Ännu en COP – ännu en ”Cop-Out”

av Hubert Grenon, Julien Daigneault & Bill Hopwood, Socialist Alternative & Alternative Socialiste (ISA i Kanada respektive Québec) // Artikel i Offensiv

Livet på jorden befinner sig mitt i det ”sjätte massutdöendet”. En av tio växter och djur kan vara utdöda år 2050, vilket ökar till en av fem år 2100. Detta är bakgrunden till FN:s konferens om biologisk mångfald (COP15) i Montréal och som avslutades den 19 december. COP15 slutade i att länderna förband sig att skydda 30 procent av planetens yta. Men det löftet är mest vackra ord och saknar handlingsplan.

Den strategiska planen för biologisk mångfald mellan 2011 och 2020 fastställdes 2010 vid COP10. Ett decennium senare har inget av målen uppnåtts fullt ut.
Den första internationella konventionen om biologisk mångfald upprättades i Rio, Brasilien, vid ”Earth Summit” 1992, men utrotningen och förlusten av ekosystem blir allt värre.
Under de senaste 50 åren har 17 procent av Amazonas regnskog avverkats, främst för boskapsuppfödning, men även för gruvdrift. En stor del av nederbörden i skogen beror på avdunstning i skogen, och när skogen röjs blir det mindre nederbörd. Skogen riskerar att nå en brytpunkt och förvandlas till en grässavann.
Korallreven har en av de högsta nivåerna av biologisk mångfald på planeten. De hotas av att haven värms upp och blir surare, vilket beror på koldioxid i atmosfären. År 2030 kommer 90 procent av korallreven att vara hotade. Reven hotas också av överfiske, föroreningar och överdriven turism. Reven förser människan med mat och hjälper till att skydda kusterna från stormar.
Många ekosystem hotas av klimatförändringarna. Arktis värms upp fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet. Detta äventyrar såväl enskilda djur- och växtarter som hela ekologin och livet för de människor som är beroende av den.

Insekter är de mest förekommande djurarterna på jorden och de försvinner i en skrämmande takt. De dör ut åtta gånger snabbare än däggdjur, fåglar och reptiler. Insekternas totala massa minskar med 2,5 procent varje år. Detta riskerar att innebära en ”katastrofal kollaps av naturens ekosystem”.
Insekter är de viktigaste pollinatörerna av växter, de rensar upp enorma mängder organiskt avfall, luftar jorden och ger föda åt ett stort antal andra djur. Insekter drivs till utrotning av följande orsaker:
• Förlust av livsmiljöer.
• Utbredd användning av giftiga bekämpningsmedel (särskilt neonikotinoider).
• Klimatförändringar.
En stor del av den mat som vi människor äter är beroende av insekter för pollinering. Bin pollinerar ungefär en tredjedel av världens livsmedel, inklusive choklad, kaffe, de flesta frukter och nötter samt många grönsaker. Både vilda och domesticerade bin minskar kraftigt. I USA försvinner 30 procent av honungsbikolonierna varje vinter.
Om pollinatörerna försvinner, vem eller vad kommer att ta över pollineringen av ekosystem och grödor? Det är otänkbart att jordbruksarbetare skulle kunna göra det manuellt. Miniatyrdrönare skulle vara oöverkomligt dyra och skulle sannolikt inte fungera. Den enda realistiska lösningen är att skydda insekterna och de ekosystem som stödjer dem.
Oavsett de hotade arternas rike kan deras utdöende innebära allvarliga problem. Om arter längst ner i näringskedjan försvinner får det mycket allvarligare konsekvenser för arter längst upp, men ofta är det nyckelarter som står för balansen.

En stor oenighet vid COP15 handlar om pengar. ”Det handlar egentligen om industriländer kontra utvecklingsländer (…) dynamiken under ytan handlar om makt, om inflytande, om pengar och om fördelar”, enligt Tim Hodges, en kanadensisk veteran från förhandlingar om biologisk mångfald.
Länder med stor biologisk mångfald vill ha kompensation från de rikare länderna för exploatering av deras biologiska mångfald och för att skydda landområden. FN uppskattar att det behövs 200 miljarder dollar per år utöver de 500 miljarder dollar per år som krävs för att stoppa subventionerna till miljöskadliga åtgärder.
Dessa subventioner går till stora företag som tjänar pengar på fossila bränslen, destruktiv gruvdrift och intensivt jordbruk. Det finns pengar för att förstöra miljön, men inte för att skydda den eller hjälpa människor.
Hittills har inte ens 200 miljarder dollar utlovats och det finns inte heller några åtgärder för att styra om de enorma subventionerna. Den 14 december gick delegater från över 60 länder ut i protest mot bristen på framsteg.

