av Fernando Lacerda, LSR (ISA Brasilien) // Artikel i Offensiv
Chile har en av de högsta levnadskostnaderna och nivå av social ojämlikhet i hela Latinamerika. De sociala orättvisorna låg bakom det explosiva sociala upproret som startade i oktober 2019 efter att Piñeras högerregering hade höjt biljettpriserna för kollektivtrafiken.
Den 25 oktober 2019 var över 1,2 miljoner bara i Santiago ute på gatorna och krävde ett slut på nyliberalismen och för strukturella förändringar. De spontana demonstrationerna stoppades inte av det repressiva våldet som på bara två månader lämnade över 3 500 skadade efter sig, varav 359 personer med ögonskador och mer än 30 döda.
Svaret från de etablerade partierna för att försöka kontrollera kampen var godkännandet av ett ”fredsavtal”, undertecknat av de flesta politiska partierna, inklusive från vänstern. Trots avtalet fortsatte kampen, men avbröts tyvärr av pandemin. Det underlättade den chilenska härskande klassens försök att kanalisera kampen mot institutionella lösningar, i synnerhet det konstitutionella konventet och de allmänna valen 2021.
Medan arbetarklassen och ungdomar som gick ut på gatorna med krav på en konstituerande församling som skulle begrava den nyliberala konstitutionen som skapades under Pinochets diktatur uttryckte ”fredspakten” det chilenska etablissemangets försök att stoppa strukturella förändringar.
Lösningen var att sammankalla ett begränsat ”konstitutionellt konvent” som bara kunde utarbeta en text med förslag godkända av två tredjedelar av delegaterna, med en ny folkomröstning för att godkänna förslaget.
Valet till konventet i maj 2021 resulterade i ett nederlag för högern. Folkets Lista, en koalition av radikala aktivister och rörelser, fick oväntat 26 av 150 mandat. Tillsammans fick vänstern det antal delegater som behövdes för att åstadkomma strukturella förändringar i landet.
Men i och med att konventet började sitt arbete blev det uppenbart att verkliga framsteg endast kunde vinnas genom trycket från organiserad arbetarkamp. Så lyckades den feministiska rörelsen trycka på för godkännandet av sexuella och reproduktiva rättigheter, inklusive rätten till abort.
Den nya grundlagstexten är dock långt ifrån tillräcklig för att säkerställa verkliga rättigheter. Förslaget om förstatligandet av koppar och andra naturresurser, som försvarades av sociala rörelser och stridande fackföreningar, gick inte igenom.
Breda Fronten, Socialistpartiet och Kommunistpartiet syftar tyvärr inte till strukturella förändringar. Istället produceras tvetydiga formuleringar som inte föreslår nödvändiga åtgärder för att garantera att sociala rättigheter blir verklighet.
Det öppnar upp för högerns kampanj som syftar till att försvara Pinochets grundlag. Om den nya texten inte godkänns kommer det inte att bero på stöd till Pinochets reaktionära konstitution, utan på besvikelsen på grund av avsaknad av verkliga förändringar.
Efter masskampen 2019 blev Piñera ett politiskt lik, men samtidigt ville det chilenska folket inte ha en återgång till Concertacións (koalitionen mellan Kristdemokraterna, Socialistpartiet och andra) begränsade erfarenheter av klassförsoning.
I denna process lyckades vänsterkoalitionen Breda Fronten vinna en viktig valseger 2021 och välja Gabriel Boric till president. Men extremhögern växte också och dess representant, José Antonio Kast, vann första omgången.
Boric har gått snabbt åt höger sedan han tillträdde i mars för att upprätthålla en bräcklig koalition som inkluderar partier från centern. Till finansminister utsågs nyliberalen Mario Marcel, som var president för centralbanken under Piñera.
Ett annat orostecken är upprätthållandet av Piñeras repressiva politik. De som fängslades på politiska grunder under Piñera har inte släppts och kravallpolisen fortsätter att agera våldsamt mot protester. På 1 maj sköt polisen mot demonstranter och dödade en populär journalist, Francisca Sandoval.
Tyvärr missade Folkets Lista chansen att bygga på framgången i valet till konventet och ställa upp i valet i november 2021 med ett nytt vänsterparti som kunde agera som en vänsteropposition till Borics regering.
Endast ett nytt vänsterparti, beväpnat med ett socialistiskt program, kan övervinna den nuvarande ledarskapskrisen som plågar den socialistiska vänstern i Chile. Den 7 maj samlades en grupp aktivister och representanter för fackföreningar och sociala rörelser i ett nätverk för förstatligandet av koppar, med slutsatsen det behövs ett parti som tar upp kampen.
Socialistiskt Alternativ i Chile (ISA Chile) kommer fortsätta kämpa för att bygga ett nytt politiskt verktyg och att fortsätta den process som startade 2019 för att få verkliga erövringar för vår klass.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.