Klimatkrisen: Förbered för massprotester vid COP26

av Connor Rosoman, International Socialist Alternative, ISA // Artikel i Offensiv

Vi är nu i en avgörande period i kampen mot klimatförändringarna. En nyligen läckt rapport från FN:s klimatpanel (IPCC) har varnat om att vi i nuvarande takt går mot 3 °C global uppvärmning – långt över gränsen på 2 °C som Paris­avtalet satte för att undvika en klimatkatastrof. (Artikel om IPCC:s klimatrapport, som släpptes efter denna artikel skrevs, kan du läsa här)

Men klimatkatastrofen sker redan, med tragiska konsekvenser. I Zhengzhou i Kina har 12 personer dött efter att ha varit fångar i översvämmade tunnelbanetåg efter extrema nederbördsmängder. I Tyskland och Belgien har dussintals dött i oemotsvarade översvämningar. I USA och Kanada har allvarliga värmeböljor tagit hundratals liv. Det är tydligare än någonsin att vi behöver agera nu – inte om 10 eller 20 år.
I ljuset av denna pågående katastrof kommer novembers klimattoppmöte (COP26) i skotska Glasgow att resa viktiga frågor om hur vi på ett seriöst sett kan tackla klimatförändringarna. 
Sedan det senaste toppmötet, som är noterbart endast för att det sköt upp handling till detta årets konferens, har vi sett kapitalistiska ledare som Joe Biden vara beredda att ge stora löften under pressen av krisen vi genomlever.
Biden själv har misslyckats i att leverera på många löften, inklusive om klimatet. Å ena sidan lovade han att ”avancera miljörättvisan”, och å andra sidan vägrade han att agera mot nya oljeledningar som Line 3 och Dakota Access Pipeline. 
Samtidigt visar den växande listan på näringslivsanknutna till COP26 att varje slag av ”systemförändring” inte kommer återfinnas i dessa diskussioner. COP26 kommer inte att erbjuda några lösningar för arbetare och unga som ställs och står inför de värsta effekterna av klimatkrisen. Men det är en viktig möjlighet att organisera sig och bygga för verklig handling.

På ”Earth Strike” i september 2019, som var klimatrörelsens höjdpunkt hittills, tog sig 7 miljoner främst ungdomar världen runt ut på gatorna i 150 länder. Sedan dess har dock rörelsen svalnat lite, vilket till viss del beror på pandemin.
I detta organisatoriska tomrum har många ungdomar tittar på andra sätt att fortsätta rörelsen. Där ingår ökningen i stödet för olika gröna partier, särskilt i Europa. 
I andra fall har man tittat på individuella aktioner, ”bortom politiken”, genom organisationer som Extinction Rebellion (XR). Men dessa slags aktioner, utan en tydlig idé om systemskifte eller krafterna som kan förverkliga det, kommer inte att kunna leverera den slags avgörande förändring vi behöver.
Den initiala vågen av skolstrejker pekade mot ett tillvägagångssätt baserat på att massmobilisera ungdomar och koppla an med den organiserade arbetarklassen, särskilt fackföreningarna. När arbetare vidtar strejkåtgärder kan de stanna hela samhället.

Även om småskaliga aktioner kan vara effektiva är en rörelse uppbackad av arbetarrörelsen av avgörande betydelse för att aktioner för att stoppa klimatförändringar ska segra.
Det kan inkludera koordinerade strejkaktioner mellan olika fack och länder för att få det globala kapitalistiska systemet på knäna, som en del av en genuint internationell rörelse mot klimatförändringarna.
En massiv klimatrörelse skulle behöva koppla an med andra kamper som arbetare och ungdomar är delaktiga i, som mot sexismen, rasismen och andra förtryck, för rätten att få protestera, mot avskedanden av arbetare under pandemin med mera. Att få ett stopp på klimatförändringarna ligger i allas intresse.
Det skulle också visa på klimatförändringarnas systematiska natur, och hur det binder samman med det kapitalistiska systemet som helhet som är ansvarigt för den mångfacetterade krisen som vanligt folk står inför just nu.
Detta skulle vara ett viktigt steg inte bara i att bekämpa klimatförändringar, utan för att göra den populära idén om ”klimaträttvisa” till verklighet. 

