Militärkupp i Burkina Faso ökar oroligheterna i regionen

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Den 23-24 januari skakades Burkina Faso av en militär­kupp. President Roch Marc Christian Kaboré har avsatts, regeringen upplösts och en militärjunta har tagit makten.

Den numera avsatte presidenten Kaboré kom till makten 2015, efter att diktatorn Blaise Compaoré fälldes i en massrörelse under 2014 och fick fly landet. Compaoré blev i sin tur diktator genom kuppen 1987, då socialisten och presidenten Tomas Sankara mördades.
Men sedan 2015 har inte situationen blivit mycket bättre för massorna. Återkommande attacker från Al-Qaeda och ISIL har gjort situationen oerhört instabil och osäker.
Den franska imperialismen har också haft trupper kring Burkina Faso, Mali och Niger med kampen mot terrorism som förevändning, men som bara lyckats göra situationen än mer spänd. Många tusentals har dödats i attacker och strider sedan 2015 och många fler skadats; i Sahelregionen i västra Afrika uppges miljontals ha tvingats på flykt.
Sedan Kaboré blev omvald 2020, ett valresultat som oppositionen inte accepterade, har konflikterna också ökat och förvärrats, vilket militären använder som ursäkt för sin kupp.

Fattigdomen är utbredd i Burkina Faso, och har fördjupats av den kris för kapitalismen som har på­skyndats av pandemin. Inflationen låg enligt Världsbanken på 3,2 procent 2020, en markant ökning från minus 3,2 procent året innan.
Inflationstakten lär vara ännu högre nu med tanke på de många olika och samverkande kriserna: krisen i de globala leveranskedjorna, kalla kriget mellan USA och Kina med protektionism och handelstullar, med mera.
Detta har i sin tur lett till ökade priser på allt: mat, el, och bränsle, vilket slår hårdast mot de allra fattigaste. Och omkring 40 procent av de 20 miljoner invånarna lever under fattigdomsgränsen (mindre än 20 kronor om dagen).

Men kuppen kommer från militären, som menar att de är en ”patriotisk rörelse” som ska ta fram en plan för val i framtiden som ”alla kan acceptera”, rapporterade SVT Nyheter den 24 januari. Kuppmakarna kallas sig själva ”Den patriotiska rörelsen för säkerhet och återställande” (MPSR).
Det går på tvären mot de folkliga rörelser som ändå har funnits i Burkina Faso, som krävt sociala insat­ser, stopp på våldet och en rätt­vis fördelning av resurserna. Det är en stark kontrast mellan dagens militärkupp och den revolt som avsatte diktatorn Compaoré 2014. Militär­juntan kommer inte erbjuda någon väg framåt – tvärtom.
Martin Griffiths från FN beskriver att ”Konflikter, torka och matosäkerhet samt mäns våld mot kvinnor växer snabbare än det stöd som finns tillgängligt”.

Militärkupper har de senaste åren även skett i grannlandet Mail (augusti 2020) och näraliggande Guinea (september 2021), vilket också bidrar till de ökade oroligheterna i regionen.
De ”övergångsregeringar till demokratiska val” som militären har utlovat i de båda länderna samt Tchad, där militären också tog makten i april 2021, har kommit på skam då de val i Mali som skulle hållas nästa månad har skjutits upp på obestämd tid.
I Mali var det stora folkliga revolter för rättvisa som militären sedan utnyttjade för att själva gripa makten och kväsa kampen.

Socialister fördömer alla militär­kupper, utan att för den skull för­svara den prokapitalistiska och förtryckande politik som fördes innan. Militärkuppen kommer ytterligare att förstärka den instabilitet som råder i regionen.
Det får inte finnas några illusioner i att militärjuntan nu ska åstadkomma någon slags förändring, eller att den ryska imperialismens ”stöd” i konflikten i regionen (flera av kuppmakarna viftade med ryska flaggor efter kuppen) kontra den franska imperialismens interventioner är något positivt.
Alla imperialistiska ingripanden kommer i slutändan att på­verka folket negativt. Bara massornas egna självorganisering kan få ett slut på de konflikter som råder i området och lyfta länderna ur den fattigdom och misär som den globala kapitalismen i slutändan är ansvarig för.