Kapitalismens vinster kommer från att råna naturen och exploatera arbetare.

När förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna accelererar och ingenting görs växer debatten om hur man ska få till stånd förändringar. En del aktivister söker sig till direkta åtgärder, som att blockera vägar eller kasta färg på berömda målningar. Dessa strategier syftar till att få stor uppmärksamhet i media för att pressa politiska och ekonomiska eliter att ändra kurs.
Många stora miljögrupper försöker övertala politiker att agera. Kanadas miljöminister Steven Guilbeault förkroppsligar detta. Han var aktivist och arresterades för uppmärksammade aktioner med Greenpeace. Nu sitter han vid förhandlingsbordet. Priset för att sitta vid bordet är dock att gå med på att Kanada kommer att producera mer fossila bränslen, vilket ytterligare kommer att driva på klimatförändringarna och angreppet på den biologiska mångfalden.
Ett mer positivt och realistiskt steg är skapandet av COP15 Collective, som består av 103 grupper från civilsamhället, inklusive tre stora fackföreningar i Québec med över en miljon medlemmar. Detta kollektiv har en enorm potential att lägga grunden för en demokratisk struktur som skulle kunna bidra till att bygga en kraftfull rörelse som kopplar samman klimatet och arbetstagarnas intressen. Kollektivet begränsar sig dock till att vilja ”uppmana regeringarna att vidta ambitiösa och konkreta åtgärder” för att ”skydda livet”.
Det är orealistiskt att kräva att beslutsfattare och globala eliter ska vidta de nödvändiga åtgärderna. Det krävs en massrörelse för att tvinga fram förändringar. Direktaktioner kan vara kraftfulla verktyg när de organiseras tillsammans med arbetare som strejkar. Det slår mot de vinster som arbetsgivarna gör genom att exploatera miljön och arbetstagarna.
Sådana massaktioner för klimatet kommer att kräva organisering av fackliga gräsrotsaktivister.

FN:s internationella panel för biologisk mångfald påpekade i juli 2022 att ”kortsiktiga vinster och ekonomisk tillväxt” går före ekosystemens hälsa runt om i världen. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres konstaterade i början av COP15 att de stora multinationella företagen ”fyller sina bankkonton medan de tömmer vår värld på dess naturrikedomar”.
Ändå finns det vid COP15 hundratals företrädare för just dessa stora företag som lobbar för att skydda sina intressen.
Kapitalismens logik sätter vinsterna före människorna och planeten. Vinsterna kommer från att råna naturen och exploatera arbetare. Om rånet och exploateringen upphörde skulle det inte finnas några vinster, så det är ologiskt att förvänta sig att kapitalisterna och deras politiska talesmän ska vända vägen mot miljökatastrofer.
Att vinna fackföreningarna för ett program för att skydda den biologiska mångfalden och ta itu med klimatförändringarna är en avgörande del av kampen för mänskligt välbefinnande. Fortfarande är det alltför många fackliga ledare som accepterar det falska påståendet att det är ett val mellan jobb och miljö. De är också ofta ovilliga att kämpa för arbetarnas löner och villkor.
Miljöaktivister som lägger fram ett program som kombinerar bra fackliga jobb med att skydda världens klimat och biologiska mångfald kan bygga starka band med fackliga aktivister.

Hindret för att genomföra en ekologisk övergång och garantera den biologiska mångfalden är inte tekniskt eller vetenskapligt. Det är inte en fråga om ”medvetenhet”. Det är uppenbart för miljontals människor att kapitalismen orsakar klimatförändringar, föroreningar och massiv förlust av biologisk mångfald. Hindret är den kontroll som små kapitalistiska eliter runt om i världen har över förvaltningen av resurser och territorier.
Kampen är internationell. Förlusten av biologisk mångfald och arternas död är global. International Socialist Alternative bygger upp den globala kampen för mänsklighetens framtid.