Sthlm Pride: Nyckeln till frihet är att skrota kapitalismen

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Årets Stockholm Pride är tillbaka i digifysisk form den 2-8 augusti. Temat denna gång är ”Nyckeln till frihet”, som är ”en påminnelse om vad priderörelsen var från början – en demonstration och manifestation för rättigheter som ger frihet att vara den du är och älska de du vill”.

Låt oss hoppas att arrangörerna denna gång, till skillnad mot föregående år, förbjuder statens repressiva organ och hårda kärna som Försvarsmakten, polisen och Migrationsverket att delta. De står motsatt till årets tema för ett lås, en fängelsecell, ett batongslag, ett plan till Afghanistan. 
Polisen jagar hbtq+-flyktingar och staten utvisar dem till länder där det är brottsligt att vara hbtq+-­person och straffet ofta är döden. 
Särskilt viktigt att inte tillåta polis och påminna om ”vad priderörelsen var från början” blir det när en betraktar att Stonewallupproret 1969 var en revolt mot polisens brutala förtryck av gaycommunityt i New York och blev till en masskamp som pushade tillbaka homofobin. 
Året efter, 1970, organiserades den första Pridemarschen i New York och dessa spred sig över hela världen som en kamp mot homofobin, förtrycket och systemet.

De flesta fysiska event äger rum mellan torsdag och söndag, den 5-8 augusti, i Södermalm där Pride House, Pride Stage och Pride Fair håller till. Det är även en livesändning av den digitala Pride Parade den 7 augusti på Söderteatern.
Att årets tema blickar tillbaka till Prides radikala historia är bra, och borde också omsättas i praktiken. Prideveckorna har i Stockholm och hela Västvärlden helt kommersialiserats och genomgått omfattande ”pink washing”, där storföretag ser en chans att tjäna pengar.

Samtidigt har vi långt kvar till verklig hbtq+-frigörelse och lika rättigheter i Sverige och globalt. I Sverige pågår exempelvis en omfattande backlash mot transpersoner, där Karolinska Universitetssjukhuset sedan den 1 april i år inte längre ger hormonbehandling för personer under 18 år. Efter deras besked har också andra kliniker för könsdysfori beslutat om att avvakta eller helt stoppa behandlingar i väntan på ”mer forskning”.
RFSL har korrekt kritiserat beslutet, bland annat då det innebär stora negativa konsekvenser för unga transpersoners psykiska hälsa och att de nekas potentiellt livräddande vård. En namninsamling, #våregentalan, som bland annat RFSL och Transamman ställt sig bakom, har också kommit med krav på ”mer fakta och fler transröster när transfrågor diskuteras i media”.
Pride i Sverige bör vara i solidaritet med alla de som kämpar mot brutalt förtryck och dödligt homofobt/transfobt våld och förtryck, samtidigt som man reser krav på stopp på utvisningar av hbtq+-flyktingar, ökade rättigheter och nolltolerans mot diskriminering på arbetsplatser och skola, upprustning av vård, skola och övrig välfärd, med mera.

Pride startade som en revolt, och måste åter bli till en revolt och en enad rörelse mot samhällets orättvisor som det är på många håll i världen.
Bara genom en socialistisk samhällsomvandling kan grunden läggas för en värld fri från förtryck, diskriminering och orättvisor, där alla verkligen kan leva ut vem man är till fullo med frihet att älska den man vill.

RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA & OFFENSIV STÅR FÖR:
• Nej till surrogatmödraskap. Lägg ner adoptionsindustrin. Frivillig adoption till par oavsett sexuell orientering, utan vinstintressen och diskriminering.
• Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två. Utökad föräldraförsäkring.
• Låt hbtq+-flyktingar stanna. Hbtq+-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd.
• Massiv upprustning av vården och skolan: inga köer till könsbekräftande vård, psykiatri eller elevhälsa. Nej till privata, vinstjagande bolag.
• Inför tredje juridiskt kön, könsneutrala personnummer och könsneutral föräldralag.
• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. Bort med sexistiska domare.
• Protestera mot homo- och transfobi var än det dyker upp. Massprotester mot nazismen. För en kämpande hbtq+-rörelse.
• Nolltolerans mot sexuella trakasserier. Trygga jobb, bra arbetsmiljö och demokratiska arbetsplatser. För kämpande fackföreningar.
• Stora satsningar på kvinno-, trans- och mansjourer samt annan vård för utsatta.
• Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala. Socialistisk kamp för att avskaffa kapitalismen och de förtryck den upprätthåller.