Storbritannien mot generalstrejk?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Knappt hade den nya brittiske premiärministern Liz Truss och hennes regering tillträtt innan den var i kris och nere för räkning. I måndags (den 3 oktober) tvingades regeringen dra tillbaka förslaget om en ytterligare sänkning av skatten för höginkomsttagare. Men denna förnedrande reträtt under galgen kommer inte att rädda regeringen, som bokstavligen lever på lånad tid och som utmanas av strejker och gräsrotskamp.

Det var i samband med det regerande Torypartiets (de brittiska Moderaterna) årliga rikskonferens, som denna gång hölls i Birmingham, som Liz Truss och hennes finansminister Kwasi Kwarteng tillkännagav att den föreslagna skattesänkningen dras tillbaka.
Övriga försämringar och orättvisor i regeringens nya budgetförslag ligger dock kvar, inkluderat förslagen om nya nedskärningar inom välfärden, att inte genomföra den höjning av bolagsskatten som den tidigare högerregeringen föreslagit, ett slopande av begränsningar för bonusar i banksektorn och nya allvarliga inskränkningar i strejkrätten.
Det var inte i första hand den interna kritiken – från Toryledamöter i parlamentet och fullmäktige som fruktar nästa val – som fick regeringen att backa, utan att landet var på väg mot statsbankrutt och de växande protesterna underifrån, som inför och under den gångna helgen togs till en ny nivå med samordnade strejker och gräsrotskampanjen Enough is Enough (Det räcker nu).
Ett 50-tal demonstrationer hölls den 1 oktober som totalt samlade uppemot 100 000 deltagare, vilket gjorde protesterna till av de största på länge i Storbritannien.

Socialist Alternative (ISA i England, Wales och Skottland) skrev i en kommentar på kvällen den 1 oktober att:
”115 000 postanställda och 50 000 järnvägsanställda samt hamnarbetare från Felixstowe och Liverpool strejkade idag. De fick sällskap av de tiotusentals som deltog i de demonstrationer som ’Enough is Enough’ genomförde den 1 oktober.
Medan Tories och arbetsgivarna attackerar oss för att superrika och bolag ska kunna tjäna ännu mer förbereder vi oss för att resa oss och slå tillbaka!
I hela England, Wales och Skottland har Socialist Alternative aktivt deltagit i bygget av Enough is Enough, som har en verklig potential att omvandla ilskan till masskamp mot regeringen. Men för att så ska bli fallet krävs omedelbara diskussioner om hur kampen ska drivas framåt.
Vi måste trappa upp och samordna samt förbereda för en generalstrejk för att fälla Toryregeringen och få till stånd en grundläggande förändring.”

Den respons som Socialist Alternative fick under Enough is Enoughs aktionsdag i lördags visas av att över 400 exemplar av partiets tidning såldes, och vid åtminstone två större demonstrationer hade Socialist Alternative talare. I Huddersfield var det partiets medlemmar som organiserade demonstrationen som blev den största arbetarrörelseprotesten i staden på 10 år.
Den nya högerregeringens budgetförslag förvärrade i ett slag den brittiska kapitalismens redan djupa kris. De föreslagna skattesänkningarna som alla skulle lånefinansieras bidrog till att pundet (landets valuta) rasade, ledde till chockhöjda räntor och tvingade centralbanken (Bank of England) att spendera mångmiljarbelopp för att undvika en finansiell krasch.
”Under veckan som gått sedan regeringen presenterade sin minibudget har det styrande Torypartiet befunnit sig i en strid med obligationsmarknaden. Med stigande räntor håller Truss politiska kapital på att falla sönder”, skrev Financial Times den 30 september och fortsatte sin skildring av krisförloppet med att: ”I onsdags (den 28 september) blev krisen på obligationsmarknaden akut och det fanns risk för att flera av landets pensionsfonder skulle hamna på obestånd, vilket fick Bank of England att omedelbart lova 65 miljarder pund i omedelbar nödhjälp, (bland annat stödköp av statsobligationer). Centralbanken tvingades i praktiken att rädda Storbritanniens ekonomi från den egna regeringens handlingar”.

– Vad den här rörelsen handlar om är att ge arbetare en röst, och då menar jag alla arbetare. Vi vägrar att låta oss splittras.

Levnadskostnadskrisen slår inte endast mot de sämst ställda och arbetarklassen, utan även mot medelklassen. TUC (Storbritanniens LO och TCO) varnar för att årets reallönesänkningar kan bli de största på 100 år – minus 7,7 procent.
Drygt 2,5 miljoner ligger nu efter med hyran eller har mycket svårt att klara av att betala sitt boende, 45 procent fler sedan april i år. När vintern kommer väntas två tredjedelar av landets alla hushåll att drabbas av det som i Storbritannien benämns som ”energi- och bränslefattigdom”, det vill säga ha svårt att betala sina el- och gasräkningar.
En av fem invånare i Storbritannien tvingas nu leva i fattigdom, och inte ens ett jobb är tillräckligt för att kunna undvika att kastas ner i fattigdomsfällan.
”Vi har nu den högsta graden av fattigdom bland förvärvsarbetande på en generation. Allt fler som har ett jobb tvingas till soppköken. En majoritet av de hushåll som ligger under fattigdomsgränsen består av arbetande fattiga. För många människor lönar det sig inte att arbeta”, larmade den brittiska motsvarigheten till Stadsmissionen i september.

Enough is Enough, som har initierats av bland annat de postanställdas fackförbund CWU och det stora facket inom järnvägen och den spårbundna kollektivtrafiken RMT, vill samla olika fack och andra sociala rörelser samt enskilda aktivister till kamp mot de drastiskt ökade levnadskostnaderna och försöken att lasta krisens bördor på arbetarna, pensionärer och de sämst ställda.
Kampanjen är sannolikt den snabbaste växande gräsrotsrörelsen på decennier. Hittills har över 500 000 människor ställt sig bakom kampanjens huvudkrav på höjda reallöner, sänkta energikostnader, ett slut på matfattigdomen, drägliga bostäder till alla och beskattning av de rika.
– Vad den här rörelsen handlar om är att ge arbetare en röst, och då menar jag alla arbetare. Vi vägrar att låta oss splittras. Vi säger nej till alla nedskärningar och alla former av åtstramningspolitik. Vi vill bygga en massrörelse av arbetare och vi kommer att förändra det här landet, som RMT:s ordförande Mick Lynch sa i sitt tal vid Enough is Enoughs demonstration i London i lördags.

Ett viktigt skäl till Enough is Enoughs genomslag är den strejkvåg som sköljer över Storbritannien och som tog verklig fart i och med RMT:s strejker i juni. Sedan dess har andra arbetargrupper gått ut i strejk och ännu fler väntas strejka under de kommande veckorna.
Strejkerna har vitaliserat facken och gett nya medlemmar. ITV rapporterade efter RMT:s första strejker i juni att:
”Allt fler är beredd att gå med i facket. Anställda inom en rad olika delar av ekonomin har sporrats och besjälas av de strejker som har genomförts inom järnvägen och övriga transportnäringar. Enligt TUC har förfrågningar om medlemskap i fackföreningar ökat med cirka 700 procent sedan RMT inledde sin strejker för reallöner och bättre villkor. Googlesökningarna ’join a union’ har också ökat med 184 procent under den senaste veckan.”
Det momentum som de stridbara facken har fått genom sina strejkaktioner skapar förutsättningar för att ta ett nytt steg i kampen med sikte mot en generalstrejk för att fälla regeringen.