Dyrt att strunta i klimatkrisen

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Klimatkrisen blir för varje dag som går mer och mer akut. Men verkligt effektiva åtgärder för att förändra situationen är försvinnande få – och resurserna som läggs för att bekämpa krisen är långt ifrån tillräckliga.

En nyligen utkommen rapport från Oxfam (Footing the Bill: Fair finance for loss and damage in an era of escalating climate impacts) visar att det kostar att vara senfärdig. Kostnaderna för insatserna för att bekämpa klimatkrisen har ökat med 800 procent de senaste 20 åren, och ökar för varje dag som klimatkrisen fördjupas.
År 2021 blev det tredje dyraste året någonsin vad gäller kostnaderna på grund av torkor, översvämningar och vildbränder – 329 miljarder dollar, över 3 biljoner kronor!

Men västländernas bistånd till de framför allt fattigare länderna som drabbas allra hårdast av extrema väderfenomen (som ett resultat av kapitalismens klimatförändringar och globala uppvärmning) är inte ens hälften av den summan.
I Sverige meddelade nyligen miljöminister Annika Strandhäll (S) att man drar ner på klimatbiståndet med 47 procent – samtidigt som FN:s klimattoppmöte Stockholm+50 ägde rum.
Enligt Oxfam har de fattigare länderna bett om akut humanitärt stöd efter diverse klimatrelaterade katastrofer för upp till 75 miljarder dollar under de senaste fem åren, men bara fått dryga hälften av det, något de fördömer som ”smärtsamt otillräckligt”.

Rapporten och verkligheten vi lever i visar att såväl stater som storföretag är helt oförmögna att lösa någon klimatkris. För det krävs att det kapitalistiska systemet skrotas och ersätts med demokratisk socialism, där banker, bolag och alla samhällsviktiga institut ägs under demokratisk kontroll och styre underifrån. Då kan resurser fördelas utifrån behov – inte vinstjakt.