Detta skulle i sin tur behöva vara kopplat till ett tydligt program för en grundläggande systemförändring. Det innebär att utmana kapitalismen och kämpa för ett socialistiskt samhälle där beslut om vad som produceras och hur beslutas demokratiskt.
Under kapitalismen, där produktion baseras på den ändlösa drivkraften av än större profiter, hanteras miljöpåverkan som en ”yttre omständighet”. Fokus på kortsiktiga vinster är ett inbyggt kännetecken i kapitalismen.
Som ett resultat ser vi att storföretagen själva bidrar enormt mycket till förödelsen av vår planet, där över 70 procent av världens industriella koldioxidutsläpp kommer från de 100 största företagen. 
Livsmedelsindustrin står dessutom för 26 procent av de totala växthusgasutsläppen. Mat överproduceras något enormt, samtidigt som miljontals i världen går hungriga. Det är helt ohållbart, men så länge det gör vinster för företagen kommer de att fortsätta på denna destruktiva kurs.

Teknologin finns för att snabbt ersätta fossila bränslen med mer hållbara energikällor som vatten-, vind- och solkraft, och för att producera mat på mer hållbara sätt. Men inga av dessa företag kommer frivilligt att offra sina profiter för att genomföra en sådan övergång. 
Ett socialistiskt program gällande klimatförändringar inkluderar att ta de stora förorenarna som står för den överväldigande majoriteten av utsläppen under demokratiskt offentligt ägande – vi kan trots allt inte kontrollera det vi inte äger.
Då skulle vi kunna planera produktionen på ett sätt som tar med miljön och arbetare i beräkningen. 
Vi skulle omedelbart påbörja arbetet med att få ner de stora växthusgasutsläppen, och det generella slöseriet som det nuvarande systemet står för, däribland plastavfall och avskogning. Samtidigt är det viktigt att påpeka att vi skulle skydda jobben och ställa om dem samt öppna för nya med ett massprogram av gröna jobb. 
Klimatkrisen har inte väntat på att vi ska hantera covid-19, utan har visat att under kapitalismen är det internationella samarbete som behövs för att hantera storskaliga kriser inte möjligt. 
Istället tilläts coronaviruset bli en global katastrof genom problem som vaccinnationalism, där kapitalistiska stater och näringslivet satte konkurrens och profiter före vad som behövdes för att bekämpa viruset.
Den härskande klassens tillvägagångssätt gentemot viruset har varit reaktivt, med en avsaknad av det förutseende och den planering som behövs för att hantera det effektivt.

Vi är en internationell organisation eftersom klimatförändringar, liksom alla aspekter av kapitalismen, är en internationell fråga.

Det senaste klimattoppmötet möttes av massprotester av över en halv miljon. Vi behöver börja organisera nu för att bygga en massiv motdemonstration vid COP26 i november, liksom lokala protester i land efter land i hela världen.
En COP26-koalition med dussintals olika kampanjgrupper har redan börjat förbereda protesterna. Detta bör inkludera arbetare och studenter på masskala – facken behöver organisera sina medlemmar för att se till att de sluter upp i stora antal, och studentföreningar på högskolor och universitet bör anordna transporter för maximalt deltagande.
Detta borde ses som en start på en ny, starkare klimatrörelse med ett tydligt aktionsprogram. ISA kommer att bygga för stora protester vid klimattoppmötet de kommande månaderna, och vi kommer också att organisera ett internationellt deltagande som kan föra fram behovet av socialistisk förändring – inte klimatförändring.
Vi är en internationell organisation eftersom klimatförändringar, liksom alla aspekter av kapitalismen, är en internationell fråga – vi måste organisera internationellt för att bekämpa detta, och det finns ingen tid att förlora!

ISA säger:

1: Fossil energianvändning ansvarar för omkring 85 procent av de årliga antropogena koldioxidutsläppen [skapade av mänsklig aktivitet]. Det måste bli ett stopp på förbränningen av fossila bränslen för energi- och plastproduktion de kommande åren och en drastisk vändning göras som använder sig av förnybara energikällor (vind, sol, vågor med mera) och vätgas.
Vätgas kan vara miljövänligt om det produceras genom vatten­elektrolys, driven av förnybara energikällor och inte från eller med naturgas och andra fossila bränslen.
Teknologin för detta finns, men vad systemet saknar är den politiska viljan till att göra omställningen. 

