Kris i de globala leveranskedjorna

av Tom Crean, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Som International Socialist Alternative konstaterade tidigare i år var de kapitalistiska institutionernas, som exempelvis IMF:s, förutsägelser om en oemotsvarad återhämtning baserade på överdrivet optimistiska antaganden. Om detta vittnar den globala leveranskrisen.

Över 100 containerfartyg kan inte lossas i Los Angeles hamn. Bilfabriker som minskar produktionen eller stänger på grund av den globala halvledarbristen. Eventuell brist på toalettpapper (igen) och många varor kanske inte levereras till butikerna i tid till jul. Detta är bara några av bevisen på det kaos i försörjningskedjorna som försvårar den ekonomiska återhämtningen i USA, tillsammans med sommarens ökning av antalet covidfall.
Under det tredje kvartalet växte USA:s ekonomi endast med 0,5 procent, jämfört med 1,6 procent under det andra kvartalet. Detta är den långsammaste tillväxten under återhämtningen från den ekonomiska kollapsen i början av 2020.
Inte heller verkar det troligt att containerfartygens trafikstockningar kommer att lätta inom den närmaste tiden. Situationen i Los Angeles och Long Beachs hamnar förvärras faktiskt trots Bidenadministrationens tillkännagivande om att hamnen ska vara öppen dygnet runt, vilket saknar motstycke. Situationen är mycket likartad i Savannah, Georgia, den tredje största containerhamnen i landet.

Kaoset i försörjningskedjorna är inte begränsat till USA. 77 procent av världens hamnar upplever onormalt långa omloppstider. Fartyg står i köer i Engelska kanalen och Nordsjön i väntan på att få lossa i överbelastade europeiska hamnar. 
Tysklands ekonomi, som är inriktad på tillverkningsindustrin, står inför en ”flaskhalsrecession” då fabrikerna har brist på plywood, koppar, aluminium, plast samt litium, kobolt och nickel, som är viktiga för att tillverka elbilsbatterier.
I Tjeckien har Skoda (en del av Volkswagen), som står för 5 procent av landets BNP, tvingats stänga ner produktionen tillfälligt. Bränslebrist har orsakat strömavbrott i norra Kina, vilket har lett till att fabriker stängs och att produktionen går förlorad.
Som ISA konstaterade tidigare i år var de kapitalistiska institutionernas, som IMF:s, förutsägelser om en snabb återhämtning baserade på överdrivet optimistiska antaganden. Den nuvarande situationen pekar snarare på återhämtningens underliggande bräcklighet och den globala kapitalismens extrema instabilitet.

Vilka är orsakerna till flaskhalsarna? En som ofta nämns är bristen på arbetskraft. Det råder till exempel brist på lastbilschaufförer som ska flytta lastcontainrar från hamnarna, vilket innebär att varorna inte når fram till lager och butiker, samtidigt som tillförseln av containerfartyg blir värre.
Detta gäller både i USA och i Europa. Man uppskattar att det råder brist på 400,000 lastbilsförare inom EU. I Storbritannien är bristen på lastbilsförare så stor att armén för några veckor sedan sattes in för att köra tankbilar efter att bensinstationernas bränsle tagit slut.
I USA hävdade många ekonomer med tillförsikt att bristen på arbetskraft skulle lösa sig själv när det förlängda höjda arbetslöshetsstödet upphörde under sommaren, vilket tvingade många att återgå till arbetet, och när skolorna åter öppnade för undervisning på plats så att föräldrar, särskilt kvinnor, kunde återgå till arbetet.
Men detta är inte vad som har hänt. Många människor är fortfarande förståeligt nog rädda för att återvända till kontor eller servicejobb när covid fortfarande är utbrett med tiotusentals nya fall som rapporteras varje dag.

En ännu större faktor är dock det som har blivit känt som ”den stora uppsägningen”. 4,3 miljoner amerikaner sade upp sig från sina arbeten i augusti, den högsta ”uppsägningsfrekvensen” som någonsin har registrerats. Och även om de flesta av dem som sagt upp sig har gått till ett annat jobb, har vissa lämnat arbetsmarknaden helt och hållet. 
Det är uppenbart att den stora uppsägningen drivs av ett massivt missnöje med arbetsförhållandena. Arbetsförhållandena inom lastbilsbranschen är särskilt brutala och lönen är usel för de flesta. Samma faktorer anges i Europa som förklaring till svårigheten att rekrytera tillräckligt många förare.
Tiotusentals fackligt organiserade arbetare har som svar på brutalt överarbete och löner som urholkas av inflationen gått ut i strejk i USA, Europa och andra länder i vad som blev en ”strejktober”-månad. Deras självförtroende har ökat eftersom de känner att det kommer att bli mycket svårt att ersätta dem. 

