av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Putinregimens krig mot Ukraina har gått in på sin fjärde vecka, och krigets offer blir allt fler. Trots återkommande samtal och en rad olika medlingsförsök har kriget fortsatt och utvidgats.
Krigets främsta offer är Ukraina och dess befolkning. Enbart i belägrade Mariupol har 2,500 dödats. Miljoner har tvingats på flykt. Landets städer och ekonomi håller på att läggas i ruiner. Ukraina var redan innan kriget, som en följd av den katastrof som kapitalismens återupprättande innebar, Europas näst fattigaste land med en snabbt krympande befolkning (sedan början av 1990-talet har Ukrainas befolkningsmängd minskat med omkring 300,000 per år).
Västimperialismen har svarat kriget med ökad militär närvaro i länder i främst Baltikum och östra Europa, och den kraftigaste militära upprustningen på decennier samt infört de hårdaste sanktionspaketen någonsin. De sammantagna antalet sanktioner som regeringarna i Väst beslutat att införa uppgår till runt 5,800 – mot inget land har så många sanktioner införts.
Till det ska läggas att mer än 330 företag har beslutat att upphöra med sin verksamhet i Ryssland eller pausa den. Sanktionerna slår främst mot vanliga människor i Ryssland som förlorar jobb och besparingar när landets ekonomi nu snabbt kollapsar.
Ukrainakriget utgör en avgörande vändpunkt i världsutvecklingen. Den världsordning som etablerades efter stalinismens kollaps 1989-91 ”har våldsamt och tumultartat skakats om och, i vissa avseenden, ändrats på ett extraordinärt, oväntat och icke-välkommet sätt”, sammanfattade brittiska Guardian den 12 mars.
Kriget i Ukraina är det första i det nya kalla krigets tidevarv där de stora imperialistiska och allt mer militaristiska makterna samt blocken – Ryssland, Kina och USA, Nato samt EU – står i direkt konfrontation med varandra.
Som en följd av kriget hotar en inflationschock i världen och att den globala kapitalismen kastas tillbaka till stagflation – inflation och stagnerad tillväxt – som under 1970- och 80-talet, men mot bakgrund av ett betydligt mer laddat och farligt världsläge.
Ukraina har enorma resurser, som har plundrats och förskingrats av en korrupt inhemsk elit som har hämtat stöd från antingen Moskva eller Väst.
När landets nuvarande president Zelenskyj förra året gick till attack mot några av Ukrainas superrika ”var det ett led i att bygga sin egen maktbas samt att bygga broar till Washington”, skrev tankesmedjan European Council of Foreign Relations i juni 2021 och tillade att presidentens åtgärder inte utgjorde någon ”verklig kampanj” för att bryta oligarkernas grepp om landet.
Ukrainas arbetare och fattiga har rätt att försvara sig och genom att bygga vidare den beväpning som delvis har vuxit fram underifrån finns förutsättningar att forma ett folkligt försvar baserad på massornas organisering som också står självständigt gentemot den ukrainska eliten, alla borgerliga grupperingar och Västimperialismen.
Ukrainakriget utgör en avgörande vändpunkt i världsutvecklingen.
Putinregimen har överraskats av styrkan i det motstånd man har mött i Ukraina och att invasionskriget inte har utvecklats som den nye tsaren hade räknat med kan resultera i att Kreml öppnar för en medling och en ”förhandlingslösning”. Det finns dock inga tydliga tecken på detta, utan snarare på att Putinregimen trappar upp kriget med en belägring av Kiev och fortsatta missilattacker mot Ukrainas urbana områden.
För den härskande klassen är diplomati och förhandlingar en fortsättning på kriget fast med andra medel. Det vill säga att bakom ”förhandlings- och kompromissviljan” finns den nya karta och maktförhållanden som kriget har skapat. På den grundvalen kan ingen varaktig fred skapas, utan varje eventuell uppgörelse riskerar att följas av fortsatt krigspolitik och försök till nya territoriella erövringar samt fortsatt sönderfall som i dagens Bosnien.
Det kan också bli till en uppgörelse som helt nonchaleras likt Minskavtalen 2014-2015, som skulle ge fred i Donbass i östra Ukraina, men som ingen av de som skrev under kände sig bunden av, vilket innebar att området förblev en krigszon.
En förutsättning för det ukrainska folkets rätt att själva bestämma sin framtid är att de ryska trupperna, omdelbart och villkorslöst, dras bort. Men inte för att ersättas av Natotrupper och att Ukraina blir ett land som slukas av Västimperialismen.
Ukrainakriget har sänt en kuslig varning om vad som hotar mänskligheten om inte världens arbetare och fattiga kan förenas i en kamp för att skapa en socialistisk värld fri från allt förtryck och våld.
Bara arbetarnas och de fattigas självständiga organisering och kamp kan säkra fred och sätta stopp för den imperialistiska maktkamp som hotar att sätta världen i brand.
• Bygg krigsmotståndet.
• Stoppa kriget – ut med de ryska trupperna.
• Nej till Natomilitarism och imperialism.
• Global kamp för socialism – bli medlem i RS/ISA.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.