Chile: Valsegern öppnar dörren till ny masskamp

av André Ferrari, Liberdade, Socialismo e Revolução (ISA Brasilien) // Artikel i Offensiv

Gabriel Boric från koalitionen ”Apruebo Dignidad” (Godkänn värdighet) har besegrat den högerextrema kandidaten Jose Antonio Kast i den andra omgången av det chilenska valet. Boric fick 55,8 procent av rösterna, nästan en miljon fler än Kast.

Valutgången är den omvända jämfört med den första omgången, där Kast hade vunnit första platsen. Vid den tidpunkten föredrog en stor del av de unga och arbetarklassens väljare, som var besvikna på det politiska systemet och föga entusiastiska över Borics moderata inställning, att inte gå till valurnorna.
Inför hotet om en Pinochet-seger i den andra valomgången (Kast är öppen med sitt stöd för Pinochet-diktaturen) var valdeltagandet större och ledde till Kasts nederlag. Borics valseger innebär ett bakslag för planerna hos de mest aggressiva flyglarna av den härskande klassen, som hade planer på att med våld tvinga fram ett avgörande nederlag för den stora folkliga revolt som bröt ut i Chile i oktober 2019.

En högerextremistisk regering, med ett betydande valstöd, skulle ha bättre förutsättningar att intensifiera det förtryck och de attacker som redan genomförs av den nuvarande presidenten Sebastian Piñera – vilka möter ett kraftfullt motstånd och saknar all folklig legitimitet. 
Nu räknar den härskande klassen med att Boric ska kunna hållas i schack och domesticeras samt att hans regering ska övertyga arbetare, ungdomar, kvinnor och ursprungsbefolkningar om att inte fortsätta och fördjupa sina kamper. Samtidigt kommer den härskande klassen, som satsar på Borics framtida undergång, också att bereda marken för att släppa lös sina rabiata hundar från extremhögern.

Det välförtjänta folkliga firandet av Borics seger får inte få oss att glömma att det avgörande nederlaget för den chilenska extremhögern endast kan uppnås genom att masskampen och organiseringen av basen återupptas i olika regioner, på arbetsplatser, skolor och universitet. 
Allt detta för att försvara en radikal omvandling av det chilenska samhället som en gång för alla begraver nyliberalism, auktoritarianism, ojämlikhet och det system som ligger till grund för dem.
Borics och en stor del av den chilenska vänsterns – eller mittenvänsterns – politiska måttfullhet och försonliga hållning sätter nästan allt på spel i ett sammanhang av politisk och social polarisering och önskan om verklig förändring.
Det massiva upproret i oktober 2019 kunde ha störtat Piñera och skapat förutsättningar för en legitim och suverän konstituerande församling. Men undertecknandet av Pacto por la Paz (fredspakten) och godkännandet av en konstituerande församling med begränsade befogenheter gjorde det möjligt för Piñera att överleva och öppnade för extremhögern att höja sitt fula huvud.

Ännu en gång är Chile en referens för arbetarnas, ungdomarnas och de förtrycktas kamp i Latinamerika och hela världen.

Borics seger är en möjlighet för de chilenska massorna att återuppta de senaste årens kampdynamik och bygga ett verkligt alternativ för arbetarklassen och de förtryckta. Vi kan inte acceptera någon idé om vapenvila eller nationell försoning. Vi kan inte inta en avvaktande attityd när det gäller vilka åtgärder som kommer att vidtas av den nya regeringen.
Vi måste höja kraven på folkhälsa och utbildning, rätt till pension, nationalisering och arbetarkontroll av naturresurser och ekonomiska nyckelsektorer, försvar av kvinnors rättigheter, garanti för mapuchefolkets och alla andra ursprungsbefolkningars rättigheter. 
Vi måste stärka organiseringen av kampen underifrån, ena rörelserna och bygga för en generalstrejk som är ännu kraftfullare än den i november 2019. Vi måste sikta på perspektivet med en regering av arbetare och förtryckta med ett antikapitalistiskt och socialistiskt program. Endast på detta sätt kan de chilenska massorna befästa sin seger mot den högerextrema högern och vinna ett värdigt liv. 

Ännu en gång är Chile en referens för arbetarnas, ungdomarnas och de förtrycktas kamp i Latinamerika och hela världen. Låt oss lära oss av deras erfarenheter, koppla samman våra kamper och vinna ett socialistiskt Latinamerika och en socialistisk värld.