Lärarförbundet lämnar TCO för Saco

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Sveriges största fackförbund för lärare lämnar TCO och söker medlemskap i Saco. Det är en del i strategin om ett enat förbund för landets lärarkår där parallella utredningar och diskussioner förs med Lärarnas Riksförbund och Sveriges skolledarförbund. Frågan är om det är en byråkratiskt ”hostile takeover” eller något som kan stärka kåren.

Sedan 2020 har frågan om ett enat förbund för lärarkåren gått från diskussion till handling. Lärarförbundets kongresser godkände dels urträde ur TCO samt att arbeta för att bli ett enat förbund. 
På den senaste punkten torde en enighet innebära att övriga förbund inom lärarkåren är med på tåget; dock har Lärarnas Riksförbund (LR) inte haft samma bestämdhet som Lärarförbundet. Lärarförbundet tog själv beslutet att gå vidare oavsett om LR går med eller inte. 
Just på den punkten har det gått att tolka Lärarförbundets retorik som att det antingen handlar om ett fientligt övertagande av LR:s medlemmar eller att bara köra över LR likt Transport har gjort med Hamnarbetarförbundet. 

Lärarförbundet ansluter med sina 234,000 medlemmar och storleken jämfört med LR:s 90,000 spelar så klart in i Lärarförbundets möjligheter att låta tåget gå. Om medlemskapet i Saco godkänns blir Lärarförbundet dessutom Sacos största förbund oavsett sammanslagning eller ej.
Dock har Lärarförbundet, LR och Sveriges Skolledarförbund undertecknat en avsiktsförklaring om en sammanslagning i juni. Just frågan om skolledarna (rektorer, med andra ord chefer/arbetsgivare) har varit en stötesten mellan Lärarförbundet och LR, där endast Lärarförbundet anslutit skolledare. 

Även andra grundläggande frågor har så klart skilt de båda förbunden, bland annat: anslutning av obehöriga lärare samt fritidspedagoger och förskollärare samt frågan om ett återförstatligande av skolan och frågan om vinstdrivande skolor. Dessutom har LR framställt sig som ett akademikerförbund, och såväl LR som Sveriges Skolledarförbund är sedan tidigare medlemmar i Saco.
Att Lärarförbundet nu går in i Saco är alltså ett strategiskt steg närmare de övriga förbunden och kan ses som en eftergift med tanke på att medlemsantalet väger tyngre. 
De senaste åren har även Lärarförbundet gett avkall på vissa frågor och närmat sig LR, däribland frågan om att återförstatliga skolan, vilket endast LR tidigare drev. 
Frågan om att ansluta ”alla” lärare – däribland fritidspedagoger, förskollärare, pedagoger inom socialtjänst, kyrka och museum – verkar dock vara en fråga som Lärarförbundet inte viker sig på vid en sammanslagning.

Men oavsett den organisatoriska framtiden för lärarkåren, även om det bästa av förbunden bakas ihop, finns det en avsaknad av verklig kamp.
Det behövs en kamp mot nedskärningar och privatiseringar med vinster i skolan och för ett återförstatligande av skolan – sådan kamp som verkligen blossade upp innan pandemin bland flertalet nätverk för personal inom utbildningsväsendet, en gräsrotskamp. 
Det krävs en kamp underifrån som tar makten från den centraliserade byråkratin för drägliga arbetsvillkor och en utbildning som sätter behov i centrum.