Severence: Dystopisk men sevärd alienation

av Ole Relander // Artikel i Offensiv

Severance är en dystopisk serie som handlar om en person som jobbar på ”severed floor” på företaget Lumor industries, och är intressant för antikapitalister att se.

De som jobbar på företaget har genomgått en speciell procedur som kallas för ”severance”. Det innebär att de får ett implantat i sin hjärna som företaget förser dem med. Implantatet gör att minnet hos personen (eller arbetaren) delas upp i två delar. När de står i hissen på väg ut från jobbet aktiveras minnet hos personen ”person på utsidan” – en så kallad ”outie”. De lever alltså ”normala” liv på utsidan, men har då inget minne av vad de gör medan de är på jobbet – och vice versa. När de är på jobbet får de ett uppdrag att de ska sortera olika siffror på en skärm, men inte heller där får de veta vad de siffrorna gör.

Serien handlar om alienation, isolering, depression och företagstotalitarianism. Serien är fiktion, men tar tydlig inspiration från dagens samhälle. I verkligheten finns det knappast någon brist på storföretag som genom sin makt försöker mörklägga sina skelett i garderoben.
De första avsnitten i serien lyckas verkligen återspegla alienation. I ett flertal scener står huvudpersonen Mark utanför dörren till jobbet och tar några andetag innan han går in. Jag tror att många kan känna igen sig i denna situation, fast man såklart inte har något chip i huvudet.
På jobbet indoktrineras de i att vara tacksamma mot företaget och när något ”går fel” ska de alltid skylla på sig själva. Jag tror att mycket av detta handlar om individualism och hur extremt destruktiv både den ensamhet och den personliga skuldbeläggning är som denna ideologi för med sig.
Vi ser också personens isolering både på jobbet och hemma under alla vardagssysslor. Miljön på själva företaget och på personerna som besitter makt där är svår att beskriva som annat än ”total livlöshet”, vilket jag tror är avsikten hos serieskaparna.

När Mark är ute på stan en dag ser han några aktivister som delar flygblad med ”End severence”. Han går då fram till dem och förlöjligar dem för deras kampanj. Folk letar ibland sätt att försöka rättfärdiga deras egen utsugning och exploatering. Detta är inte sällan är en form av copingmekanism. Dessa är trots allt de dominanta ideologierna i samhället och serien fångar upp detta på ett bra sätt i denna scen.
I serien höjs grundaren av företaget till en nästan gudalik nivå. På bolaget finns ett speciellt rum dit det är meningen att arbetarna ska kunna gå och beundra nuvarande och före detta verkställande direktörer.
Detta är inspirerat av dagens klassamhälle. Ett exempel är techoligarken Elon Musk som har lyckats samla på sig en del följare, framför allt på nätet, som idoliserar honom.
På TV kan man se att ”severance” är ett kontroversiellt ämne, men det bjuds in representanter från företaget som argumenterar för att det inte är något konstigt och att det bygger på personers ”fria val”.
I vår värld behöver man inte leta länge för att hitta till exempel högerpolitiker och andra som rättfärdigar kapitalismens orättvisor och grymheter genom att hänvisa till det ”fria valet”.

Efter att ha sett drygt fyra avsnitt tror jag att jag kan rekommendera serien. Serien är ett exempel på hur kulturella verk tenderar att återspegla verkligheten och följer de materiella förhållandena – nuläget i dagens kapitalistiska krisläge. I serien finns det tydliga maktstrukturer och det är uppenbart att intresset hos styrelsen och intresset hos arbetarna går direkt emot varandra.
Som jag har beskrivit serien låter den säkert ganska mörk, men den innehåller samtidigt mycket humor och senare i serien är kamratskap och solidaritet ett centralt tema.