Vänsterpartiets högerkurs i Almedalen

I marginalen

Under politikerveckan i Almedalen utfrågades Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar i Ekot om valplattformen, partiprogrammet och Nato. Det är tydligt att högerkursen fortsätter under Dadgostars ledarskap.

Från utfästelsen av ett ”nytt ekonomiskt-politiskt program” och värvningen av den S-märkte ekonomen Sandro Scocco till ny chefsekonom för V under förra året till budskapet på Almedalen finns en röd tråd: Borta är kraven på vinstfri välfärd (utom skolan, där S säger att de också vill ta bort vinsterna) och kraven på förstatliganden av banker och storföretag har bytts ut mot “samarbete mellan stat och näringsliv”.

Dadgostar pressades om hennes tidigare uttalanden om att Vänsterpartiets partiprogram som medlemmarna klubbat igenom ”inte gäller” och att det definitivt inte är det partiet går till val på. Här är några glimtar från den utfrågningen:

Borde bankerna förstatligas? Svar: ”Ah men det tycker jag inte”.

Vad har då en partiledare för Vänsterpartiet, ett socialistiskt parti för belägg för att bankerna borde vara privata? Svar efter mycket om och men: ”Vi lever i en blandekonomi”.

Är du socialist? Svar: ”Men det skulle jag kunna säga, det beror på hur man definierar det förstås…”

Att påstå att vi lever i en ”blandekonomi” (som vissa brukar kalla den svenska ekonomin under efterkrigstidens folkhemsbygge) istället för en kapitalistisk marknadsekonomi är verklighetsfrånvänt. Särskilt då Sverige är det OECD-land där klassklyftorna ökat mest och ett av de länder i världen med störst koncentration av kapital i ett fåtal händer och storföretag.

Dadgostar utfrågades om Vänsterpartiets nya krav på ministerposter för att släppa igenom en S-ledd regering. Här pratade hon inte alls om vilken politik en sådan regering skulle driva. Enda kravet som kom upp – när reportern frågade – var vinstförbud i skolan (inte inom vård och omsorg). Istället för politiskt innehåll så betonade partiledaren – på klassiskt statsmannamässigt manér – om att undvika ”oreda”, att nå ”stabilitet i svensk politik” och bygga ”en stark regering”. Nooshi Dadgostar berättade att hon ville ”sammanföra de fyra partierna” [Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet] som kan ge ”trygghet och stabilitetet under hela mandatperioden”.

Hur denna trygghet skulle vara möjlig – då Centerns politik är raka motsatsen till Vänsterpartiets på fråga efter fråga – förklarades inte.

Reportern frågade då vad Vänsterpartiet skulle vara beredda att kompromissa om och räknade upp några av Centerpartiets hjärtefrågor:

Dadgostars svar var inte tydliga:

”Vi kommer att behöva kompromissa om många olika frågor. (…) För respekt för demokratin, för de styrkeförhållanden vi kommer att hamna i efter valet, så kommer jag vilja att vi sätter oss ned i samma rum, vi fyra partier som utgör regeringsunderlaget och diskuterar fram en gemensam valplattform… eller förlåt, en regeringsplattform.”

Överlag försökte Dadgostar att undvika att svara på direkta frågor. Som när reportern frågade varför Vänsterpartiet – som är mot ett svenskt Natomedlemskap – inte kommer att kräva att Sverige drar tillbaka sin medlemsansökan för att släppa fram en S-ledd regering och reportern fick kämpa för att få ut ett rakt svar. Till slut hänvisade Dadgostar till riksdagen:

”När vi ser att det är en så stor majoritet i riksdagen för detta [Nato-medlemskap] så tycker jag att det är ärligt att säga nu är den ansökan inskickad och det måste ju vi även respektera”.

Dadgostar landar i en respekt för riksdagen och dess majoritet för att kuppa igenom medlemskapet, inte en respekt för folket som nekats rätten att bestämma genom en demokratisk folkomröstning. Särskilt med tanke på den senaste veckans skandalösa krav på Sverige från den turkiska regimen borde Vänsterpartiet hållit fast på sitt Nato-motstånd och inväntat opinionens reaktion på S-regeringens vidriga avtal med Turkiet; där Sverige ska agera regimens förlängda arm, beväpna dem med vapen, utelämna politiska flyktingar (som bekämpade Islamiska Staten/Daesh) och stoppa ”desinformation” (kritik mot nämnda regim, som beväpnade Daesh).

Det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet bara dagar efter avtalet med Turkiet ställer krav på ministerposter utan att kräva att både avtalet och medlemsanmälan rivs. Det är anmärkningsvärt att Dadgostar, under en lång intervju, inte nämner ”arbetare” eller ”kamp” en enda gång och bara tar ordet ”socialism” i munnen när reportern frågar om det. Vänsterpartiets ledning har ställt in sig på ministerposter, kosta vad det kosta vill.