Kyrkans ursäkt till samerna: Blir det en förändring nu?

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Svenska kyrkan har i sitt försoningsarbete gett ut en vitbok om relationerna mellan kyrkan och det samiska folket, och nu en livesänd ursäkt vid kyrkomötets högtidsgudstjänst. Kyrkans smutsiga historia om samerna är lång; från tvångskristning och berövandet av den samiska kulturen till rasbiologins övergrepp. Representanter från svenska Sápmi gjorde även sina röster hörda under gudstjänsten med frågor som ännu står obesvarade om verkliga och praktiska åtgärder för att läka såren.

Ärkebiskopen Antje Jackelén framförde i onsdags (den 24 november) den planerade ursäkten till det samiska folket för det lidande och förtryck som svenska kyrkan har varit en del av. En högtidlig ursäkt som framfördes så vackert och respektfullt som något så bisarrt kan göras vackert. 
Ursäkten vidrörde den svenska kolonialiseringen av Sápmi genom våld, tvång, förtryck, övergrepp och stöld: både assimilering och segregation som splittrade det samiska folket och dödade kultur, språk och identitet. Tvångskristningen då samisk religion tvingades bort och spåtrummor stals och brändes. Nomadskolorna och arbetsstugorna som slet samiska barn ifrån sina familjer, samt de övergrepp som drabbade barnen. Att samiska namn byttes ut i kyrkböcker. Rasismen genom kyrkans delaktighet i rasbiologins skallmätningar och gravplundringar. Markstölder för exploatering av naturtillgångar.

Än idag finns spåren av den gamla kolonialismen kvar, utspritt över världen, på institutioner och museer. Samiska kvarlevor som stulits från gravar, heliga föremål som stulits från dess platser och kulturella artefakter. Och än idag är såren djupa till följd av statens och kyrkans politik mot samer.
Förlusten av språk, kultur, religion, namn och mänsklig värdighet har påverkat den samiska identiteten och i vissa fall raderat den. Splittringen inom det samiska samhället från assimileringspolitiken som nästintill ledde till att den skogssamiska kulturen försvann samt införandet av det kapitalistiska samhällets könsnormer. Alltsammans hänger ihop, inte minst med stölden av mark och exploateringarna av naturen.

Att kyrkans ursäkt föll innan staten har gjort detsamma gör statens tillkortakommanden än synligare. 

I ursäkten tillade ärkebiskopen respektfullt att det är upp till det samiska folket huruvida ursäkten godtas eller ej. Och det är en tvivelaktighet som lyftes under gudstjänsten, även om kyrkan lade fram åtta åtaganden, under tio år; för att synliggöra, höja och revitalisera det samiska samhället inom kyrkan och i samhället.
Samiska representanter lyfte både i så kallad vittnesbörd och i bön tre viktiga frågor för framtiden: vilka praktiska konsekvenser kommer ursäkten att få? Kommer kyrkan, som en av landets största skogsägare på traditionellt samiska marker, att fortsätta agera utifrån egna ekonomiska intressen eller för ansvarsfullt skogsbruk? Hur kommer kyrkan att agera mot den pågående klimatkrisen som påverkar naturen och samiska näringar?
Att kyrkans ursäkt föll innan staten har gjort detsamma gör statens tillkortakommanden än synligare. Det påbörjade arbetet med en sanningskommission, vitbok, förändrad renbeteslag efter Girjasdomen, misslyckandet med att föra fram en samisk konsultationsordning, det ständiga nekandet till att ratificera ILO 169 (FN:s konvention om urfolksrättigheter). 
Samt det nu mest uppenbara, att staten aldrig har framfört någon ursäkt för dess historiska agerande gentemot det samiska folket.

Under en stärkt blåbrun höger kommer sannolikt ingen ursäkt eller förbättring, men kyrkans agerande kan skapa ringar på vattnet. Det mest troliga är att det uppsving som samisk kamp har fått de senaste åren – mot rasism, för den samiska identiteten och mot exploatering av naturresurser – kommer att stå än stadigare trots högervindar.
Kyrkans ursäkt kan vara startskottet för en helande process som kan sammanfattas med Joe Hills klassiska ord: ”Sörj inte – Organisera dig!”