2: Den fossila bränsleindustrin och dess produkter står för 91 procent av de globala industriella växthusgasutsläppen och omkring 70 procent av växthusgasutsläppen kopplade till mänsklig aktivitet. Enbart 100 företag globalt står för omkring 71 procent av de industriella växthusgasutsläppen och hälften av utsläppen på planeten kopplade till mänsklig aktivitet (enligt Carbon Majors Database-rapport).
Ingen av dem kommer att frivilligt ge upp grunden som deras profiter frodas i. Vi behöver därmed ta dessa företag under samhällets kontroll och ägo, använda deras rikedomar för att utan jobbförluster omvandla dem till företag som producerar energi och bränsle genom förnybara energikällor och väteteknologi, och planera energiproduktionen baserat på sociala behov – inte kapitalistiska profiter. 

3: En väldigt liten andel företag kontrollerar den stora majoriteten av världens matproduktion och -handel. De ansvarar för 75 procent av avskogningen globalt, för 15-20 procent av koldioxidutsläppen, förödelsen av andra värdefulla ekosystem och massanvändningen av agrokemikalier som påverkar såväl naturen som vår hälsa. 
Mat och lantbruk är också de två näringar som bidrar mest till andra växthusgasutsläpp, som metan (56 procent). De ansvarar för 19-29 procent av de totala växthusgasutsläppen kopplat till mänsklig aktivitet. 
Vi behöver ta dessa företag från kapitalisternas händer, stoppa avskogningen, organisera ett globalt massåterplanteringsprogram och planera matproduktionen till ett hållbart och ekovänligt vis, som också inkluderar att odla mer av vår mat lokalt, använda traditionella varianter av frön och boskap samt utbilda befolkningen på frågan om överdriven köttkonsumtion och dess negativa effekter både för miljön och den personliga hälsan. 

4: Vi måste införa en massiv offentlig investeringsplan i högkvalitativ och effektiv, avgiftsfri kollektivtrafik; ekovänliga bygg- och bostadsrenoveringar; samt återvinnings- och reparationsinrättningar istället för förbränning eller att skeppa det utomlands.
Alla dessa åtgärder har vi absolut råd med om rikedomarna som vi alla skapar inte läggs beslag på av en liten elit som kontrollerar ekonomin och det politiska etablissemanget. 

5: Alla dessa aktioner, liksom de som behövs för att reparera ekosystemens miljöskador, skulle skapa miljontals nya jobb. Arbetare i industrier och sektorer som drabbas av den nödvändiga omställningen måste garanteras jobb och omskolning utan löneavdrag.
Investeringar i förnybara energier skapar många fler jobb: för varje ett jobb som fossila bränsleinvesteringar skapar kan vi för samma summa skapa 5-7 ”gröna” jobb. 

6: Vi behöver en stor ökning i offentlig finansiering för demokratiska och oberoende vetenskaplig forskning för att bättre förstå och bekämpa klimatförändringar, för att ytterligare utveckla teknologier för produktion och förvaring av grön energi, och än mer utveckla miljövänligt material (exempelvis material som kan ersätta plast, miljövänlig betong och byggmaterial), med mera. 
Statliga pengar som nu går till subventioner, skattelättnader och incitament för fossila bränslebolag borde omdirigeras till forskning. Resultaten av denna forskning skulle tillhöra hela samhället och användas för vår gemensamma välfärd. De borde inte tillåtas köpas, patenteras och användas för storföretagens profitsyften.

7: Det här är VÅR planet, så vi borde demokratiskt planera och styra ekonomin på grundval av allas rätt till ett liv fritt från fattigdom, förtryck och förödelse; på grundval av hållbarhet för att se till att vi alla har en framtid på denna planet.
Bekämpa kapitalismen och byt ut den mot ett samhälle som baserar sig på att möte folkets behov, inte företagens vinster; på miljömässig respekt, inte förödelse; på sann demokrati, inte företagskontroll av ekonomin och det politiska livet – ett demokratiskt, socialistiskt samhälle!