Förbered motstånd mot de blåbruna

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

• Försämrad a-kassa och sjukförsäkring.
• Skattesänkningar som gynnar de rika och urholkar välfärden.
• Ännu omänskligare flyktingpolitik.
Det blå-bruna blocket M-KD-SD förbereder reaktionära attacker på välfärd och arbetsrätt. Motståndet måste börja nu.

Moderaternas imitation av Sverigedemokraterna nådde en ny kulmen med Ulf Kristerssons uttalande i juni om att ”invandringen är en belastning för Sverige”. Boende i förorter som härjas av högerpolitik och slumvärdar pekas ut som kollektivt ansvariga för gängkriminaliteten. 
Både M och Kristdemokraterna går all-in i samarbetet med SD, från att för bara några år sedan betecknat partiet som rasistiskt. Omsvängningen inleddes så sent som i december 2019, med ett möte mellan Kristersson och Åkesson, där den förre betonade ”att Sverigedemokraterna ligger ganska nära oss i analys och förslag” i fråga om ”hårdare tag mot brottslighet”. Därefter har takten ökat. Att invandringen skulle vara en belastning är SD:s linje, som Kristersson kritiserade för bara ett halvår sedan. 
I de senaste opinionsmätningarna är SD största parti bland de blåbruna, och som sätter tonen för hela blocket. ”Redan nu anpassar partierna sina förslag till varandra i riksdagen”, säger Jimmie Åkesson i Dagens Nyheter. Moderata riksdagsledamöter deltar regelbundet i SD:s stora mediasatsningar.
Om de blåbruna vinner valet nästa år blir det mest troligt en M-KD-regering med SD som stödparti (och kanske även L, om de klarar sig över 4%-spärren). Det skulle gynna SD, som då kan driva politiken i sin riktning och samtidigt ha fria händer för sin populism, som när SD låtsas vara mot marknadshyror eller för höjda pensioner. 

När Liberalerna blev stödparti till de blåbruna var en överenskommelse om flykting- och migrationspolitiken det första resultatet, vilket bekräftar att det är SD:s dagordning som styr. De fyra partiernas ”skarpa förändringar” har som huvudfråga att försämra eller helt stoppa möjligheterna till familjeåterförening. Permanent uppehållstillstånd ska göras ännu svårare och humanitära skäl ska inte längre gälla. 
Jimmie Åkesson kallade förslagen ”en historisk händelse” och krävde direkt en upptrappning. SD står för noll-invandring och även minskad andel invandrare genom fler utvisningar, att enbart de som har svenskt medborgarskap ska kunna få barnbidrag och bostadsbidrag, samt garantipension. Inskränkningarna ska även gälla de som ”inte arbetar” och inte har a-kassa. Förslag i den riktningen är att vänta från de övriga högerpartierna.
De blåbruna fokuserar på ”integrationsproblem”. Ulf Kristersson nämner till exempel ”barn som inte klarar skolan”. Direkta resultat av högerpolitik, nedrustad välfärd och privatiseringar ska ”lösas” med 10 000 fler poliser, ordningsvakter med ökade befogenheter och hårdare tag.

De blåbruna är överens om fortsatta nedskärningar av välfärden genom stora skattesänkningar. I detta ingår också ytterligare utökat Rut-avdrag, alltså bidrag för inhyrt hushållsarbete i mestadels rika hushåll. Sverigedemokraterna vill också sänka arbetsgivaravgiften med 10 miljarder.
Urholkningen av välfärden förstärks av de stora satsningarna på polis och militär. Även deras vurm för kärnkraft är, förutom risker för miljö och säkerhet, ett stort ekonomiskt risktagande.
Fackliga rättigheter attackeras av de blåbruna. Facken ska inte längre ha hand om a-kassan, och nivåerna ska sänkas, rapporterar TCO:s tidning Arbetsvärlden. Moderaterna föreslår en sänkning med omkring 150 kronor per dag och att a-kassa bara betalas ut 265 dagar istället för 300, vilket innebär en total sänkning av ersättningen med 37 procent. Moderaterna vill också skära ytterligare sex miljarder genom att återinföra en bortre gräns för sjukersättningen. 

Hotet från de blåbruna är verkligt. Men det kan inte avvärjas genom stöd till en ny S-MP-regering. Stefan Löfvens regeringar har drivit politiken i samma riktning, med försämrad anställningstrygghet, mer pengar till militären, avskaffad värnskatt o s v. Det är en politik som gynnar högerpartierna och i synnerhet SD.
För att stoppa de blåbruna och driva politiken vänsterut – för upprustad välfärd, fasta jobb, bostäder med rimliga hyra, rätt till asyl – krävs massiva kampanjer underifrån. Segern mot marknadshyror visar vägen och mycket mer måste följa. Högerpartiernas agenda hamnade i skuggan när hyresgäster tog kamp. 
Det krävs gräsrotsorganisering och att fackföreningarna agerar för en tydlig vänsterpolitik. I grunden är det en kamp mot kapitalismen, för demokratisk socialism.