitieminister. För frågan har fällt regeringen. Kampanjen Nej till marknadshyra visste hela tiden att det här var en väldigt central fråga. Frågan om ett hem att bo i är så grundläggande att den finns med som en mänsklig rättighet.
Fortfarande verkar ingen gjort en ny opinionsundersökning kring marknadshyra. För tre år sedan svarade sju av tio väljare att de är emot, troligtvis har motståndet ökat nu. Tidningen Hem & Hyra har låtit undersöka hyresgästernas oro för marknadshyra och visar att 59 procent är mycket eller ganska oroliga för marknadshyra.
Många kommentatorer, exempelvis i ett klipp från TV4:s Marcus Oscarsson som Vänsterpartiet själv har lagt upp på sin Facebook-sida, menar att det hade kunnat vara en annan fråga än marknadshyra och att det handlar om att V vägrar låta sig trampas på mer. Det kanske stämmer. Men det behövs också en fråga där det finns en rörelse. Kampanjen Nej till marknadshyra har i år ordnat två stora protestdagar, och även förra året och året dessförinnan mobiliserade nätverken i vår kampanj till demonstrationer och massmöten.
I framför allt Stockholm är många vänsterpartister aktiva i rörelsen. Tillsammans har vi skapat ett tryck underifrån som spelade stor roll i att Vänsterpartiet satte ner foten.
Samma tryck fick Hyresgästföreningens ledning att trappa upp motståndet och genomskåda Stefan Löfvens fint med förhandling under galgen. Detta ”erbjudandet” att sitta och förhandla med bostadsbolagen och om ingen uppgörelse nås blir det ändå som utredningen kommit fram till – det vill säga det som företagen vill ha.
Att Annie Lööf med flera under söndagen gång på gång hänvisade till hur bra detta upplägg var när det gällde LAS-frågan (Lag om anställningsskydd) gjorde sedan klargörandet ännu starkare. Nej, det var en katastrof när det gällde LAS och vore med Nooshi Dadgostars ord ”oseriöst” att försöka med igen.
Efter att det stod klart att M, KD, SD och V skulle fälla regeringen ändrades de borgerligas retorik gentemot V i ett slag. Nu hade de full förståelse för att ett parti som inte får vara med i förhandlingar inte kan förväntas stödja en regering. Speciellt Liberalernas vändning var som inrikesminister Mikael Damberg (S) bittert konstaterade hycklande eftersom det var L som fick igenom skrivningen i januariavtalet att Vänsterpartiet inte ska få något inflytande i svensk politik under denna mandatperiod.
Nu har väljarnas förtroende för Nooshi Dadgostar gått upp från 10 procent i november till 32 procent, samtidigt som Stefan Löfven har sjunkit ner till 33 procent. De som är aktiva i Nej till marknadshyra och ansvariga för V-partiföreningar säger att det strömmar in medlemmar. I DN Ipsos nya väljarbarometer har Vänsterpartiet 12 procent, den högsta siffran sedan 2002.
Ska vi klara av att stå emot bostadsbolagen och högerns alla falanger behövs styrkan av massaktivismen.
Det finns väldigt många som har väntat på att få en röst i politiken. En röst för lågavlönade, för hyresgäster – som rör om i det politiska etablissemanget. Det är fortfarande så att arbetarklassen i bred bemärkelse domineras av passivitet. Medan det var vårdprotester i många andra länder under pandemin var det tyst här. Det var inte en enda strejkdag under 2020 trots att avtalsrörelsen och frågan om arbetsrätten stod på dagordningen.
Man är nu inte van att protestera och än ser vi ingen massaktivism i kampen. Men det här innebär så klart en väldigt viktig vändning. För första gången någonsin har en statsminister röstats ner i en misstroendeomröstning och det i en av de tydligaste klassfrågorna. Det här öppnar upp för en stark radikalisering.
Rättvisepartiet Socialisternas roll är att visa på behovet av en obruten linje mellan kampen och ett nödvändigt socialistiskt alternativ, samt att rörelsen måste breddas. Den brännande bostadsfrågan behöver kopplas till lika nödvändiga frågor som skolan, vården, arbetslösheten och klimatet till en växande antikapitalism.
Ett extraval vore den bästa utkomsten nu. Då kunde proteströrelsen fylla valkampanjen och pressa tillbaka marknadshyrespartierna i valet. Det är jätteviktigt att inte blåsa faran över eller tro på regeringens rena lögner att det skulle röra sig om en småsak.
Återigen Susanne Nyström på Dagens Nyheters ledarartikel skriver rakt ut att det är just marknadshyra i hela beståndet de syftar på.
Snart kommer också nästa utredning, som ingen utanför Nej till marknadshyra tycks prata om. Hyreskommissionen, som också finns med i januariavtalet, blir klar med sitt betänkande den 6 juli om hur lägesfaktorn ska slå igenom i just hela beståndet. Samtidigt får man hjärtat i halsgropen av rapporter om hur Hyresgästföreningens toppar tycker vi ska acceptera saker som Stockholmshyra, som skulle kunna innebära 10- till 17-procentiga hyreshöjningar (inga sänkta hyror).
Det räcker inte med en nedsatt fot eller en passiv röst i ett val. Det räcker inte med att skriva remisser. Ska vi klara av att stå emot bostadsbolagen och högerns alla falanger behövs styrkan av massaktivismen.
Det är just glimten av en sådan kombination, protester underifrån med en politisk röst i riksdagen, som blixtrat till i dessa dagar och som skulle behöva byggas så mycket mer omfattande.
Stockholm: Protestvecka mot marknadshyra
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.