Rasism mot afrikaner och asiater som flyr från Ukraina

av Phemelo Motseokae WASP (ISA i Sydafrika) // Artikel i Offensiv

Världen ser med förskräckelse på vad som sker i Ukraina. Miljoner har tvingats att fly kriget. Inte bara ukrainska medborgare är på flykt undan kriget, utan bland krigsflyktingarna finns även många invandrare och utländska studenter.

Men vid Polens gräns har tjänstemän prioriterat ukrainska flyktingar före ”andra” flyktingar, och etnicitet avgör vem som ska få passera gränsen. Detta är i linje med EU:s officiella politik att endast erbjuda skydd till ukrainska medborgare och de som bor permanent i landet.
Under den senaste veckan har det kommit en rad vittnesmål om att afrikanska flyktingar nekas på plats eller får ge upp sin plats på evakueringsbussar, med motiveringen ”inga svarta”. Afrikanska och indiska studenter har lämnats strandsatta på tågstationer; mödrar med spädbarn, småbarn och studenter har lämnats i minusgrader för att klara sig själva.
Grupper av färgade och svarta människor som har bestämt sig för att fly från Polen till fots har sedan fått samma bemötande när de anlänt till Ungerns gränser. Desperationen växer och de sitter fast i ett limbo eftersom pengar, mat och medicinska förnödenheter håller på att ta slut och de är i behov av skydd.

Dessutom har mediernas rapportering gett nytt bränsle till elden med kväljande rasistiska kommentarer om flyktingar och kriget. Ett exempel är det chockerande uttalandet från en reporter från Al Jazeera:
”Det som är fascinerande är att titta på dem, hur de är klädda. Det är välmående människor från medelklassen. Det är inte uppenbart att de är flyktingar som försöker komma bort från Mellanöstern (…) eller Nordafrika. De ser ut som vilken europeisk familj som helst som du skulle kunna bo granne med”.
De flesta afrikanska och indiska studenter är i Ukraina för att ta en universitetsexamen och för att få jobb, och har fördrivits av samma krig som vita ukrainare. Det är normen för västländer att behandla flyktingar som djur. Den här gången är diskrimineringen på grund av hudfärg, splittrande patriotism och det fiktiva ”hotet” mot europeiska ”nationer” blottlagda för alla att se.

När ett stort antal flyktingar sökte sig till Europa 2015 gjorde regeringarna allt för att stoppa dem, och om det inte vore för de enorma insatserna av volontärer skulle många av flyktingarna stått inför en absolut tragedi, liknande de fruktansvärda förhållandena i Ungern.
Även denna gång är det inte regeringarna, utan frivilliga och icke-statliga organisationer, som ger en hjälpande hand och skydd samt samlar in pengar för att rädda afrikanska flyktingar.

Invandringsfientliga stämningar i Europa underblåses av högerextrema och fascistiska partier. Det återspeglar regeringarnas och EU:s oförmåga att hantera den växande kapitalistiska krisen och en flyktingkris som härrör från krig i Mellanöstern och Afrika, vilka stöds av västliga regeringar.
I val försöker högerpopulistiska partier öka sin bas genom att göra nationalistiska och rasistiska vädjanden om att sätta ”européerna” först och genom att ge flyktingar skulden för minskade arbetstillfällen och stigande levnadskostnader.
Det är taktik för att splittra och härska för att avleda arbetarklassen från att dra slutsatsen att det är det kapitalistiska systemet självt som skapar dessa förhållanden.

En enad arbetarklassrörelse mot krig och imperialism är den enda vägen ut ur denna och andra kriser, vilket inbegriper stöd till protesterna mot kriget i Ryssland, liksom till arbetarnas organiserade nedläggning av sitt arbete gällande transporter av vapen och militär utrustning.
Ett lysande exempel på detta var den 3 mars när hamnarbetare i Storbritannien vägrade att lossa naturgas från Ryssland.