Problemen i de globala leverans-kedjorna kan bidra till en ny fas av den ekonomiska och sociala kris som förstärktes av pandemin. 

Men även om bristen på arbetskraft är en viktig faktor är den definitivt inte den enda. Pandemi- och klimatkatastroferna har visat hur sårbara de stora globala leveranskedjorna ”just in time” är. Ett enda avbrott i kedjorna kan orsaka förödelse. Det mest dramatiska exemplet var blockeringen av en viktig sjöfartsled i Suezkanalen i mars i år av det enorma containerfartyget Ever Given.
Det är uppenbart att bristen på arbetskraft inte kommer att försvinna. Den började liksom ett antal andra problem i världsekonomin före pandemin och har förvärrats kraftigt av den.
Faktum är att bristen på arbetskraft sannolikt kommer att bli en långsiktig faktor i takt med att befolkningen åldras i de avancerade kapitalistiska länderna. Kapitalisterna kommer att försöka lösa detta demografiska problem genom ökad invandring och ökad automatisering. Den första lösningen är dock inte politiskt genomförbar för tillfället, medan den andra också kommer att ta tid och innebär många utmaningar.

En annan underliggande faktor som underminerar de globala försörjningskedjorna är den skärpta konflikten mellan USA och Kina som leder till en tilltagande ”frikoppling” av världens två största ekonomier. Denna process pågick också långt innan pandemin slog till. 
Det nya kalla kriget pekar i allmänhet på att en integrerad global försörjningskedja kommer att brytas upp i regionala försörjningskedjor med Kina, USA och Tyskland som centrum. Covid och flaskhalsarna har förstärkt denna trend när regeringarna nu försöker ”omlokalisera” produktion med hänvisning till den ”nationella säkerheten”.
Det är naturligtvis inte möjligt att vrida tillbaka klockan till mer slutna, självförsörjande nationella ekonomier eftersom modern produktion kräver en rad insatsvaror och råvaror som måste hämtas från avlägset belägna platser. Men den nyliberala globaliseringens era befinner sig i sitt slutskede. Den kännetecknades bland annat av att hindren för kapitalets fria rörlighet sänktes i en aldrig tidigare skådad omfattning. Resultatet blev att företagen kunde söka kostnadsbesparingar genom att förlänga leveranskedjorna allt mer. Nu ser vi istället en ökad konkurrens mellan imperialistiska makter och en alltmer nationalistisk och protektionistisk ekonomisk politik.

De nuvarande problemen med försörjningskedjan kommer i sig själva inte att leda till en djup global recession, även om de är enormt störande. Men kaoset i försörjningskedjan kan förvärra andra faktorer som verkligen kan få ekonomin att tippa över kanten. Till exempel har de ihållande problemen med försörjningskedjorna bidragit till den största prisökningen på över tio år i Europa och USA. 
Det finns också en särskild kris inom detaljhandelssektorn på grund av brist på allt från leksaker till vissa juldelikatesser. Under julhelgen gör detaljhandeln en stor del av sina vinster. Detta ökar risken för en kombination av prisökningar och minskade vinster som leder till uppsägningar, den fruktade ”stagflation” som plågade kapitalistiska ekonomier på 1970-talet.
Om inflationen kvarstår eller förvärras kommer Fed och andra centralbanker att tvingas ingripa och höja räntorna. Detta är den klassiska ”nedkylningsmekanismen” mot inflation som gör det dyrare att låna pengar och därmed motverkar ekonomisk aktivitet. I den nuvarande instabila miljön kan det lätt utlösa en recession. Kapitalistiska kommentatorer är alltmer oroade över att problemen med leveranskedjan kommer att pågå långt in på 2022, vilket betyder att nya pris- och kaoschocker hotar.

För bara några månader sedan lovade makteliten att den ekonomiska återhämtningen skulle bli ovanligt kraftig och långvarig, till och med en upprepning av ”det glada 1920-talet”. Men de kaskadartade problemen i de globala leveranskedjorna har potentialen att bidra till en ny fas av den ekonomiska och sociala kris som förstärktes av pandemin. 
Socialister förklarar att den enda vägen ut ur den ändlösa krisen är att överföra ekonomins nyckelsektorer i offentlig ägo och integrera dem i en global produktionsplan utifrån mänsklighetens behov, inte en handfull superrikas vinster.