Krönika: ”Reklamhetsen äcklar mig”

av Maria Badri // Artikel i Offensiv

Jag är konstant omgiven av det jag hatar. Från stunden jag loggar in på min mobil på morgonen, till stunden jag sitter på tunnelbanan på väg hem efter en lång dag på jobbet. Reklamen finns alltid där för att påminna mig om att jag enligt dagens ekonomiska system inte är något annat än en potentiell konsument. Jag kanske helt enkelt borde blunda när jag promenerar genom stan. Jag kanske borde sätta på lugnande musik i mina hörlurar och låtsats som om jag varken kan se eller höra min omgivning – men endast efter jag skippat annonsen!
Köp våra produkter! Köp våra tjänster! Denna dystopiska konsumtionshets gör mig äcklad. Problemet är inte att reklamen existerar. Kommersiell propaganda har mer eller mindre funnits lika länge som handeln själv. Problemet är att den idag är så extrem och överdriven att den inte går att undvika. Även om man inte skulle räkna med mängden dold reklam och produktplacering vi omedvetet blir exponerade inför, är det ansträngande att konstant och aktivt behöva peka ut reklamens vilseledande budskap. 

Faktum är att reklamen endast har en funktion och det är att göra den rikare klassen rikare genom att övertyga resten av befolkningen om att de bara måste konsumera lite till. Detta sker såklart på bekostnad av jordens resurser och den exploaterade arbetskraften som krävs för att framställa varan, men det sker också på bekostnaden av vår personliga ekonomi och vårt välmående. Med hjälp av fina färger och klyschiga jinglar ser vi inte verkligheten av reklamens funktion. Istället ser vi oskyldiga företag, vi ser någon vi vill se ut som och vi ser lösningen på våra problem. 
Samtidigt finns det en del personer som skulle påstå att reklamen har andra funktioner, som exempelvis att framhäva konkurrens mellan företagen på marknaden. Men denna konkurrens sker på helt fel grund. Det handlade aldrig om att förmedla vilken smartphone som är den bästa, mest miljövänliga eller effektiva. Det handlade om att ge dig illusionen av ett val för en vara som redan har utvecklats inom ramarna för kapitalismens urusla villkor. Ja, jag kan tekniskt sett köpa vilken mobil som helst, men ändå sitter jag här och jämför priser mellan två (max tre) olika storföretag som redan håller tag i marknaden med ett järngrepp. 

När reklamen förföljer mig från min port till de offentliga platser jag vill kunna njuta av är jag kritisk mot att affischer från miljöförstörande företag hänger uppe, medan gatukonst målas över och att kulturliv i storstäder bortprioriteras. Jag vill inte bli förföljd eller influerad av de samhällsnormer, skönhetsideal och värderingar som makteliten är intresserad av att upprätthålla. Jag vill kunna observera min omgivning och känna mig som mer än bara en potentiell konsument.