Renskötskelreform: Både upprör och omdanar

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

En ny lagstiftning om renskötsel i Sverige både upprör och omdanar. Det rör både det samiska samhällets organisering såväl som jakten och fisket. Eventuellt kan även en ny lagstiftning skapa en grund för lokal vetorätt mot exploatering av naturresurser. Men frågan upprör, och renmarkskommittén ska manövrera runt kolonialism, rasism och den borgerliga staten.

Girjasdomen som kom 2020 blev starten på ett reformarbete för hur en ny lagstiftning för renskötsel skulle kunna se ut, samt hur organiseringen i samebyar därtill skulle kunna göras om. 
I rennäringslagen från 1971 är renskötselrätten uppbunden runt samebyarna, kvarlevor från den gamla kolonialmakten och assimileringspolitiken som splittrade det samiska folket i Sverige mellan renskötande och icke renskötande. Det är ett system som än idag splittrar ett helt samhälle och upprätthåller sig självt på ett socialdarwinistiskt sätt där den ene måste gå under för den andres överlevnad.
Vad domen i Girjasmålet innebar var förenklat en förflyttning av vem som administrerar en del av statens marker. Girjas renbetesmarker ligger likt andra samebyars delvis på “statens mark”. Girjasdomen gav Girjas sameby rätt, mot staten, att upplåta småviltsjakt och fiske på statens mark, inom området för samebyns renbete. 

I maj förra året tillsattes renmarkskommittén som fick i uppdrag av regeringen att ge förslag till hur en ny renskötsellag skulle kunna se ut samt innefatta det samiska folkets rätt till jakt och fiske. Därtill fick Sametinget i uppdrag att analysera samebyarnas organisering, vilket gäller frågan hur samer som idag står utanför samebyarna, på grund av dagens rennäringslag, skulle kunna få tillgång till dessa. 
Utredningen om samebyarna ska ges som underlag till renmarkskommittén för att utröna hur framtida lagstiftning ska kunna inkludera delar av det samiska samhället som idag står utanför.
Efter sekler av att den borgerliga staten i skogsbolagens och gruvindustrins intresse har pressat undan samisk kultur och näringar räds nu vissa att själva tappa sina privilegier. Hundklubbar samlar pengar för att lobba mot en ny lagstiftning då de tror sig tappa möjligheten att träna hundar, för fågeljakt, i fjällen. Jägare och jaktorganisationer gör utspel om älgjakten, som enligt läckt material kan ingå i utredningen. 
Samtidigt visade exempelvis Girjas sameby redan efter domen att de ville ge möjligheter till jakt och fiske till lokalbefolkningen i ett försök att stoppa framförallt internationell jaktturism, något som stoppades av EU-lagstiftning. Därtill har älgjägare under förra året debatterat mot den verkliga fienden som är skogsbolagen som motverkar biologisk mångfald.

Nyttjanderätten till markerna ska finnas hos lokalbefolkningen, med särskilda rättigheter till samer där kultur och näringar är avgörande.

Den analys vi skrev i Offensiv efter att Girjasdomen föll kan vara densamma idag, i och med en ny renskötsellag, att detta kan öppna för lokal vetorätt mot exploateringar av naturresurser. Att rätten att upplåta tillgång till marker genom jakt och fiske förflyttas från staten (idag genom Länsstyrelsen) till lokala organisationer kan vara något positivt. 
Förvaltande av naturresurser genom gemensamt ägande och demokratisk kontroll är ett måste. Detta skulle kunna ske genom staten, men dagens borgerliga stat inom det ekonomiska system som bygger på vinstjakt kan inte lösa frågor som att skydda klimat, miljö och natur, eller ett förvaltande i samklang med lokalbefolkningens behov. 
Bortsett från den gemensamma kontrollen över allas våra naturresurser gäller frågan såklart urfolksrätt där varje uns av självbestämmande som återgår till det samiska samhället stärker revitaliseringsprocesser för den samiska kulturen.

Vi behöver gemensam kamp för en hållbar framtid där skogsbruket måste utvecklas för bevarande av biologisk mångfald och viktiga kolsänkor. Gruvor ska ställas mot samhällets verkliga behov, hushållning med ändliga resurser och de som berörs av ett sådant intrång ska ha vetorätt. Turism måste ske i samklang med natur och miljö, istället för klimatpåverkande slitage. 
Nyttjanderätten till markerna ska finnas hos lokalbefolkningen, med särskilda rättigheter till samer där kultur och näringar är avgörande. Kampen måste även föras mot utarmningen av välfärden. En omställning av samhället skulle skapa hållbara jobb i exempelvis välfärd, renskötsel,hållbart skogsbruk, återbruk och återvinning.